Jag har genom tiderna med min släktforskning på nätet blivit kontaktad av människor som hittat uppgifter om sina släktingar på min sida. Det är alltid roligt att hitta nya släktingar, men ibland dyker smärtsamma ämnen upp, kanske ofrånkomligt, när man rotar i släkten. Någon hittar en biologisk far de inte känt till något om tidigare, mer än kanske ett namn.
Jag kan inte råda om hur ni ska agera med era relationer till dessa (ny)funna släktingar, eller på något vis ta ansvar för hur ni ska göra med ett ämne som i så stor grad påverkar era liv. Främst för att jag själv aldrig ställts inför något sådant dilemma.
Min personliga känsla är att alla förtjänar att känna till om sin familj och att det är bättre att veta än att undra. Jag säger inte att det är något lätt beslut att fatta, att kontakta någon som man aldrig träffat, men som har så stor betydelse för ens existens. Det är många känslor inblandade, och ofta sår som ännu inte läkt, även om flera decennier passerat. Men jag tror att man får reda på ledtrådar när man är redo att ta emot och reda ut. Man kanske blir besviken eller möts av en sårad eller chockad människa som inte klarar av att agera efter vad hjärtat förmedlar, men någonstans är det sått ett frö och ni har iallafall påbörjat en relation och gett varandra en chans att finnas för varandra. Vem vet hur lång tid ni får tillsammans? Det kanske inte blir något lyckligt slut på sagan, men man får kanske svar på frågor man undrat, och kanske hjälper man både sig själv och sin familj till någon slags frid eller ökad förståelse.
Och glöm inte att vår kultur och våra traditioner har ändrats otroligt mycket de senaste 100 åren – det är inte alla som hängt med på vad som ses som skamligt och hysch-hysch idag jämfört med för 100 år sedan.
