Glad kille med sin läragåvagn. Vi trodde han skulle knäcka koden den här månaden, men han satsade på andra grejer istället. Bl.a. har språket utvecklats enormt, både prat och kroppsspråk. I början av juli tecknade han plötsligt tillbaka när vi tecknade lampa, och nu en månad senare säger han ”tata” samtidigt som han tecknar och tittar på lampan. Babblar gör han till och från hela dagarna, och vi väntar på att riktiga ord i rätt sammanhang ska börja hoppa ur munnen på honom utöver hej, kise och sånt han sagt ett längre tag. Nej är han också förtjust i att säga. Mamma och pappa är inget som är nödvändigt, vi är ju alltid där ändå liksom. När han är riktigt trött och ledsen/sjuk/gnällig kan han be om mamma och ”nene” som är hans ord för tutte sedan starten – en vidareutveckling av reflexljudet ”neh”.
Äter gör han massor vissa dagar och inte så mycket andra dagar – ungefär som det ska vara alltså. Häromdan klippte han glatt i sej en 90-grams hamburgare och ville fortfarande ha mer mat. Vi behöver vänja oss vid en bebis som äter och inte bara smakar lite, så vi anpassar portionerna efter det! Amningen står väl kanske för 75% nu i sommarvärmen när han behöver få i sig vätska också. Jag har inte gett vatten förrän den riktiga värmen kom, för att inte fylla magen med det. Bröstmjölk är bättre i värmen eftersom den anpassar sig efter vätske- och saltbehov. En enda gång hittills har han hoppat över en amning utan att ta igen det sen vilket kändes jättekonstigt. Jag trodde dagtid skulle försvinna först och de skulle ta igen på nätterna, men han verkar vilja amma dagtid och sova på nätterna. Det är ju helt OK än så länge.
Myror i brallan är grundtillståndet. Det är fullt ös hela tiden, så till den grad att han monstrar ur kläderna utan att märka det.
Han fick en gungställning av farmor, som det tog ett tag att montera ihop klart. Här har vi precis packat upp delarna och påbörjat monteringen, men han kunde klättra på stegdelen ändå.
Vi har fortsatt sängexperimentet efter hand som värmen kommit och han sover längre och längre pass. Tre dagar innan sin ettårsdag somnade han för första gången själv nere i sin säng efter amningsnattning uppe i dubbelsängen. Han hade börjat slänga benen upp mot sängkanten och även klättra ner själv under nattningspauser när han behövde mer nervarvning. Eftersom vi sovit så bra för det mesta är egen säng inget vi stressat med utan det har fått komma i hans takt. Vi har ju en trång 140-säng så han tyckte nog också det var skönt med lite spejs. Nu när jag skriver detta har han precis sovit hela natten i sin säng, utan att bli upplyft för amning på morgonen. Då var han duracellkanin igår och somnade inte förrän vi gick och la oss vid 11. Vi hade då försökt natta honom i omgångar sen 9 när han var trött och hängig. Nu är nästa steg att han ska kunna somna med pappan även om jag finns i huset. Amningsavvänjning får han bestämma takten på själv, så läng jag inte ser det som några problem eller det är jobbigt, och nattamning är inte heller några problem. Vi gör det på rutin i sömnen.
Den här gångstilen utvecklade han när det var för vasst att krypa på knä. Vi har oftast byxor på honom ute så länge han fortfarande kryper, men ibland har man gått ut en spontanrunda utan brallor. Snygga träningsbrallor va?
Go och glad för det mesta och charmar alla som kommer i vår närhet.
Men nu ska jag göra ett undantag och visa gnällungen också. Här kom han krypande storgråtande från köket, med tårar hängande på hakspetsen. Jag tror han hade kissat i brallan och det var heeeemskt! Vi har tagit oss igenom språnget runt ettårsdagen, men det var stundtals tufft med en riktigt gnällig, gråtig, klängig, arg, otröstlig bebis. Man fick säga till sig själv att det är värst för honom för att försöka hålla ångan uppe och ha tålamod. Oftast räckte det trots allt att bara ta upp och hålla honom så han fick tanka närhet. Funkade inte det funkade kanske tutte eller sömn. Undrar om nappbarn har lindrigare gnällsprång eftersom dom bara kan snutta lite, sen har de tröstat sig själv?
Motoriskt har han jobbat mycket med balansen och har även kommit på att man kan (och ska) klättra. Överallt. Så fort något är i lämplig höjd åker knäet upp. Mindre lämpligt när man hittar honom stående på diskmaskinsluckan som nog inte är anpassad för 10 kilo bebis. Jag blir alltid lika fascinerad av att titta på alla dessa förprogrammerade ”ska lära sig”-grejer. Vi väntar alltså fortfarande på att han ska släppa taget och gå. Balansmässigt är han absolut där, han ska bara knäcka det sista. Det kan hända i eftermiddag eller om en månad. Spännande!
Han har två stora förälskelser, båda på bild här. Kusinen Hanna, som varit en fantastisk avlastande barnvakt på flera av sommarens kalas. De är lika glada för varandra och hon har god erfarenhet av två småbröder och sådär ansvarsfull att man vågar släppa honom helt till henne när vi finns i närheten.
Det andra är cyklar. Närmare bestämt pedalerna. Man kan snurra på dom. Tyvärr är de oftast i viftnärhet till oljiga cykelkedjor och sånt, så det är himla opraktiskt. Han ger ju inte upp i första taget när han zoomat in på en cykel heller, vilket gjort att vi fått avbryta diverse strandvistelser när vi tröttnat på att hämta bebis hos cyklande grannar eller säga nej, hålla fast och göra förtvivlad. Han är f.ö. maniskt förtjust i bilar och singelplaner som man kan stoppa sten i munnen. Vi har slutat orka tjata om sten i munnen, eftersom han inte verkar svälja utan bara snuttar på och spottar ut när han tröttnar. Oljiga bilhjul däremot är en annan femma. Och han har nog snart lyckats montera ner minst en registreringsskylt.
Klättrar och klättrar (och katten Sot håller oss sällskap i bakgrunden).
Emellanåt går han ner för räkning, och jag försöker se till att han sover blöjlös i sommarvärmen.
ECandet gick in i en katastroffas i samband med språnget. Vi fick en riktig pottpaus som sträckt sig över nästan hela juli. Jag gav upp och lät kinkiga pappan blöja på eftersom pottningarna ändå slutade funka. Bara att vänta ut till det skulle börja funka igen (och rutinpotta vid blöjbyten om det inte plankas). För ett par dar sedan började vi märka en förändring igen och det började komma kiss vid rutinpottningarna när han vaknat igen och vi började fånga mer och mer bajs. Efter ettårssprånget är det många ECare som har långa torrperioder, så jag hoppas vi får till det igen nu när pottpausen är över.
En del i klättringsutvecklingen är att ta sig upp i soffor. Här tog han sig upp i altansoffan för första gången för att få tag på pappans glasspinne.
Han klättrar upp för rutschkanan utan hjälp och har ingen respekt för höjder än. Vi blev förvånade när vi kände på kanan och konstaterar att den är glashal! Men han har väl klibb under fötterna och väger så lite att det funkar ändå. Vi brukar stå bredvid och passa ifall han ramlar, men oftast behövs inga stödhänder.
Varmt varmt varmt och middagssömnen genomförs inne i mörklagt svalt sovrum i bara fllingar med ullbyxor.
På väg uppför.
Det är roligt att gunga också.
Vi plockade fram cyklar, skruvade på barnsits och köpte cykelhjälmar. Sen har vi varit på sammanlagt 3 cykelutflykter. En till fårahagen där det var en massa tång så det inte gick att bada småttingar vid sandstranden utan röjning. En till fläderplockning med svägerskan som fått köket fullt med klibbig saft efter trasig flaska och nästan hela satsen förstörd och en kvällstur till Hästanabba där vi kunde bada, en och en, medan den andra höll bebis från att krypa över bryggkanten.
Här är vi med bilen på båttur. Flapplucka på solskyddet höll honom sysselsatt en god stund under överfarten. Vi körde en rekningsrunda till Aspö för att kolla avstånd m.m. inför Tommy Nilsson-konsert som vi var på den 29e. Där hade vi otur med vädret och fick gå mot båten innan konserten var slut eftersom vi tröttnade på att försöka hålla bebisen varm och under ett paraply.
Jag älskar att snutta på småsten! Det finns bl.a, runt hela huset…
Han är även officiellt i tömma lådorna i köket-fasen. Plastburkarna är just nu mer tid på golvet än i lådan.
Vi fick tillbaka vår utlånade båt och for ut i skärgården på semestern också. Flytväst hittades helt otippat på Maxi till lillongen, och mamma fick en ny seglarväst också. Vi åker jetelångt! Hela vägen till Varö.
Vi var även på utflykt med skärgårdstrafikens Wittus, som började gå utanför vårt fönster i juni. Vi skulle åkt hela rundan om Ytterön och in till staun och tillbaka till Brofästet. Men båten var fullsatt för rundturer, så vi haffade den in mot staun och tillbaka sen istället. Malte sov i selen på båten och under stadsbesöket och vaknade lagom till vi skulle åka tillbaka igen. Den tid det tog hemåt hade vi all världens problem att hålla bebis underhållen och inte klättrande på väggarna (bokstavligt) så det var nog tur vi inte kom med rundturen iallafall…
Den här ongen blev varken vagnbebis eller nappbebis, så den här bilden är ganska unik. Vi hystade överhettad övertrött bebis i vagnen och gick på fest på byn. Tänkte han skulle somna på vägen. Bebisar lär göra det i barnvagnar har vi hört. Gångerna Malte gjort det är väldigt lätträknade och det har inte hänt sen myror-i-brallan-åldern kom. Däremot kan vi lyfta i honom i vagnen sovande, t.ex. från bilstolen. Han somnade inte denna gången heller och var därmed hyper hela grillfesten. Efter många om och men och två omnattningar sen på kvällen lyckades jag få med mig sovande bebis ut till vagnen där han sedan sov ett par timmar, vad vi trodde för natten. Men nope, han råkade bli väckt av festtjimmet, sen efter en timmes omnattningsförsök bara vrålade han av trötthet, så vi fick gå hem igen. Han somnade i selen på hemvägen och sov gott hela natten genom nattblöjepåtagning m.m.
Söt sovstil i värmen.
Pappa är stora idolen just nu. Han vill hellre vara med honom borta i vedhögen än leka med mej på filten.
Så då fick han väl hjälpa till och klättra i veden då. Det var så roligt att han kissade ner två brallor på 20 minuter!
Kan ni förstå att vi har en ettåring i huset? Och var sjutton tog 2012 vägen?
