Det kom ett mail med frågor om hur man gör med namnskick när man börjar lägga in sin släkt i ett släktforskningsprogram. Eftersom det inte finns några regler eller de facto-standard får man göra som det passar en själv, men det kan vara bra att känna till vilka alternativ som finns när man tar ställning för hur man vill göra. Berätta hur du gör!
1. Finns det någon praxis i släktforskningssammanhang för att markera vad som är tilltalsnamn? Det är ju inte alltid det första personnamnet. Ibland kan det vara det sista, t.ex. Jag har svårt att hitta någon inbyggd metod för sådant i släktregisterprogrammen jag hittills tittat på.
Om man sätter en asterisk efter tilltalsnamnet, Bert Ove*, känner de flesta släktforskningsprogrammen av det som tilltalsnamn och formaterar upp det med t.ex. en understrykning i utskrifter och rapporter.
2. Detsamma undrar jag när det gäller efternamn. Särskilt riktigt gamla uppgifter kan vara knepiga att veta ibland om det man ser är namn, smeknamn, öknamn, efternamn, titel eller annat. I alla fall om det inte är en känd person som man därför kan hitta en del information om.
Efternamn är en hel vetenskap. För det första är ”efternamn” inte jättevanligt historiskt. De allra flesta hade patronymikon fram till 1900-talet, och det följde med hela livet, även för kvinnan, och ändrades inte vid äktenskapet. Det var bara finare folk, hantverkare och soldater som hade ”efternamn” tidigare, med undantag på vissa tätbefolkade geografiska områden där efternamn förekom även bland vanligt folk. Jag har t.ex. forskat bland statare, torpare och drängar runt Mälarlandskapen som heter Frisk, Kvist och liknande utan att ha soldatanknytning. Man tog sina efternamn som man själv tyckte och kallade sig vad man ville vad det verkar i dessa landområden. Soldatnamn var styrda militärt, så dom valde man inte själv, och de ärvdes i regel inte vidare till barnen (men kan ha använts i vardagstal iallafall av barnen, särskilt närmre 1900-talet när efternamnen blev vanligare). Hantverkarna är jag inte säker på hur de ”fick” sina namn, men i samband med att de blev gesäller brukar det dyka upp efternamn på dom.
Det kan finnas fält i släktforskarprogrammen för att ange smeknamn o.d., men de kan vara dolda från standardvyn. Seriösa släktforskarprogram ska ha möjlighet till GEDCOM-format för export och import, och det finns GEDCOM-kod för t.ex. smeknamn som har kodningen NICK.
För att ange vad som är efternamnet i GEDCOM-koden skriver programmet // runt namnet. /Andersson/. Detta ser du i regel inte där du matar in uppgifter, men det är alltså så olika släktprogram känner igen ett ”efternamn”. Jag jobbar själv i ett program som jag enkelt växlar över i GEDCOM-läget, så jag själv kan ändra och styra vad som står inom // om jag vill. Det kan vara praktiskt för att samla alla med ett särskilt familjenamn på ett ställe i ett alfabetiskt register sorterat på efternamn, oavsett om man fått fler namn senare. Jag sätter alltså // runt alla ”efternamnen”, så programmet sorterar efter första namnet efter / istället för det allra sista upprabblade namnet, som det annars blir automatiskt.
3. När man är osäker vad en detalj i namnet är: efternamn, tillnamn osv, brukar man då ange det som förnamn alltihop, tills vidare information finns, eller är det upp till var och en att göra lite som man själv tycker? Finns det några regler kring detta jag bör känna till? Tänker speciellt på om man eventuellt ska lägga upp släktträd på t.ex. ancestry.se i framtiden eller dela med sig av informationen till andra på annat sätt.
Jag tror inte det finns några regler. De flesta gör vad som passar dem själva och deras sätt att sortera, mata in och tänka på folk. Vad gäller info på nätet sen går det väl för det mesta med någon slags fritext-sökning, som inte är lika exakt, men man hittar nog namn enkelt så iallafall.
Jag vet att många t.ex. väljer att normera namnen så att de alltid stavas lika och smeknamnen ersätts med ett standardnamn, men jag har valt att inte göra så alls, eftersom jag tycker det blir tråkigt och opersonligt och otidsenligt att inte få stava det Pehrsson trots att personen heter Pehrsson i alla källor jag hittat honom i. Tycke och smak. Men man får ju vara medveten om att man kan hitta honom som Persson online hos andra forskare.
Här skriver Släktforskarförbundet om Normering av namn från 1999 >>
4. Finns det någon standardmetod för hur man anger namn för en kvinna som fått flera barn i olika äktenskap och dessutom gjort andra namnbyten därimellan ej kopplade till äktenskap? Kan ju lätt bli lite rörigt om man ska ange namnen hon hade för varje barn när hon fick barnet. Använder man då hennes senaste namn?
Samma där, tror inte det finns någon regel, man gör som man själv tycker är lämpligast. Jag har valt att skriva alla efternamn i ordning från flicknamn till sista namnet kvinnan hinner ha. Är det en ”viktig” person i trädet kan man ju bryta ut en anteckning e.d. och förklara de olika namnen och när de använts och varför. Jag har kvinnor med jättelånga namn, men de är inte så många att det stör mig, därför har jag valt den metoden. På så sätt kommer ju alla namnen med när man söker i namnfältet också, även om det kanske varit renare och ”snyggare” att bara använda sista efternamnet i namnfältet och skriva dom andra någon annanstans. Jag valde att inte skriva t.ex. ”Jönsson f. Gustavsdotter” heller, eftersom det blev klöddigare att läsa och få någon standard på, men många använder ju den metoden också. Jag tycker det är lika tydligt att skriva ”Gustavsdotter Jönsson” och blir lika korrekt. När man närmar sig 1900-talet och permanentning av -son-namnen blir det krångligt med flickorna. Ska man skriva Gustavsdotter eller Gustavsson? I ena boken heter hon det ena och i nästa det andra, och båda syftar på pappa Gustav. Där brukar jag köra med det som först anges (i samband med konfirmation/flytt till någon pigtjänst).
