När jag var och bokade blommor till bröllopet pa Jämjö fick jag syn på en hylla med lokal-litteratur som Hembygdsföreningen hade i blombutiken. En av böckerna där var en Torpinventering i en del av Jämjö Socken, och jag tyckte den såg spännande ut, så jag köpte den. Väl hemma tappade jag hakan över den otroligt ambitiösa inventeringen som gjorts någon gång på 80-talet i samband med en studiecirkel. I början var lite torp med som var bebodda fortfarande då, och sedan följde sida upp och sida ner med beskrivningar och kartskisser, med utsatta mått, på stengrunder och stenmurar som ringade in lyckor och "tomter". På ödeställena stod även växtlighet som skvallrade om att det varit bebott, som fruktträd, syrener, lök-blommor m.m.
Så en dag när jag gick Orionrundan på morgonpromenaden hade jag med mej vårt nytillskott, en GPS. Jag är ju lite teknik-gadget-freak, och tänkte testa den. I skogen följde den mest med för att inte bli stulen i bilen, men den funkade där också upptäckte jag. Fick syn på ett namn på kartan när jag tog fram och kollade "var jag var egentligen" (man följer ju bara gula markeringarna) och det plingade till i skallen! Ället! Det var ju med i torp-boken! Jag var mitt i torplanda!! Jag får hålla utkik, tänkte jag. Och rätt vad det var dök detta underbara lilla torp upp i vägkanten.
Även om jag vet att man inte "får" knalla runt på andras tomter så, så kunde jag inte låta bli att tassa in lite försiktigt och kika runt. Det är så ledsamt att såna här små stugor bara står och förfaller, samtidigt som man förstår att det inte funkar att hålla dom i skick. Baksidan var hela väggen rasad på utbygget och det var noga slaktat på vedspis och kakelugn å annat av värde. Däremot hade man ställt dörren framför skivan huvudingången var igensatt med, så man har ändå velat att det skulle se bra ut från vägen. Jag tog en del bilder med min mobilkamera, och la in stugans position i gpsen för att lista ut vilket det var i boken, om det var med där.
Vid den fina stenkällaren till vänster (inte i bild) växte gräslöken manshög och blommade för fullt! Superläcker lämning! Torpet fanns med i boken, och var ett av de som var bebodda och användes som fritidshus på åttiotalet. Kul att se en bild på hur välskött och ansat det var då! Jag printade ut mina bilder och skrev en notering i boken vilket datum jag var där, och skicket. Uppföljning av inventeringen… På min fortsatta gångtur längs samma väg hittade jag två tomter till med bebodda hus, som alltså var välvårdade och i bra skick. De var också med i boken. Det ena huset var ombyggt och tillbyggt nästan till oigenkännlighet, men det märktes ändå att de bevarat det gamla så mycket de kunnat, men ändå gjort stället beboligt i modern tid. Jag såg även lite konstiga stenmurar och grundliknande stensamlingar på marken när jag följde en stig från den vägen och var helt övertygad om att jag hittat något av de som var med på skisserna. Men nope, det var iallafall inte utsatt på inventeringens karta, så antingen var det missat, eller så var det inte ett gammalt torp jag stod vid – troligen det senare.
Jag blev riktigt inspirerad och började fundera på om något är gjort för Möcklö. Det har legat ett gammalt båtsmanstorp på en plats vi ser från köksfönstret bl.a. Jag är också sugen på att göra en utredning lite längre tillbaka på vårt hus och platsen det står på. Jag vet det som står i Gods och gårdar – eller om det var Sveriges bebyggelse – på 40-talet, med ägare å släktskap en bit tillbaka. Jag har även hittat föräldrarna/familjen till den som sägs vara pappa till den som ägde huset då (Gunnars farfar m.a.o.) i en husförhörslängd när jag bläddrade förbi. Däremot vet jag inte säkert hur man "ser" i kyrkböckerna var de bodde, rent geografiskt på Möcklö. Jag har fått en konverteringstabell från dagens fastighetsnummer till dom nummer som står i hfl, men sen har ju fastigheter styckats, skiftats och micklats med så det är svårt att vara säker… Ska bli spännande att börja rota med. Vår sjua är iallafall en rätt bra bit ifrån huvud-gården på 3an.
Jag tog kontakt med en eldsjäl i bygden, som hör till Samhällsföreningen och alltid skriver en massa släktforskigt i Senoren-bladet, bl.a. avskrifter av födelseböcker m.m. Vi hann bara mailas en gång var när jag sprang på henne på Senorendagen i lördags – svärfar, som tidigare varit engagerad i föreningen, pekade ut henne. Plötsligt stod jag mitt i en märklig vortex, som jag kände söööög in mej i ett nytt engagemang. Jag insåg snabbt att jag borde svara att "ja, jag jobbar heltid" på frågan om hur mycket tid jag hade till en framtida inventering. Risken var annars att de skulle se mej som den unga outnyttjade resursen de kunde kasta på alla möjliga drömprojekt de ännu inte hunnit själva. Jag förstår precis! Det är jag som får hålla igen och bromsa och hitta min takt och mitt engagemang. Men för mej känns det självklart att iallafall försöka bevara minnena från bygden jag ska bo i, även om jag inte är härifrån ursprungligen själv. Så länge jag tycker det är kul och har intresset!
