Vi har ett litet monster hos oss

Visst ser hon oskuldsfull ut? Skenet bedrar. Kan man busa ska man busa, och ett nej betyder nog bara "prova igen". Jo, jag vet att man ska belöna bra beteende och ignorera dåligt, men det går inte att ignorera en liten kattfröken som gnager på en lampsladd. Distraktion funkar hyfsat, men bara tills nästa gång hon går förbi den roliga sladdhärvan. Jag blir världens nojigaste och ser allt från stekt kattunge till hängd dito… Nåja, det går väl över det också.

Meritlista
* Utomhus – ja, korta stunder under bevakning än så länge. Vind är inte kul, men gräs är mysigt att hoppa i och gnaga på. Min kontorsstuga är lajbans att fara in under – skydd ger den också mot otäcka flygande predatorer (=instinkt).
* Badkar – testat under övervakning. Förstod inte varför hon blev våt om tassarna när hon klev runt på oss "som vanligt". Badkarskanten är än så länge lite för hög, så hopp upp resulterar häng på kanten och nerdrösning.
* Förmiddagspip efter en stund lek betyder magknip och balj-dags. Jag har hjälpt henne dit både igår och idag för säkerhets skull, och idag, med rengjord balja, grävde hon över det så fint också. Det var lite äckligt igår med smutsig låda. Jag hade låtit Russin kissa in den ett par dagar (vi har träpeletts i lådan, som suger upp både vätska och lukt ut i huset bra, men det luktar såklart på nära håll) utan tömning för att den skulle säga toalett ordentligt. Det är en renlig liten tjej vi har i huset, för det är noga med tasstvätten efter lådbesöken – ja, och andra ställen såklart.
* Roligaste leksaken – fjädervippan utan konkurrens. Den lilla jägaren kommer att bli utmärkt i skarpt läge. Hon har koll på både jakten, ruskandet och bära iväg bytet (pinnen antingen rakt framför sej, eller mellan benen som ett riktigt lejon). Hon ska bära iväg och gömma bytet under något också – under soffan eller under ett köksskåp (vi har inga socklar än). Sööööt så man dööör!

Inatt skrämde hon slag på mej. Jag hittade henne nere vid fotänden alldeles lealös. När jag lyfte i henne bara hängde hon som en trasa i händerna på mej, och jag tänkte att vi råkat knäcka nacken på henne ändå där i sängen – hon var som en nydöd fågel som flugit mot ett fönster! Totalt slapp, men varm. I mitt nyvakna förvirrad tillstånd fick jag tända en lampa och se om det var något liv i knytet – och hon bara öppnade ögonen, plirade mot lampan, gäspade lite och sträckte på sej innan hon slocknade igen. Tänk om man kunde vara såååå avslappnad när man sov! En kattungedetalj jag hunnit glömma på 13 år…

Maten är ett litet bekymmer, eftersom stora katten gärna äter lilla kattens mat, och vi helst inte vill att lilla katten ska bli som stora katten och bara äta kokt fisk i vanliga fall (jag är rätt trött på att koka fisk 3 gånger i veckan nu sen 12 år tillbaka). Torrfodret har vi gett upp så länge. De får äta varandras, vi blandar allt i en skål. Russin har MD-foder, som är bra GI-foder, Greta har kattungefoder som vi fick med (okänd sort) + att det är lite hårbollsfoder iblandat också (senior). När vi märker att Russin slappnar av sitt hetsätande av nya maten kan vi separera deras torrisar i två skålar igen.

Våtmaten får hon äta under bevakning, och hon äter bra. Ibland stjäl hon lite fiskrester i stora kattens skål också, och det får hon såklart. Men vi försöker distrahera henne när stora katten ska ha sin mat, annars sitter hon och tittar fascinerat på honom när han äter.

Jag skulle behöva en bättre kamera eller en extern blixt, för nu blir det mycket inomhusfotografering, och alla bilder blir konstiga! Motljusiga eller blixtdränkta har jag att välja mellan. Får snart fnatt… Denna är lite suddig, jag har andra i samma serie som är skarpare, men inte med samma bus i blicken. Hon håller på och lyssnar in var det krafsar.

Hyfsad närbild, men jag vet inte var skärpan är riktigt….

Här leker hon med papperstussar i mina nya Muji-lådor som kära vännen Virre hjälpte mej köpa. (Ni ska få se dom sen när jag bott in mej i dom ordentligt.) Den här leken visade Greta tydligt att hon är smart och lättlärd. Hon höll på och krafsade och pillade och grävde för att få ut papperstussen ur lådan första gången jag la ner den där. Plötsligt kom hon på att hon kunde ta den med munnen, och lyfte glatt ut tussen och gick iväg med. Nästa tuss la jag i när hon lekt ner den första tussen på golvet. Krafs-pet, nä visst nä, munnen var det, och tjoff så var tussen ur lådan och i munnen istället och iväg for hon med sitt byte.

Frågan alla ställer: Hur går det med Russin?

Jättebra! Han har slappnat av och fattat att hon är här för att stanna. Så han kör sitt rejs, med sina mat- och sovtider och går ut och in som han känner för. Vi bestämde oss för att inte sätta igen kattluckan, för vi tror att Greta kommer att använda den med förstånd och lära sej gå ut och komma in igen så mycket hon klarar av för tillfället. Det har hon ju tydligt visat med utökande av och upptäcktsfärder i rummen inomhus.

Igår tvångskonfronterade vi dock katterna lite, vilket kan ha hjälpt Russin att slappna av. Inte så att vi tussade dom på varandra, vi stängde bara kattluckan tillfälligt så Russin var tvungen att vara inne och göra saker när hon hade vakenperioder. Några möten, lite fräs, lite jabba på huvudet när hon blev för närgången – nödvändiga konfrontationer för att bestämma rangen och lära känna varandra. Jag har klargjort för dom att de får sköta sitt kattsnack själva, det är ingen idé att komma och gnälla hos mej – jag tar ingens sida. Det är Greta som driver på relationen och konfronterar Russin så mycket hon kan. Ser hur långt fram mot hans korg hon kan gå innan det känns för farligt (han behövde inte ens morra) osv. Jag som älskar interaktioner mellan djur kan ju inte se mej mätt på deras utveckling!!

Idag har alla möten gått jättebra, och Russin kan till och med sitta helt lugnt i köket och titta medans Greta leker med sin gröna mus med bjällra en halv meter framför nosen på honom. Och hon sitter gärna och tittar beundrande på stora katten också. Så det kommer att gå jättebra med dom ihop. Det var jag aldrig orolig för – Russin har ju själv skrivit önskelistan om katt-flicke-kompis så. Vi hoppas bara att de blir riktigt bundis, och börjar prata med och hälsa på varandra, och hjälpa varandra tvätta sej på huvudet och såna myssaker. Det finns ju många katter som tolererar varandra och lever sida vid sida, men inte är bundis. Greta pjållrar en hel del mot Russin också. Det gör hon inte lika mycket med mej och Magnus nu som första dagen, så jag antar att det är ett "tyck om mej"-läte för små kattungar i flocken. Hon pjållrar frågande när hon är av med oss, och svarar vi inte så kommer ett övergivet pip efter pjållret. Svarar man henne kommer hon glatt galopperande, far gärna upp och boffas eller gnuggar nosen, innan hon far iväg igen som ett litet yrväder.

EDIT: En liten bildserie jag passade på att ta när jag var inne nyss.

Fascinerat studerande av stora katten som äter.

Russin går lugnt förbi lilla katten.

Lilla katten smyger efter och smyger på stora katten – stor fascination….

Och innan Russin satte sej och knaprade torrfoder så stod de och nosade på varandra en lång stund, utan ett enda fräs eller "display"-spel. Greta hoppade försiktigt iväg med ett litet pjåller när spänningen blev för stor för henne.

Man LER mycket med ett litet monster i huset! Men jag hade glömt hur energikrävande det kan vara….