Utepremiär och myspys!

Dags för kattungerapport igen. Det har varit en hektisk vecka när de skullat både bli rumsrena och börja käka mat och vi har kastats mellan hopp och förtvivlan.

Filmjölken var iallafall en bra start på ätandet, även om man kan bli lite prickig om någon ruskar på sej. Det tog tid innan Greta slutade kasta sej över och sluka all framställd mat och lät kattungarna ta sej fram till skålarna. Men plötsligt satt dom där, en efter en och knaprade torrfoder som om de aldrig gjort annat. Stina är fortfarande lite försiktig med maten dock, och äter hellre tuttmat. Man märker att Greta begränsar tutt-stunderna mer och mer nu för att tvinga dom till andra matkällor. Greger är mest matglad.

Först och tuffast med allt: Mephizto. Han känns alltid en dag eller 2 före alla andra. Han var först med att klänga sej upp i soffan, först med att bli goskatt, först med att gå långa upptäcktsfärder osv. Sedan kommer de andra efter. Han är fortfarande gosigast, även om Stina också börjat söka lite kel och närhet och kan somna i ens knä – eller på filtklädd höft, som igår framför filmen…

Här sitter Skrållan och är fascinerad av skuggspelet på sovrumsväggen en lång stund. Hon blev även medveten om sin egen skugga och tassade på den. Dom är i en intensiv upptäcka och undersöka-period nu, och de verkar ha olika vakentider till olika aktiviteter. En kväll gick alla i samlad tropp på upptäcktsfärd i huset, övervakad av mamma Greta. Då var det inte tal om att jabba till varandra, studsa och härja, utan de gick omkring och kollade läget i huset. Andra vakenstunder går helt åt slagsmål och härjande, lek och bus och jaktövningar.

Familjen har nu flyttat in i vardagsrummet, självmant, och man hittar dom oftast sovande i soffa eller fåtölj, eller nere i barhörnan, där vi har vårt spritlager. Där är många roliga tunnlar och hål att krypa runt och sova i i staplarna med backar och lådor och tunnlar in under sofforna…

Lådträningen har varit en pärs, men nu tror vi *peppar-peppar* att den ska vara överstökad. Det tog 3 kattlådor, ett sandbyte till icke-klumpande sand och massor med byggplast för att skydda sovrumsparketten innan de äntligen slutade göra olyckor utanför lådan. Vi hittade iallafall inget igår och inget idag än. Vi har en låda innanför badrumsdörren, där de brukar leka precis utanför, och 2 lådor i sovrumshörnan med olika sand i, där fåtöljen stod innan och vi hittade flest olyckor när det började behövas lådor. Jag vet inte om familjen flyttade till vardagsrummet för att sovrummet blev för mycket toalett, för flytten gick ungefär samtidigt som vi fixade sista lösningen med ordentlig byggplast som täckte hela hörnan (så det inte rann in under om någon satt sej precis i kanten) och jag ställde dit en låda till eftersom det fortfarande skulle pinkas precis bredvid den som stod där. Greta går helst på den klumpbildande sanden, medan ungarna gillar MissCat bättre. Tack Marie för peppning och råd!

Idag gick jag in för att hämta en sak, och då var alla 4 ungarna vid dörrmattan eller rotade runt bland våra skor, så jag passade på att ställa upp dörren och kolla om de var redo för utepremiär. Mephizto var först ut (som vanligt) sedan var alla 4, övervakade av mamma Greta ute och härjade runt dörren. De listade själva ut hur kattluckan fungerade inom ett par minuter. Vi har ingen lucka för, eftersom gamm-katten inte gillar det, utan bara ett tyg som hänger för inne. De for på båda hållen genom katthålet, så nu vet dom att det är där, och kan gå ut och in när dom vill, om dom vill. Greta verkade väldigt lugn över detta tilltag, så det var nog dags för detta utvecklingssteg. Hon for bara fram och korrigerade Skrållan när hon började tugga på ett torrt löv.

Alla ungarna ser fram emot fler besökare – ni stör inte! Tvärtom så behöver dom säkert mer liv och rörelse än vi soffpotatisar bjuder på. Vi har presenterat dom för grannens hund också, vilket gick jättebra. Greta låg och övervakade mötet i hallen ocvh ungarna var nyfikna och betedde sej som man ska vid möten med andra djur. Försiktigt och inkännande. Igår fick de träffa en rottisvalp också, men det mötet var visst lite för provocerat (kattungen hölls fram till hunden, kattunge labbade till och fräste), så både hund och kattungar agerade helt naturligt med försvarsbeteenden. Jag var inte med, utan fick bara referat om hur mötet gått till efteråt…

Skrållan och Greger söker fortfarande nya hem om någon är intresserad av dessa gostroll, eller känner någon som söker kattungar. De kommer att få flytta hemifrån när de är stora nog att klara sig utan mamma, ungefär mellan 9 och 12 veckors ålder, beroende på hur de utvecklas.

Russin har haft en tuff pärs också med att försvara sin nya stora familj. Den tråkiga vit/beige/röda katten har varit här och stört igen, och igårmorse fick jag ut och sära på slåsskämparna när de slogs så tussarna rök. Igårkväll låg Russin precis intill kattluckan när vi skulle gå och lägga oss, så vi bestämde oss för att ge honom ledigt på natten, och satte igen kattluckehålet istället. Vi har ju gott om lådor inne nu… Jag har förstått att det är fler på byn som har bekymmer med den katten. Russin brukar piska upp honom ett par gånger om året, men det är så tråkigt med kattfighter, det kan bli så dyrt och plågsamt…