Häromdan fick jag en fråga av min kusin Nina om något i vårt gemensamma släktträd och jag passade på att fråga henne om vår norska gren. Jag började samtidigt söka lite efter detta an-par som jag inte tagit död på än. Pappas farmor Almas pappa hette Martinus Teodor Johansen och hade norska föräldrar. Martinus är också född i Norge, även om vissa svenska källor hävdar att han är född i Wilhelmina. Johan och Marit som hans föräldrar hette kom från dalarna runt Hemnes och Korgen, där Nina bor själv nuförtiden, så jag tänkte hon kanske hört eller visst mer när hon så att säga flyttat till källan.

Jag blev av med Martinus föräldrar i husförhörslängden i Klippen, Tärna, där de hade anteckningar till 1857. Min teori var att de hade försvunnit tillbaka Norge igen. De och Marits föräldrar Per och Johanna flyttade till ett nybygge i Klippen 1849. Martinus stannar hos sina morföräldrar och är inskriven i deras hushåll när föräldrarna är strukna.

Rätt vad jag satt och sökte på de uppdaterade norska arkivsidorna lyckades jag få upp Johan Benjamen Johnsen i en folkräkningssökning 1875! De hade flyttat till Norge och fått en knippe barn till. Nina och jag hjälptes åt att leta källor med födelser, konfirmationer, döduppgifter på barn som kanske följt med från Sverige. Nina lyckades även hitta dom i en annan folkräkning 1865, då de var halvvägs mellan Klippen och det senare bostället vid Herøy. Den ena äldre brodern Johannes från Sverige var med i den folkräkningen och vi hittade honom senare som gift ute på Yttre Øksningan i Herøy. Om det var han som for dit på jobb, blev gift och lockade dit sina föräldrar eller varför de flyttade vidare ut till kusten har vi inte hittat.

Johan B. och Marit får sammanlagt 9 barn tillsammans, varav 4 föds i Klippen i Sverige. 5 dör (troligen) som småbarn. Vi har inte hittat dödnotiser på 2 av barnen, därav troligen. Eftersom vi fick en rejäl skjuts framåt med 1800-talsforskning i Norge, som är så svårt pga avsaknaden av husförhörslängder att följa folk i, vädrade vi morgonluft och tänkte att nu skulle vi nog få död på föräldrarna. De var inte kvar på Herøys Øksningan 1891, som jag bläddrade igenom hela folkräkningens inscannade personkort. De återfanns inte i dödboken heller mellan 1875 och 1891, så då var nästa teori att de skulle flyttat igen, kanske tillbaka inåt landet eller till sina rötter.

Och i flyttlängden hittade jag dom också.


SAT, Ministerialprotokoller, klokkerbøker og fødselsregistre – Nordland, 834/L0509: Ministerialbok nr. 834A07, 1878-1937, s. 27
Brukslenke for sidevisning: https://media.digitalarkivet.no/kb10051103112012

Suck. Överst i fnuttraden för destination står samma som på understa raden. 60+-åringarna tog alltså yngsta dottern med sig över Atlanten med utresa någongång efter september 1883. Så nu har jag två anor till som dör emigrations-slukhåls-döden! Vilket utomordentligt trist slut på vårt forskningsrejs som gick så bra!

SHARE
Previous article|b| Det händer inte för ofta

LEAVE A REPLY