En vecka som fru…. overkligt!

Tack för alla gratulationer!!

Alla frågar hur det känns. Det är väldigt många känslor! Häftigt, ofattbart, himlastormande, tomt, omtumlande men kanske framför allt ganska som vanligt! Jag kan tänka mej att det kändes mycket mer förr när man inte bodde ihop innan och verkligen började ett nytt liv tillsammans i och med äktenskapet. Men visst pirrar det till när min make kallar med sin fru eller hustru… =OD Jag har skrivit min nya namnteckning två gånger. En gång på hotellet efter bröllopsnatten och en gång när jag handlade med kort. Jag har bara "lagt till" Magnus efternamn efter mitt, så det är mindre risk att det blir fel. Jag ska bara komma ihåg ett par krokar till efteråt. Men ni vill kanske höra lite om möhippan och den stora dagen?

Själva kidnappningen var ganska odramatisk. Jag hade väl på känn att det skulle bli i samband med provsminkning nummer 2 med Annika på måndagen. Vi körde ctrl-alt-del på sminkning #1 och började om från början med nya instruktioner. Eftersom jag är så ljus blir det himla snabbt tvättbjörn och "för mycket", så vi skippade i princip mörka skuggor helt och vräkte istället på med gröööönt för att få effekt. Vi blev båda jättenöjda! Sen dök plötsligt min andra svägerska Lena upp utanför – utan barn! Det hör inte till vanligheterna att hon är här på östra sidan utan en klase ungar, så då började jag ana oråd. När Johanna också kom klivande fattade jag att det var dags.

På väg iväg inåt stan, med duk på huvvet!

Jag hade önskat manikyr till möhippan. Ändå fattade jag inte vad vi skulle till en viss gata i stan å göra förrän vi stod utanför porten till min och Johannas gamla lägenhet (vi bodde ihop hösten 99 när jag läste häruppe, och en månad innan jag fick min första egna lägenhet här när jag flyttade upp i januari 2000). Nu bor Johannas bror där och har lillasyster inneboende under sommaren. Det var riktig nostalgi att komma dit! Precis vad man vill ha en sån dag, när hela livet ska stötas och blötas. Jag hade glömt käka under dagen, men som tur var hade tjejerna förberett ost och bubbel inne hos Mina.

Naglarna blev superfina, men vi lyckades aldrig få någon bild på dom i färdigmålat brudskick. Det höll inte till lördagen heller, och då blev det bara ett lager snabblack innan vi skulle ut och plåtas, men vad gör det!!

Efter manikyren blev det lite uppdrag på stan med engångskamera – bl.a. skulle jag plåta en snygg karl och en karl som var lik Magnus, men det fick inte vara samma – hur menar dom då?? Sen var det mysig biodags! Chickflick som inte kunde passat bättre en dag som denna! Rolig och mysputtrig!

På favoritrestaurangen Montmartre käkade vi härlig 3-rätters. Sniglar och fläskfilé oscar traditionsenligt. Sen tänkte jag lyxa till det med creme brylé, min forna favoritdessert, men avtänd från socker är det ingen höjdare… Guuuud vad sött och läbbigt!! Mön fick tjusig fackla – det är inte utan att man blir lite specialbehandlad med duk på huvvet! Väldigt många som kom fram och grattade och lyckönskade – riktigt härligt!

Sen var jag väldigt impad av proffsigheten och lyhördheten på Montmartre, men dom brukar kamma hem pris i bästa kundvård vart och vartannat år, ytterst välförtjänt! Jag tänkte inte krångla till min beställning en massa. Sniglar är inga problem, när man låter bli brödet. Fick lite halloumirester av Lena att doppa i det goda smöret sen också. Till Oscar brukar det ju serveras pommes. Servitrisen frågade om jag ville ha pommes eller klyftpotatis. Ingenting alls tack. Jaha, vill du ha sallad istället? Nä, det behövs inte tyckte jag, lägg isåfall bara lite extra grönsaker på tallriken. Hon viftade lite med handen och visade att hon förstod precis vad jag menade, så var det inte mer krångel med det. In kom världens LCHF-tallrik med fläskfilé, bea, kräftstjärtar och blomkål, broccoli, sparris. Helt klart specialfixat och riktigt snyggt upplagt också som vanligt. Då blev jag lite varm i magen – äntligen börjar det sprida sej så mycket att man slipper förklara in i minsta detalj vad man vill ha. Det är ganska tråkigt att alltid känna sej krånglig annars! Till desserten tog jag en irish coffee utan farinsocker – men grädden var såklart supersockrad… Så det blev lite smygkolisar också förra veckan.

Vi avslutade kvällen i lugn och ro på favoritpuben Fox & Anchor. Den var ännu mer favorit när man drack öl, för här finns MASSOR med goda öl på pump! Jag är en ale-tjej och älskar dom engelska sorterna! Tyvärr har jag sagt farväl till öl. Jag får svinont i magen när jag provat. Så gott är det inte så det är värt det – och jag kan smutta på och smaka någons öl om jag blir riktigt sugen nångång.

Maken fick vänta på sin svensexa nästan hela veckan. Inte förrän på torsdagen blev det kidnappning av honom. Jag hade försiktigt luskat ungefär när det inte var lämpligt att planera in alltför mycket förberedelser av måste-slaget, eftersom jag antog att tillställningen inte skulle bli helt torr. Först trodde dom det skulle bli onsdag, men sen blev det flyttat till torsdagen, så jag försökte försiktigt styra tältresning till torsdag förmiddag, men jag behövde inte göra så mycket på den fronten, det löste sej ganska bra själv. Däremot såg jag till så att all nödvändig Magnus-körning, det han tagit på sej att göra, som sista besöket på systemet osv var klart i god tid och inte skulle frysa inne pga bakisdag.

Iklädd den välbekanta tomtedräkten, något modifierad, bar det iväg för grabbarna till en paintballbana. Under tiden kidnappade svärmor iväg mej från hemmet en stund också, så jag slapp klättra på väggarna hemma. På fika på västra sidan fick jag höra att det skulle fräschas upp innan sta-tur efter paintballandet, vilket ju var en himla tur att jag fick reda på – annars hade jag kanske legat i ett bubbelbad med lite mysbelysning när svennerna kom instormande för dusch. Kunde blivit trångt…

Brorsan: "eftersom du är en sån erfaren skytt har vi räknat ut att 4 mot 1 bara är rättvist". I tomteröd dräkt… Blivande maken var ganska blåmärksprickig och gnällig när han kom hem efter turen i skogen – men toklycklig och ville göra om fler gånger!! Ett skott hade tagit rakt på nyckelbenet också, så där har det varit lite extra svullet och gnälligt. Det blev ingen film eller uppdrag på stan för hans del, annars var deras utekväll ganska lik vår. Montmartre för käk, Foxen för efterfest. Svågern hade visst gått hem från stan också sen när det var omöjligt att få tag i taxi. Sån är han! Lite rädd för Blekinge-vargen hade han varit i skogen, när det kommit en igelkott framhoppande…

Fortsättning följer….

2 COMMENTS

Lämna ett svar till Kristina Cancel reply

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.