Eftersom vi hållt på med EC i tio månader börjar det vara dags att sammanfatta lite och samtidigt informera andra om hur man kan göra och hur vår resa har varit. Idag är det blöjfria dagen och vi kör blöjfritt så mycket vi vill och orkar här hemma medan pappan är iväg hela dan på Skånerunda.
Lillplutten på bIVA med massa slangar och grejer. EC var typ det enda som funkade och var skönt att landa i när amningen strulade, vi blev jagade med blåslampa för att bebisen skulle gå upp i vikt och allt var jobbigt.
Vi började potta bebisen redan på BB, mest av ren nyfikenhet, men även för att jag läst om andra som gjort det och att det faktiskt funkar. Jag blev sövd och snittad så jag missade första blöjbytena, men framåt lunch, när Malte var ett halvt dygn gammal hade jag tagit mig ur sängen och skulle ge mig på blöjbyte. Vi hade en stor härlig tvättbänk med en badbalje-ho bredvid skötbädden i perfekt arbetshöjd, och inga bekymmer alls att grodhålla en bebis hyfsat bekvämt mot min mage och med armarna som stöd. Så fort bebis kommit i position började han kissa och bajsa ut klet-beck i vasken. Oj vad skönt att slippa det i blöjan! Nu är nyfödingar rätt frekventa med output, så det gick en del blöjor också, men vad jag minns kom det antingen kiss eller både kiss och bajs i vasken vid nästan varje blöjbyte.
Vi körde med betingningsljudet kissi-kissi-bajsi-bajsi från början. Betingning har jag sett kritik om att det skulle vara hjärntvätt och att man ”beordrar” bebisen att släppa ifrån sig. Så ser jag det inte alls, utan det är ett sätt att berätta på samma sätt varje gång att ”här är det lämpligt att kissa och bajsa om du behöver göra det”. Det är aldrig tal om något tvång alls. När man kommer så långt att bebisen börjar vilja bestämma själv mer krävs det lite kreativitet när man rutinpottar för att hålla bebisen nöjd, men det händer att vi struntar i att gå också när han visar tydligt att han inte vill/behöver (vilket just nu är med ett ill-hoj så fort vi närmar oss tvättstugan när han inte behöver). En period fick man påminna honom med betingningsljudet, annars kunde han glömma kissa när han satt på pottan, även morgonkisset! Nu kör jag med ”behöver du kissa?” istället för att visa honom ännu tydligare att han bestämmer det själv, även om jag hjälpt honom till toaletten. Det funkar ofta jättebra på nya ställen. I duschen på babysimmet har jag fått 3 snygga fontäner av 3 möjliga direkt efter den frågan. Svaret var uppenbarligen stort rungande JAAA! efter att ha svalt halva bassängen.
Vi har kört med backuptygblöja från starten. Jag har varit lite olycksrädd, nån bebis som kissade i mitt knä efter att ha blivit planterad där blöjlös när jag var liten, och de vuxna hade väldigt roligt åt detta – vilka spår sådant kan sätta i en 5-åring! Det kan jag avslöja har gått över. Maken har kvar det, så han har en tuff tid framför sig nu när vi kör mer blöjfritt i sommar. Fast jag tror mest han tycker det är onödigt när ungen kan ha blöja på sig. Dock är han helt med på pottningståget även om han inte riktigt vant sig vid det blöjfria.
ett av våra ovanliga pottkiss – annars är det bumbositsen som gäller!
Det jag haft mest fokus på första tiden är den s.k. rutinpottningen. Vid varje blöjbyte sätter man bebisen på pottan. Blöjbytena sker då vid lämpliga pottningstillfällen när vi har reflexer som styr toanödigheten, t.ex. efter sömn, mat, sittande i matstol/bilstol/sjal/sele eller om man varit ute. Ni vet själva när man brukar behöva gå på toaletten. Dels är det s.k. enkla fångster och dels tränar bebisen på att hålla sig och vänta på pottytunities om den vet att det kommer regelbundet – instinktivt.
Lillskrutten vid ett av de första blöjfria tillfällena, innan han satt stadigt själv.
Nu när sommaren är här har jag börjat testa mer blöjfritt och även blöjor utan torrskikt. Vi har kört mest med pockets med torrskikt dagtid annars, vilket gör att bebisen inte känner på samma sätt att det blir blött och inte lika lätt kopplar sambandet kissnödig-kissa. Nu har jag kört en blandning av trainingpants med fuktspärr och frotté invändigt och formsydda i bambu eller frotté med ullbyxa eller ullskal vissa dagar och bara kalsonger och byxor delar av andra dagar.
Det är s.k. blöjfri observation när jag studerar när bebisen kissar och hur han beter sig före och under tiden och jag lyfter upp honom och går till pottvasken för att visa var kisset ska komma. Dessutom är det träning för bebisen att lära sig känna att det blir blött om man inte kissar i potta eller toa. De blöjfria dagarna den här veckan har gett resultat. Ena dagen hade vi ett kiss i mitt knä med läckande tps när vi var hos grannen på plejdejt och det hände lite för mycket på en gång för att komma ihåg pottan efter amningen. Sen fick vi två kissblöjor på kvällen när pappan tog över – han går inte på tecken än. Jag vågade mig på bara kalsonger på morgon-förmiddag för andra dagen dan efter och fick ett tydligt ”jag märker vad som händer” kiss att torka upp efter amning, bebis klättrade ner ur soffan, stod ett tag och funderade, sa ssss ssss och tittade neråt på hur det skvalade. Det var då jag kopplade att han nog brukar signalera och behöva kissa direkt efter amning (ibland är man trög) – så även en s.k. ”olycka” kan vara väldigt nyttig för båda parter.
Buskul på pottvasken
När det inte funkar
Jag har tidigare pratat om utvecklingssprång och sjukdomar som störningar till fungerande EC-dagar (om man med fungerande menar få blöjor i tvätten och många kiss i pottan – det kan ju diskuteras!). För oss är det så att vi nästan alltid får rejäla bakslag dagarna efter en väl fungerande period. Men då händer det ofta något annat istället. Han kommer på hur man går med gåvagnen, han börjar prata nya ord och meningar i sitt babbel och babblar konstant en hel dag så öronen ramlar av på oss. Sedan är det ofta så att han testar sig själv också, vilket började tydligt vid berömda 8-månaders. Hur länge kan jag hålla mig och vad händer då? Under såna testdagar kan han lätt hålla sig 5-6 timmar på eftermiddan och vi hinner bli oroliga att något är fel, stopp, uvi, vätskebrist, you name it. Sen kommer kisset äntligen, antingen vid en rutinpottning eller i blöjan 2 minuter senare. Testdagar har man många pottplankningar också, så det blir många turer med ogjort ärende när man tyckt han signalerat eller det varit dags för en rutinpottning. Det är nu det är dumt att vi kallar katterna för kiiisarna… 😉 Det är bara att släppa kontrollen och låta bebisen bestämma – det är ju han som vet om han är nödig nog!
Invändningar mot EC
Jag fick frågan hur jag kunde tro att min bebis har koll på att den är nödig. Jag undrade varför den inte skulle kunna känna och kommunicera just det, när de två andra basala behoven äta-sova var hur tydligt som helst. Vi är djur som är förprogrammerade på att kommunicera. Tänk bara på lilla nyfödda bebisen som uttrycker hunger genom att börja söka efter tutte, smaska, snutta på händerna. De tecknen kan vi lära oss tolka snabbt, särskilt eftersom det kan resultera i storgråt och skrik när vi missar signalerna. Men en liten nyföding är precis lika kapabel att signalera nödighet. Många EC-mammor berättar om bebisar som knölar och knorvlar och har svårt att komma till ro vid bröstet inför amning. De erbjuds pottan, kissar eller bajsar, sen ammar de lugnt. Inte mysigt att käka med magknip eller full blåsa! Det hände oss flera gånger under tiden som Malte skulle amma i början, men finns inte kvar alls nu sedan han tränat upp sin blåsa. T.o.m. fågelungar i en holk väntar på att föräldrarfågeln ska komma och hämta en fågelbajssäck i samband med matningen, så jag kan personligen inte begripa hur man kan tro att människan är mindre utvecklad än så. Däremot kan jag förstå frustrationen om man inser att man missat ett helt register av missnöjdsanledningar om man inte alls haft med toalettbehoven (förutom smutsig blöja, som man kanske kollat efter) i sina mentala checklistor över vad som kan vara fel. Då är det kanske lätt att man hellre tror att bebisen inte är kapabel att uttrycka sina behov.
Det finns även många myter om potträning, som inte blir mer sanna för att man upprepar dom många gånger, eller att dom kommer från en läkare. En sådan myt är att det inte är någon idé att toaletträna barnet förrän efter 18 månader, för innan dess kan de inte kontrollera ringmuskeln. Lite märkligt att så många har torra och blöjfria barn vid ett årsåldern om det skulle stämma. En sak som däremot inte går att påverka är nattorrheten, som är hormonellt styrd. Vi hade turen att få en bebis som blev mer eller mindre nattorr redan vid 5 månader. Det händer fortfarande att vi plockar av en blöt nattblöja, men oftast är den alldeles nykissad och beror då på att vi inte hann upp på pottan snabbt nog. När han varit febrig och haft tandsprickning eller andra bekymmer har vi blöta nätter. Därför har vi inte plockat av nattblöjan än, men det börjar vara dags att prova det också snart. Vi har mjuka mysiga nattblöjor i bamuvelour med ullskal utanpå, så den är inte tät och svettig de nätter den är på i onödan.
Det bästa med EC tycker jag är att man väljer ambitionsnivån själv så att det passar ens liv och vardag. Vilken nivå man än väljer så har man iallafall förberett bebisen för kommande självständiga toalettvanor. Eftersom kommunikation intresserar mig har jag valt att försöka lära mig bebisens tecken. Men man kommer långt med att bara rutinpotta eller kanske bara potta bajs om man vill det. Och det går att ECa med engångsblöjor också om man inte vill använda tygblöjor. Vi pausar oftast när vi åker hemifrån än så länge. Fast det gnager lite i mitt samvete att inte erbjuda potta även på shoppingturer när det kanske behövs, för vi plockar nästan alltid av en blöt blöja när vi kommer hem. Vi får se om vi skruvar upp ambitionen där också efter hand som bebis kommunicerar mer och vi fattar mer. Vi har ju ändå rätt bra tag kvar till självständiga toabesök, även om blöjfritt vissa dagar inte alls känns särskilt långt bort (man kan lika gärna tvätta kissiga brallor som tygblöjor när man inte hunnit till pottan i tid).
