Mycket bilder och mycket text blir det…
Här är vår resrutt på Jylland ungefär. Rosa dag 1 (ankomst), Grön dag 2 (Skagen), Blå Dag 3 (Fågelberg) och Orange Dag 4 (hemresa).
Dag 1 – bara en massa bilresa och båtar.
Efter att ha varit helt inställda på att "köra hela vägen" och hade ångest för detta, kom vi dan innan vi for på att det kanske gick färjor i Danmark också, även om Belten har broar nu för tiden… Så vi sökte lite på nätet och hittade rätt rejäla genvägar. Båtarna från Varberg och Göteborg var förresten fullbokade (det hade vi kollat), och det var tveksamt om det varit nära för oss.
Vi åkte "hem" till Helsingborg och tog färjan över. Hann se Hbg sisådär 7 minuter, och bara "bakgårdar". De leder inte direkt in en de snyggaste turiststråken när man ska med båtarna… I Helsingør var det fritt blås till Hundestedt, där vi tog en pytteliten färja till Rørvig. 12 bilar fick plats, och man väntade nästan på ko-skocken… Vi kom med på tur som sista bil, trots att vi inte bokat. Bakom oss i chansen-kön stod 3-4 Mini-bilar (aka Hundkoja) som vi antog skulle på träff nånstans. I Rørvig var det raka spåret till Sjællands Odde som gällde, och därifrån färja till Ebeltoft på Jylland. Vi kom med på chansen igen, och behövde inte vänta så länge i hamnen. Vi började vara ganska kaxiga över vår semestertur då =OD Väl på Jylland körde vi bara raka vägen till Kron vi skulle bo på i Tylstrup, ca en mil norr om Ålborg.
Middagen på kvällen bestod för min del av världens största protion Wienerschnitzel! Två gigantiska dasslock! Jag orkade bara det ena, och det var ganska torrt, så det imponerade bara i storlek…
Bara en massa bilresa alltså den här dagen. Ett par höjdpunkter:
* Skyltarna som berättade om Rumleriller på vägen. Underbart ord! Genast adopterat till ordförrådet – är man halvdansk så är man 😉
* Den söta taxblandningen på egen utflykt i …hmmm minns inte ens vad det hette. Kan ha varit Hobro, där vi stannade för att plocka ut pengar. Vovven var ute på promenad helt själv, och gick hur lugnt som helst på gågatan, pinkade på sitt vanliga träd och lufsade vidare. Jag tippar på äldre ägare som inte klara promenader längre, så hunden fixar själv. F.ö. var det GRYMT mycket taxar på vår semester! Första två dagarna var minst 70% av alla hundar vi såg taxar i olika storleksvarianter.
Köra i Danmark
Vi var mycket förbryllade över de danska vägskyltarna. Det har såna standardhastigheter, som man fick plugga när man körde av färjan. 50-80-130. Men ovanpå det finns typ alla andra också. 40, 60,70,110 osv. När dessa ska sluta gälla står det helt sonika 70 och då ska man veta vad det är istället. Jo, visst, kanske inte så svårt, men hade det varit jobbigare att sätta upp en 80-skylt, när det ändå skulle upp en skylt?
En annan grej vi aldrig blev riktigt kloka på var omkörningsförbudet på de 2-filiga danska motorvägarna. Det var en vanlig omkörningsförbudsskylt, med två tilläggstavlor under. På den ena var uppradat bussar, husvagnar, lastbilar m.m. och på den andra stod 8-18 eller någon annan tid. I slutet av semester trodde vi att vi iallafall listat ut att dessa dök upp i samband med större av- och påfarter, och helt enkelt skulle se till så att det i "rusningstrafik" fanns plats för påkörande bilar att komma på motorvägen, så man inte låg på omkörning då. Goes without saying i Sverige, men i Danmark har man gjort ett förbud av det…
Dag 2 – Skagen
Vädret skulle bli ostadigt med skurar, så vi planerade för lite inomhus och lite utomhus. Vi började med att sticka rakt upp till Hirtshals och gå på Nordsjömuseet där. Oceanariet med sina fiskstim var otroligt häftigt! Svårplåtat dock.
Här en liten knorrhane på utflykt i centrumakvariet. Han paddlade runt runt, så jag fick ett par chanser på mej att plåta. Kortet blev fullt när dykaren skulle in och mata fiskarna i Ocenariet, så det blev till att radera det sämsta lite så där på måfå, för att få några bilder iallafall.
Här håller den fascinerade Klumpfisken sej framme och får mat. Vi tittade på sälmatningen också, men här är jag nog lite tråkig. Visst är de söta när de står och klappar med fenorna och "tigger", men jag som biolog skulle nog tyckt det varit roligare att se dom själv jaga sin sill… Men det är säkert inte tillåtet ur nån etisk synvinkel.
Vi for vidare upp mot Skagen. Var ute på en strand, som man t.o.m. kunde köra bil på. Vi körde en bit, men fick vända och köra tillbaka samma väg. Som ni ser till höger var vädret lynnigt. Ösregn och sol om vartannat.
Uppe i Skagen besökte vi Skagenmuseet och kikade på Skagenmålarnas alster. Jag är fjantigt förtjust i sån här "populärkonst" som är verklighetstrogen. Kalla mej gärna simpel. =OD Och jodå, visst känner man av ljuset i Skagen – det är havet som ger det. Men det är "samma" ljus på Österlen och Öland också, så man behöver inte fara till Danmark för det. Tavlorna var fantastiska att se lajv. Det går aldrig att reproducera en målad tavla och få med "allt". På museet blev jag påhoppad av en vakt som bad mej hålla handväskan i handen istället för över axeln. Jag vet inte om det var för min egen säkerhets skull eller för museets, men jag lydde snällt.
Vi körde ända längst upp till nordligast udden också. Grenen heter Udden. Man kunde gå till fots ut, men det såg långt ut, så vi passade på att åka turistfällan Sandormen ut.
En traktor som drog en buss. 20 spänn var det helt klart värt att höra barnen bubblande gapskratt när vi körde i de guppigare sanddynerna. Väl ute övetalade Magnus mej att gå tillbaka in (det är ju lite enklare att gå hemåt) och jag fick en rejäl motionspromenad.
Kaos och kallt vatten på Grenen. Här skulle man stå med en fot i varje hav.
På väg tillbaka söderut körde vi på måfå mot Den tillsandade kirken. Det kunde man ju inte motstå att kolla vad det var. Ett vitt kyrktorn mitt ute i sandklitterna. Hade tidigare varit Skagens sockenkyrka, men de hade fått ge upp efter 20 års idogt skottande av sand under 1700-talet. Nu var den vitkalkad sedan 1814 eller något och bara själva tornet stod kvar. Resten var utmärkt med stolpar. Vad vi förstod av skyltarna var det andra rivet, men det kan ha varit 5 meter under sanden också – inte helt lätt att greppa alla infoskyltar.
På vägen till kyrkan bromsade jag Magnus för en bild med honom och kyrkan. Jag hörde en man bakom mej som undrade om de skulle stanna medans jag tog bilden. Ja tack sa jag och klickade snabbt. När mannen stormade om var det en dansk präst! Jag kunde inte låta bli att slänga upp kameran och plåta en gång till, och skojade såklart med honom att han ju skulle vara med på bilden.
Vad är oddsen för att man åker på måfå till en sevärdhetsruin-kyrka och det dyker upp en prälle från ingenstans och ska hålla gudstjänst? *ASG*. Vi stannade inte, men hörde den inledande psalmen med dov och vacker blåsorkester. Mötte den försenade bastuban också på vägen tillbaka till bilen.
Kyrkan är klart sevärd!
Sedan var vi hungriga. Vi körde mot Gamla Skagen och körde förbi en restaurant som såg mysig ut. Parkerade vid solnedgångsplatsen (det hette så) och gick bort till matplejset. En skojsig ägare försökte först köra ut oss när han varit och kollat läget, men med två horn i pannan och en rejäl glimt i ögat förstod vi direkt att han skojade. Vi åt en utsökt oxköttsbit i en helt fantastiskt inredd restaurant. Hemsidan innehöll inte de mysiga interiörbilder jag i mitt kameralösa tillstånd hoppats på… Så jag får beskriva istället.
Inredningen var MYCKET! Så där mycket så det passerat "för mycket" och blir läckert istället! Tapeterna var silvriga och svarta brockadmönstrade sidentapeter (anas nere till vänster). Stora och små pryttlar stod överallt! Det var allt från gamla trattgrammofoner till kopparmegafoner. Över fönsterborden hängde det gigantiska ljuskronor, storlek kyrka! På borden låg svart galon, som var en härlig kontrast till det vita och de rikligt slipade glasen. Jag bara satt och njööööt av alla intryck. Varmt, ombonat och hur mysigt som helst.
En annan sak jag missade plåta nu när kortet var fullt (jag hittade reservkortet underst i väskan när jag kom hem) var arkitekturen i Skagen. Så jag lånar en bild från nätet. Typiskt var de solvarmgula väggarna och rött tegeltak, där de yttersta takpannorna helt enkelt var fastmurade (vit rand runt kanten).
Sedan körde vi "hem" och sov. Eller kollade TV långt ut på kvällen iallafall… Jag kunde även tömma kameran i den medhavda iBooken.
Dag 3 – Naturrundan
Vädret sa fortfarande inte "ligga på stranden och sola", så vi for västerut, mot ett fågelberg, som sett fräckt ut i turistbroschyrerna. Danmarks enda fågelberg Burbjerg. Vi passerade ett annat naturområde på vägen dit, och förstod att det var speciellt i Danmark med så stor lövskog på samma ställe (runt en dal), men det var knappast något vi sprang benen av oss för att varken vandra i eller se mer av. Losdalen hette det tror jag. Vanlig hederlig lövskog.
På Burbjerget blåste det storm. Utsikten var hur fantastisk som helst! Fick mej att tänka på både Skanörs ljung och Stenshuvud och lite Kullaberg… Uppifrån såg man inte så mycket av pippifåglarna (några ungfåglar som var ute och övade över vågorna bara). Så vi körde ner vid den första lilla taggen på stranden bakom mej och gick ut på stranden där vid en parkering. Och där såg man fåglarna bra.
Jo, jag har tagit bilden själv. Man kommer såhär nära krykjor, eller tretåiga måsar som de också heter. Ja, det är ju zoomat såklart. Krykjan, som har det gulliga engelska namnet Kittiwake, är en mycket mysig och trevlig mås tycker jag. Inte stor och skränig och bråkig som alla andra släktingar. Visst blir det också upprörd när någon närmar sej boet (någon annan mås) men det är ett ganska försynt kacklande den ger ifrån sej. Eftersom den häckar som den gör, på branta klippväggar, har den inte utvecklat något skygghet för människor, så man kan gå nästan enda fram utan att de störs eller attackerar för att skydda sitt revir. De är trygga helt enkelt. Så länge inte en jaktfalk swischar förbi och knycker något. Söt och trevlig mås.
På vägen hem blev det lite sightseeing längs Limfjorden.
Vi följde blomman ett tag. Vi la märke till en grön pricklinje på vägkartan vi körde efter, och att den hade ett samband med blomskylten, så vi tuffade på den rutten bitvis där vi trodde man skulle se något fint.
Detta är vägfärjan till Hvalpsund. Resten av hoppen mellan öarna i Limfjorden var det broar över, eller tunnlar under. På hemvägen mot Tylstrup var vi bra trötta på de danska vägarna och danska landskapet, och var rätt glada att bara glida på motorvägen i 130. Visst är det fint med detta skånsk/blekingska slätt- och jordbrukslandskapet, men det är ju inte så nytt och exotiskt när man bor i sånt hemma också…
Här är Kron vi bodde på. Vi köpte en 3-nätters övernattning via nätet. Frukosten var den varianten utan det småvarma (tråkigt, jag älskar bacon och scrambled eggs till frukost på resor…). Rummet var rent och fräscht, men ganska slitet och måttfullt renoverat. Ingen lyxigare standard. Funkar ju om man bara ska sova, men vi var inte direkt sugna att åka hem till hotellet och bara myspysa när vädret inte var på topp. Tror vi lägger ett par spänn till nästa gång så vi kommer upp ett snäpp i standard.
Dag 4 – hemresa.
Dag 4 for vi bara rakt till Århus, kom med chansen på färjan till Kalundborg (längsta färjeresan på 2.40) och därifrån rakt österut mot København och Öresundsbron hem till Svedala. Vi stannade och tankade i Roskilde. Minns ni Minisarna vid färjan? Här var dom! Massor!! Det var Minisar överallt, i alla färger och modeller! T.o.m. kombiminisar! Vi hade sett på TVn häromkvällen att det var Miniträff i Roskilde, men det hade vi hunnit glömma. En glad påminnelse. En extra tur inom Roskilde fick vi också för att kolla om smällen i tanklocksluckan betydde att tanklocket var glömt och hade tappats, men det satt där det skulle.
en mini för er som inte vet vad jag snackar om. =OD
Mellan Roskilde och Köpenhamn var det bara ett skalbaggehopp. Vi hade inte kört särskilt långt förrän det började snurra till sej på vägarna med stora tvåfiliga avfarter och skarp vägskyltskoncentration var en nödvändighet. Men vi hittade på bron, och sedan gick hemresan från Malmö på rutin.
En trevlig semester, även om vädret kunde varit bättre och vi åkte väldigt mycket bil. 150 mil hade vi avverkat när vi kom hem (+ de mil som inte räknades när vi stod still på diverse färjor).
Kul att läsa om er semesterresa. Verkar som ni haft det bra och sett en hel del.
Håller med om trafikskyltarna. Inte alltid lätt att veta vilken hastighet som skulle gälla. Har precis också kört genom Danmark.
Kramiz
Tack för reserapporten och de fina bilderna. Och visst är Skagen-måleriet underbart vackert? Så vi är väl två ”simpla” i så fall;)
Härlig rapport Sara!
Men från en annan simpel en…Rumleriller vad är det? Låter som gupp..?
Rumleriller är räfflorna i vägkanten, som skrapplar när man kör på dom, för att man ska vakna om man somnat. De hade ett försök att ha såna i mitten också på en av vägarna vi körde på, och informerade om det med stora tavlor.
Aha, såna rumleriller har vi vid vägkanten här borta på en sträcka utan hus i närheten. Ska visst bullra rätt bra för omgivningen också – inte bara för den som håller på att somna…
Ser ut som en trevligt tur. Kanske skulle vart liite bättre väder eller?
Välkommen hem igen 🙂
/Helena
Vilka härliga bilder från er semester!