Flocken splittras

Igår var det dags för det oundvikliga. Den första kattungen flyttade hemifrån på sin 10-veckorsdag. Sotarfamiljen var och hämtade hem sin lilla Stina, som numera går under namnet Tessi. Uppbrottet blev stökigt och kaotiskt, eftersom min brors familj var på besök, och minstingen Maja tog kontroll över alltihop. Hon hade lagt stor energi på att hålla reda på var "den vita katten som skulle bli hämtad" höll hus, och när familjen klev innanför dörren hörde vi ett rop från sovrummet "Jag kommer med den!!" och ut kom Maja bärandes på Stina, som hängde i hennes armar och var en halv meter lång. Man kan inte annat än le. Jag är i efterhand glad att jag besparades på sentimentala "avsked", även om jag fällde en och annan sorgsen tår igår vid tanken på att lillan inte ska komma trippande med sin ringprydda svans i mitt hus längre, eller komma smygande och rulla ihop sej bredvid mej i sängen. Nu kommer hon istället att bli ihjäl-älskad hos nya fina människor och göra Annedals katteri stolta över det vi fört vidare!

På eftermiddagen fick jag ett utförligt SMS som berättade att hon ätit och sovit och varit på lådan och hade det bra. Det bekräftade också att hon kommit till ett riktigt bra hem, som förstår hur mycket jag älskar dessa små kisar och gärna vill veta att dom har det bra. En enkel gest som gjorde hela den smärtsamma dagen igår uthärdlig och glad istället! När de hämtade henne sa dom också att jag gärna fick komma och hälsa på henne sen, så det tänker vi försöka göra om ett par veckor eller så, för att se hur hon har det i sitt nya hem. Hon har inte flyttat så långt bort.

Kvar i flocken är grabbarn och lilla Skrållan. Det är så naturligt att syskonskaran minskar, och jag såg ingen som letade efter eller verkade sakna lilla Stina igår. Dynamiken i flocken ändrades däremot, när en av de dominanta ungarna försvann. Lekarna har blivit tuffare och "stirra och attackera" har blivit vanligare. Om det berott på åldern eller flockförändringen kan jag inte svara på. Kattungarna är ju som Greta var när vi fick hem henne, och de har ett ganska tydligt utvecklingsmönster dom följer, oavsett var de bor eller vem de har som sällskap.


Jag satt och samlade ihop bilder av kattungarnas liv häromdagen för att sammanställa en CD till de blivande ägarna. Då ramlade jag på den här tekniskt usla bilden från förlossningen, den allra första jag tog. Man ser inte så mycket av ungen, men det syns ändå ganska tydligt hur fläcken på magen ser ut och att bakbenen är ljusa. Så i och med detta reviderar jag min tidigare utsago om att Greger är förstfödd. Mephizto har en stor vit fläck på magen, medan Greger bara har en liten sudd med vitt hår. Förutom att Greger öppnade ögonen först så stämmer den födelseordningen betydligt bättre med deras övriga utveckling, vikter osv. Mephi har ju "alltid" varit först, modigast och störst med allt. Han är också i princip helt avvand, och visar inte det minsta intresse för att lägga sej och tutta bredvid sina syskon. Han flyttar hemifrån på fredag, hem till Gretas bror. Hoppas allt ska gå bra med myskillen, och hans liv vet jag att jag kommer att få följa i mattes blogg med jämna mellanrum!

De två kvarvarande syskonen väntar på nya hem. De finns ute på blocket, och får enligt deras regler inte säljas innan de är 12 veckor, enligt sveraks rekommendationer. Jag förstår att bestämmelserna finns för att man inte ska sälja kattungar som är för små, så vi kommer att hålla det med dom också, som därmed blir leveransklara den 24e augusti. Sedan är det klart individuellt hur en kattunge utvecklas i flocken. Både Skrållan och Greger är lite mindre, tuttar betydligt mer än sina syskon och är överlag försiktigare och mindre mogna, så jag hade inte velat skicka iväg dom nu iallafall. Att Stina och Mephi är redo för nya hem råder det ingen tvivel om. De är såpass självständiga att dom nästan blir uttråkade av "bebislivet" och behöver nya utmaningar. Men man ser ju att de växer och utvecklas så det knakar, och märker klar förändring från en dag till nästa.

Skrållan fortsätter vara ett urgulligt busfrö! Hon har helt klart fått sitt namn av en anledning. Imorse stod jag och pratade i mobilen utanför kontoret när det kom en kattunge nersinglande bredvid mej. Hon hade ramlat ur trädet och landade med en liten studs i gräset. Ruskade lite på sej, och sprang sedan iväg med sin uppblåsta upptäckarsvans glatt över ryggen. Ojsan, det var en snabb väg ner, men det funkade ju det också! Hon är en riktig liten klätterapa, och har en annan kroppskonstitution än sina syskon. De är muskulösa och "rakt på", och hoppar och studsar. Hon är mer smidig "gymnast". Jag tänker ofta på henne som en flickgymnast, som häver sej upp i barren eller sträcker ut i ett bomprogram, medan syskonen mer kan beskrivas som herrgymnaster som går mer på styrka än smidighet. Man ser ofta Skrållan stå på golvet, sträcka sej upp i soffan och "häva sej upp", istället för att göra som dom andra syskonen – hoppa så långt de kan och klättra resten av biten med tafatt kloande. Lustigt att de är så olika! Men de har säkert olika fäder, och Skrållan har fått mycket från sin pappas sida.

Mephi i trädet. Vem tror ni han jagar?

Här ligger myskillen Greg i soffan. Jag försöker få en bild på mor och son, eftersom de är så lika varandra. Han är fortfarande ganska mammig, men Greta ville inte vara med på bild som synes. Greg kallas vi "lille klompe" ibland. Inte för att han är klumpig, utan för att han klompar så sött på köksgolvet när det är matdags. Han har listat ut att när Russin låter på ett särskilt sätt vankas det fisk, så då gäller det att rusa ut och förse sej.

Här har han kört ner sitt lilla huvud och glufsar i sej i samma skål som Russin. Oftast backar Russin och låter Greg äta lite (beorende på hur hungrig han är, och hur nykokt fisken är), men nu brukar de få varsin skål också när alla katterna är intresserade av mat samtidigt. Då kan det vara trångt på matstationen, som vi delat upp i två, så det finns en bakom svansarna på kisarna också, vid spisen.

Greg är även väldigt förtjust i bytena mamma kommer in med. Den här dagen som bilden är plåtad, åt han först en liten mus på förmiddagen. På kvällen hojtade Magnus på mej att kattungarna hade en stor sork och lekte med i hallen. Jag gick för att kolla, och Skrållan och Greg höll på och joxa med en stooor sork under hallbordet. Plötsligt fick Greg tag i den, och sprang glatt in i köket med den, ivrigt morrande efter eventuella konkurrenter om bytet. Sedan satte han sej på mattan och började kraska i sej sorken. En kvart senare var den slut, och lille Greg låg och jäste hela kvällen sen. Sorken var nästan lika stor som hans egen kropp, och vi trodde aldrig han skulle få den i sej, men jodå, han slök den med hull och hår – bokstavligt talat! På bilden är ungefär en fjärdedel av sorken kvar.

Den här synen såg jag från köket en kväll, och kunde inte låta bli att smyga in och plåta högen. Bilden är inte jättebra, men jag ville inte väcka dom. Det är alltså Skrållan, Stina och Mephizto som ligger och sover i en hög överst på stegen. En stund senare hörde vi ett skrappel när vi satt och kollade på TV, men ingen efterföljande duns, så någon hade lyckats tråckla sej ur högen och drattat en bit neråt på stegen. När jag gick ut och kikade satt Stina och tittade på mej yrvaket.

Stegen är populär som lekplats, sovplats och hålla utkikplats. Det ligger rätt ofta en unge och sussar överst.

Grabbarna stirrar och attackerar.

Häromkvällen hade vi lite problem när vi skulle gå och lägga oss….

Vi löste det genom att försiktigt vika ner överkastet och flytta de sömndruckna ungarna till täcket. Sedan kröp vi ner på var sida om högen och de bökade runt lite, fick besök av mamma Greta och det var vaaaarmt, men mysigt! Stunder vi kommer att minnas när huset är tyst och tomt sedan.

8 COMMENTS

  1. Förstår att det var sorgligt att skiljas från första ungen.

    Vi är såå glada för våran lille Yrjö här, som vi ju då tycker har fått ett bättre hem här än där han är född. De bodde i ett område fullt med villor och andra katter, här är ju helt lantligt och bara en granne och massor med strövområden.

  2. Jag har följt dina kattungar och blir lite ledsen när dom flyttar vi 10 veckor när SVERAK säger 12 veckor. Kattungarna behöver sin mamma! Hoppas att allt går bra trots allt.

    //Henrietta som föder upp katter

  3. Vilka underbar bilder! Inte utan jag blir kattnödig igen.. fräser lite för att det inte går att ha katt pga potentiella allgergier i familjen

    När det gäller kattungar så är det lika individuellt som för människobarn… min ena katt var defintivit mogen vid knappt 10 veckor, han behövde det och hans mamma försökte dränka honom i toan för hon var less på honom 🙂 Min andra katt var inte riktigt mogen vid drygt 11 veckor (han snuttade fortfarande lite på sin mamma bla) men kattmammeägaren propsade på att jag skulle ta honom ändå, hon var lite sur över att jag inte ville ta honom ännu tidigare. Jag ville vara hemkommen från semestrar, inbokade saker osv innan jag hämtade honom, men hon tyckte det inte spelade någon roll om han och den andra katten (då knappt ett år) skulle lämnas ensamma hemma under drygt ett dygn under första veckan vi skulle haft honom i så fall. Jag höll inte med och drog på det så länge som möjligt, men det var ändå för tidigt. Han blev en snuttekatt som snuttade på den andra kattens päls tills han var över 1,5 år och var öht mycket osäkrare och räddare än den äldre katten. Så olika kan det vara! Och jag är säker på att det kommer gå bra för lilla Stina!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.