Hur jag släktforskar

En person dyker upp

Oftast börjar en person i anträdet med att dyka upp i en husförhörslängd. Antingen som barn i en syskonskara, eller som någons förälder. Då hoppas man att det står MINST ett födelseår, gärna datum och allra helst församlig i en kolumn efter namnet. Även om husförhörslängderna kan vara felskrivna eller ha bristfälliga fakta noterade är dessa ändå själva ryggraden i all svensk forskning!

Några fallgropar:

  • felaktigt antagande om biologiska föräldrar (omgiften vid den ene makens dödsfall är VÄLDIGT vanligt!)
  • suddiga titlar så man tror en piga eller dräng är dotter eller son i familjen
  • ingen födelseförsamling angiven betyder inte nödvändigtvis att personen är född i den församlingen hfl tillhör

Arbetsgång i en husförhörslängd

Det har tagit mig tid att utveckla en bra rutin för källangivelser i mitt forskande. Mycket tackar jag programmet GEDitCOM för, där det är busenkelt att sätta källor på i stort sett alla små detaljer man vill ha källa på, och det är väldigt enkelt att skapa anteckningar/notes och lägga till olika händelser/events som finns förkodat i GEDCOM-formatet. Ett klick på #-knappen, snabbval med tangentbordet till rätt källa, klick på details och sedan klistrar jag in min ”källrad” och sedan cmd-W. Det går så snabbt och på löpande band att man enkelt gör det! Det som tar mest tid är att skriva en ny källrad.

Exempel på källrad

Välinge A1:3 1824-1832 p.104 Utvälinge

Om jag använder p eller s för sida finns det ingen riktig standard för – huvudsaken att jag vet vad jag menar. Med AD har tillkommit b också, eftersom det ibland bara anges ”bild” i deras register. Förvirrande blir det när Genline också har bild eller sidnummer för samma uppslag, som inte överensstämmer med ADs bildnummer…

VIKTIGT om källor: Det finns många olika sätt att ange källor, och ska man vara riktigt ”korrekt” bör man ange vilken webbtjänst man använt och deras referenssystem så mycket det går. Sidnumreringar kan skilja mycket, liksom vad volymerna kallas – konstigt nog eftersom volymbeteckningarna borde vara någonslags standard. Jag har valt att skriva som ovan eftersom 98% av min forskning sker med hjälp av ArkivDigital och deras program. Jag kikar alltid efter inskriven sidnumrering på avfotograferade bilden och anger helst den, vilket oftast stämmer överens med ADs uppgift (men inte alltid). För mig är det viktigare att ha en snabbt skriven så korrekt som möjligt källrad än en massa arkivkoder. Det gör att man lätt hittar tillbaka.

Skärmdumpar

Jag börjar med att ta en skärmdump av mitt uppslag – både med hela uppslaget och sedan inzoomat med så många detaljbilder jag kan tänkas behöva (oftast en, ibland två, om det är små anteckningar på högersidan). Jag skriver sällan ut en sida, för jag är snål med bläck. Eftersom jag skriver noggrannan källhänvisningar går det alltid att återskapa från nätets arkiv om något skulle hända med mina digitals sparade bilder. Skärmdumparna döper jag sedan om i grupp och de får ett standardiserat filnamn ex. valingeAI-3p104.png och läggs i församlingsmappen Välinge (M) i en mapp jag kallar källor i Släktforskningsmappen. Efter ett forskarstim en dag kan jag ha sisådär 35 skärmdumpar på skrivbordet. Jag är noga att få med så mycket info som möjligt på dumpen – i AD den aktiva fliken som berättar vilken bok jag är i, på Genline fönstrets övre list. På så vis måste jag inte döpa om skärmdumparna direkt (om jag inte har lust eller tid), utan kan ösa iväg dom i en mapp för senare hantering.

När jag sedan ska döpa om dumparna öppnar jag alla samtidigt i Förhandsvisning, vilket innebär att de hamnar som ”sidor” i sidofältet. Jag kikar på vad det är för dump, döper om filnamnet i Findern (jag kan ofta kopiera och återanvända/modifiera ett filman så det går snabbare) och filnamnet ändras automatiskt i sidofältet i Förhandsvisning också. Sedan samlas alla dumpar för en församling ihop i den alfabetiska listningen så man enkelt öser in dom i rätt församlingsmapp. Tidigare hade jag en mapp för födda, en för döda osv, men jag har upptäckt att det är enklare att ha alla böckerna samlade i en församlingsmapp.

Källhänvisningar blir bra tidslinje

När jag sammanställt tidigare forskning har jag upptäckt att jag velat ha en lista med alla relevanta källor om en person ”rakt upp och ner” utan att behöva leta. Därför har jag infört en rutin där jag klistrar in min källkodsrad för ett uppslag i en anteckning för varje person. Så här ser källkoderna ut för Jöns Bengtsson:

Välinge A1:3 1824-1832 p.104 Utvälinge *
Välinge A1:4 1833-34 p.65 Utvälinge Skyttehuset
Välinge AI:5 s.87 Utvälinge Skyttehuset
Välinge AI:6 s.82 Utvälinge till ?? 1841

Väsby A1:10 1846-1854 p.138
Väsby A1:10 1846-1854 p.288
Väsby A1:10 1846-1854 p.154
Väsby A1:10 1846-1854 p.285

Väsby A1:14 1854-1856 p.301
Väsby A1:16 1857-1861 p.367
Väsby A1:17 1861-1866 p.439
Väsby A1:18 1866-1871 p.464
Väsby A1:20 1871-1882 p.1029 †
Väsby A1:21 1876-1883 3e uppsl †

Jag standardiserar mina källkoder mer och mer, och behöver jag återkomma till en person kan jag ändra källkoden till min nuvarande standard, där det är enklare att hitta tillbaka. Det som tillkommit på Jöns senare forskningskällor (tidigare i tid, framforskat senare) är namn på platsen och ev. titel. Jag brukar försöka skriva till årtalen längden omfattar också, för att enklare se var nya källor ska klistras in i anteckningen. Ibland skriver jag till om personen flyttat eller om där är någon särskilt ”titel” på personen (t.ex. pig, enka, arbetskarl) som personen inte haft tidigare.  Mina källkoder blir på det viset en ganska snabb livslinje, som man enkelt kan sammanställa och väva ut mer med detaljer från källorna + att man enkelt ser var det är luckor och behövs forskas mer.

Källhänvisning på alla personerna

När jag har skrivit min källrad för ett uppslag går jag snabbt och enkelt in på alla personerna som berörs av denna källrad och limmar in den i deras källkods-anteckning i tidsordning. Jag kan snabbt lägga in den som källa på födelseår på syskonen i en barnaskara, vigseldatumskällor m.m. också.

Det tar kanske lite tid att limma in källorna hos alla, men det är värt det i längden – jag lovar! Jag sitter med många uppgifter som jag undrar var sjutton jag fått det ifrån. Ofta kommer sådana uppgifter in i registret när jag ”ska bara” mot slutet av en forskar-session, när jag bara vill kolla upp föräldrarnas föräldrars namn innan jag slutar för dagen. Då kan det gå lite för snabbt, och inte sjutton kommer man ihåg var man var nästa gång man tar tag i forskningen heller – vilket i värsta fall kan dröja månader!

Bygga på bit för bit av trädet

När jag börjar på en ny gren fastnar jag lätt i sökandet neråt generation för generation. Jag får säga till mig själv ibland att stanna upp, gå på andra hållet, ”döda” lite folk – helt enkelt göra en överblick i helikopterperspektiv. Jag samlar på anor i rakt nedstigande led och deras syskon. Ibland kan det finnas anledning att bredda forskningen lite och kolla upp var syskonen tar vägen och vem de gifter sig med. Detta gäller framförallt i glesbygd, där det ofta förekommer kusingiften. Men då brukar man märka att man knyter ihop familjerna efter ett tag. I vanliga fall klistrar jag källkoder på syskonen så länge de står med på anans husförhörssidor och försöker få med noteringar om de flyttar eller dör, så man kan börja nysta om man vill sedan.

Det är väldigt lätt att glömma föräldrarna när en ana gifter sig, bildar egen familj och flyttar iväg. Därför är det bra med lite helikoptersyn ibland. Ofta går det ganska enkelt att följa föräldrarna tills de dör, men jag brukar inte försöka göra det samtidigt som jag tittar på barnets fortsatta öden, för då är man snart vilse och snurrig på vad man har kollat och inte. En person eller familj i taget funkar bäst för mej, i små pass.