Diabetes hos katt – Feline diabetes

Jag har valt att lägga med en sida med information om min katts diabetes, eftersom många undrar hur det fungerar, hur man vet och hur jag behandlar. Jag ställer gärna upp som stöd om din katt eller hund skulle drabbas. Skriv en kommentar här, och berätta om du vill att din kommentar ska publiceras eller om jag ska hålla den privat när jag kontaktar dig.

Jag är inte veterinär, men jag kan dela med mej av den kunskap och erfarenhet jag fått genom min katts sjukdom. Russin levde nästan 8 år med insulinbehandlad steroidinducerad diabetes. Han var 7 år när han blev sjuk våren 2001. Han lämnade oss i januari 2009, då han hade en stor tumör i magen. De diabetes-biverkningar han hade fått under sin sjukdomsperiod var att han blev mer eller mindre blind, pga grumling i ögonlinsen. Detta var inget han led av, eftersom han hade sina andra sinnen kvar, och synen minskade gradvis, så han vande sig vid att se sämre. Han gick sina rått-rundor och var en fullt fungerande katt ända in i det sista! Diabeteskatter har även ökad infektionskänslighet, och vi fick bl.a. operera bort hans ”huggtänder” när han fick en infektion i dessa, plus att en ”vanlig” infektion kan kräva mer vårdinsatser än för en frisk katt. En böld efter ett slagsmål, som en frisk katt läker själv, innebar nästan alltid veterinärsbesök, antibiotika, drän och tratt för Russin.

Se alltid till att försäkra ditt djur – Russins försäkring betalade sig tusen gånger om känns det som!

Efter en kort försöksperiod med tabletter som inte fungerade, påbörjade han insulinbehandling den 25 maj 2001. Något både han och jag var tacksamma för, för ni vet ju hur det är att ge tabletter till katter…. Ett litet stick i nackskinnet med en supertunn nål bekom inte honom nämnvärt – och de få gånger jag missat tiden brukade han komma och säga ifrån att jag glömt honom! Med åren fick han en ”valk” i nacken, men den blev aldrig så hård att jag behövde börja fundera över alternativa stickställen.

Jag har fått en fråga om vad det kostar att behandla en diabeteskatt. Det är lite svårt att svara på eftersom priserna förändras hela tiden, men jag kan försöka dra mig till minnes vad det kostade då när jag hade Russin. En blodpanel och hälsoundersökning gick på 6-700 kronor och påverkade inte Russin särskilt mycket. Veterinärsbesök var aldrig kul, men det var snabbt avklarat och mest otäckt var rakning av tassen för blodprovet. Insulinet kostade 3-400 kronor för en kartong med 5 pennor Insulatard (och vi fick höra måååånga gånger att människor inte behöver betala för sitt insulin. Man lärde sig att bara le och inte kommentera det) och en låda med nålar kostade runt en hundring och räckte lika länge som en ask med 5 pennor vill jag minnas. 5 pennor räckte kanske 4 månader, beroende på årstid och temperaturer.

Sen tillkom en del kostnader i samband med reglering och utprovning av insulinmängd såklart och det blev tidvis dyrt när han åkte på infektioner av olika slag efter sitt vilda hankattsliv. Jag slutade vaccinera honom vid ungefär 10 års ålder för att inte lägga ytterligare belastning på honom ”i onödan”. Han hade då reagerat dåligt på vaccinet de senaste gångerna – väldigt matt och dåsig ett par dar efter – och sista gången jag vaccinerade provade vi avdödat vaccin, men det var hemskt besvärligt att få tag på och mycket suck och stön hos veterinären (då hade inte fantastiska Karin öppnat sitt här i Kalle än). Vi var överens om att ta risken och blev han sjuk så…

Hur vet man att katten är sjuk?

Han hade gradvis ökat vattenintag och kissande under det senaste halvåret, men man blundar för sånt man inte vill se. När jag fyllt vattenskålen innan jag gick och la mej, och den var tom när jag steg upp på morgonen var jag dock tvungen att inse fakta och ta honom till veterinär. Veterinären konstaterade mycket riktigt socker i urinen och blodet. Då var det ”normalt” med 5-6 stora kissklumpar i lådan varje dag…

Vad gör man? Katten var trött, ständigt törstig och allmänt hängig. Jag fick beskedet av veterinär att katter oftast svarar väldigt bra på de behandlingar som finns, och var därför beredd att försöka. Hade lite problem med veterinärer som inte visste så mycket om just diabetes i början, men hade sedan turen att hamna hos en duktig veterinär på Helsingborgs djursjukhus som visste vad han pratade om.

Insulinbehandling

Tillsammans provade vi ut en insulinform som passade just Russin. Veterinären rekommenderade även hemtestning av blodet för att snabbare kunna reglera diabetesen, och för att jag ska ha ett snabbt och enkelt test om något skulle hända.

Jag sökte mycket på internet och läste om kattdiabetes. Hittade även en diskussionsgrupp som både var bra och dålig. Det som var bra var att man insåg att man inte var ensam. Det som var dåligt var att den var ”amerikansk” med allt vad det innebär i djuretik och husdjurshållning.

Jag fick istället försöka ta ställning till hur mycket vi skulle låta Russins diabetes kontrollera våra liv. Russin fick insulin i nackskinnet 2 gånger om dagen, klockan halv-7.

Man är väldigt bunden till katten och hemmet! Man skaffar inte kattvakt lika lätt. Jag hade lyckan att ha en riktigt god vän som kunde tänka sig att åka ett par mil och även övernatta när det var möjligt när vi for på längre resor (aldrig mer än 2 veckor!). En lika god granne, som jag hjälpt en del med hennes djur var också en riktig klippa – men man ber inte gärna grannen att stiga upp halv-7 på julafton för att spruta ens katt!

Jag ångrar ändå inte beslutet att insulinbehandla Russin i alla år. Vi fick 15 fantastiska år ihop, och jag hade inte velat vara utan hälften av dessa av praktiska eller ekonomiska skäl! Nu var han som sagt väldigt okänslig och lättbehandlad. Jag har sett många som rapporterat om att deras katter blir hemskt dåliga och snabbt – då är man i ett helt annat läge när man ska fatta beslutet om man ska behandla eller avliva.

Foder

Russin fick specialtorrfoder som hjälpte honom att hålla vikten, men fick även lite fisk varje dag.

Hade det varit idag hade jag gett honom antingen Orijen, Lynx eller Acana istället för det m/d-foder han gick på de sista åren. Dessa två torrfoder innehåller inga spannmål (katters magar är inte gjorda för spannmål!!) utan är en ren fett- och proteinkälla med lite fibrer från grönsaker – precis som jag själv äter och mår bra av nuförtiden. Allra bäst är såklart naturligt foder som sorkar, fåglar och möss, men det är ju inte alla som har den möjligheten att ha katten ute på jakt.

Övervakning med blod- och urinprov

Ett par gånger om året tog jag en testkurva på honom för att se hur hans blodsocker regleras av insulinet. Russin var en katt som svängde väldigt mycket, men som är till synes opåverkad av både höga och låga blodsockervärden på dygnskurvan, varför det var viktigt att hålla koll på hur han verkade må. Det är inte alla katter som är lika ”okänsliga”. Det jobbiga med insulin-dosering, som din veterinär säkert förklarat för dig, är att om man får lite för mycket får man en s.k. rekyleffekt. Levern pumpar reservglukos för att stabilisera den för höga insulinnivån i blodet och du får ett högre blodsocker än vad det ”egentligen” är. Det är bl.a. därför man tar en kurva under längre tid och det är en dålig idé att bara ta ett snabbtest då och då.

Blodproven tas med kapillärlancett (stick-i-fingret-pryl) i ytterkanten av örat, varannan timme mellan insulinsprutorna. Jag använder en vanlig blodsockermätare, sådan som människor med diabetes har för att kontrollera sitt blodsocker. Detta göra jag alltså endast ett par, tre gånger om året för att hålla honom kontrollerad nu sedan insulinnivån är inställd! (På den amerikanska listan håller dom på och ”sockrar” katterna före varje spruta för att kolla om dom ska ge mer eller mindre dos osv – ett experimenterande som inte tilltalar mej så länge katten mår bra som han gör. ) Jag var även noga med att ta ett stort blodtest på honom ungefär en gång om året hos veterinären, där man kollade upp njurar, lever och ”långtidssocker”. Vanliga blodsockret kan du nästan räkna med är högt i detta provet, och det ska en duktig veterinär känna till också. Katterna ”stress-sockrar” när de blir oroliga, och det märks extra tydligt på en diabeteskatt som är svår att få helt reglerad. Vi försökte håla Russins blodglukos på mellan 7 och 10, vilket är i överkanten av det normala och lite för mycket. Men det var bra att ha lite marginal, eftersom en katts blodsocker tydligen kan sjunka snabbt om den t.ex. skulle kräkas, och bli kritiskt lågt. Dessutom kan man ju inte ge korttidsverkande insulin, såsom människor kan, eftersom man inte har samma testmöjligheter på en katt, så man ska inte experimentera för mycket helt enkelt. Bättre en liten aning högt och stabilt sa mina veterinärer.

Russin var väldigt tydlig med att visa när något inte stod rätt till med insulinet. På sommaren blev insulinet dåligt snabbare, och man fick byta pennan lite tidigare, kanske innan den var slut. Detta märktes dels på att han åt och framförallt drack lite mer, han blev lite segare och tröttare och dels på att han blev ”killig” i tassarna. Det syntes tydligt när han gick i gräsmattan, eftersom han trippade som en balettdansös och inte lufsade på som vanligt – domningar i fötter och händer är vanligt diabetessymtom, pga att blodet i de finaste kapillärerna ytterst inte syresätts som det ska (tror jag?). Det slog aldrig fel, när han ”trippade” var pennan nästan slut, bara att byta, och han var i balans igen på 2 dar! Russin kunde även bli lite skiktig i ögonirisen när insulinet inte funkade som det skulle. Det var som om det blev två ringar istället för en hel färgskiva i irisen. Du kommer snart att lära dig din katts tecken om du bara lyssnar och tittar.

Dessutom hade jag urinstickor som jag testar hans urin med så ofta jag har möjlighet. Jag springer inte dit så fort jag hör att han går på lådan eller så, utan bara om jag passerar precis då. Jag fick det smarta tipset att använda en soppslev när jag tar urinprovet. Den sticker man lätt in under svansen på katten när han kissar, utan att man är där med händerna och grejer. Han blev inte lika störd av det som när jag försökte pula med en liten burk, och när han börjat kissa var det svårt att avbryta…

I urinet testade jag så att det inte innehåller s.k. ketonkroppar. Det är extra viktigt att testa detta om katten verkar hängigare än vanligt! Vid nersatt allmäntillstånd, t.ex. vid förkylning, en urinvägsinfektion eller liknande kan dessa bildas. En ketonförgiftning (ketoacidos) kan vara dödlig för katten om han inte kommer under behandling!!

(Obs! Äter man en ketogen (=fettdrift) kost som frisk ska man också ha utslag på ketonstickorna, men det är då inte farligt utan visar bara att man går på fettdrift istället för glukos).

19 COMMENTS

  1. Hej!
    Tack för din sida!!
    Min 12 åriga bästa vän Pettsson har idag fått diagnosen diabetes.
    Hans värden var jättedåliga och han ska börja få sprutor!!
    Jag hoppas att han ska må bra med sprutorna och inte lida så han får leva några år till!

    //Ulrika

  2. hej,
    min 18-åriga katt fick diabetes för ett och ett halvt år sedan. han svarade bra på tabletter (minidiab) och specialfoder. diabetesen gick tillbaka och han klarade sig utan tabletter.

    nu har den kommit tillbaka. vi ska prova minidiab en kort period för att se om det funkar bra även denna gång, i annat fall blir det insulinsprutor. så nu letar jag information på internet.

    tack för din sida, känns jättebra att se att andra fixat behandlingen.

    hälsa russin.

    /frida

  3. Hej.
    Läste din sida när min 14 åriga katt Tyson fick diabetes nu i feb-08.
    Det var mkt man lärde sig av din sida och jag insåg att det inte är så farligt och svårt med en diabeteskatt.
    Tyson får insulin 2ggr/dag. Det tog ett halvår att ställa in rätt dos och besök varannan vecka på djursjukhuset.
    Det jag tycker är jobbigt är bara att man är så låst.Tyson ska ha mat 5 gånger regelbundet under dagen.Tur att jag har en dagmatte till hunden som gärna matar katten också.Annars vet jag inte hur det skulle gå.
    hälsn.yvonne

  4. Min kastrerade hankatt har ganska plötsligt börjat dricka mer än vanligt. Provade byta till ett bättre foder på rekommendation av min lärare (går på SLU) men har inte blivit någon skillnad. Han kliar sig också endel, har inte gjort så förut.
    Men han kissar inte mera, han är aktiv utekatt, och bara 1 år. Ska ta blodprov för diabetes på fredag och är jätteorolig att det är det eller skador på njurarna…!
    Han är min ögonsten men jag vill inte att han ska behöva gå på medicin för att sedan avlivas ändå…!!

  5. Hej Sara!

    Min älskade Sylvester har endast 5,5 år gammal fått diabetes. Jag kikade runt efter information och blev så glad när jag hittade din sida. han är just nu inlagd för att få insulinen inställd. Jag tar tacksamt emot alla tips du har!

  6. Hej Sara!

    Tack för din berättelse och all information.

    Min 15-åriga kastrerade hankatt har nyligen fått diagnosen diabetes, efter bara ett par veckors symptom (man märker ju direkt när något avviker). Jag har sedan veterinärbesöket bytt foder och tycker katten verkar mycket bättre. Han har slutat dricka så intensivt, snarare helt normala mängder vatten (inte ens varje dag) och jag tycker att jag känner igen honom igen. Är det någon som vet om diabetesen helt kan försvinna enbart genom foderbyte? F ö är kattens alla värden på topp och njurarna fungerar som de ska.

    Mvh/Denise

  7. Hej!

    Är lite bitterljuvt att läsa detta.. efter att jag fått rådet att avliva min lille Rasmus, 13 år.. Har en tid idag 14.15 och läser desperat efter historier som stöder behandling..

    men veterinären säger att det är ingen idé.. hans värden är för dåliga och det är för jobbigt och dyrt att ställa in medicineringen för en så ”gammal katt” (tycker han är inte så gammal..) så han ska få somna idag.. och jag får lite skuldkänslor, som att jag har gett upp för lätt, när jag läser att det kan gå himla bra med behandling..

    Lycka till till alla er andra!

    • Vad tråkigt att höra att din Rasmus är så dålig!
      Russin var bara hälften så gammal när han fick sin diagnos och det kan ju vara lite olika saker som ställer till det. I hans fall slutade insulinproduktionen pga kortisonbehandling, s.k. steroid-inducerad diabetes.

      När kisen börjar vara så till åren som din Rasmus beror åldersdiabetesen oftast på just ålder. Hans organ har troligen kämpat länge för att upprätthålla normala värden innan diabetesen bryter ut. Det är vanligt att njurar och lever blir ”utmattade” och ibland blir det diabetes, ibland blir det andra kisseri-åkommor av det. Med hankatter verkar det extra vanligt med diabetes, medan honorna oftare får olika urinvägsinfektioner… Diabetesen kan gå att behandla med tabletter eller insulin, men om veterinären säger att hans värden är så dåliga innebär det en jättestor omställning och belastning på Rasmus kropp, och det är inte säkert att den orkar svara på behandlingen.

      Man är aldrig redo att släppa sin älskade kise. Jag var inte redo när Russin for, men så här i efterhand (det tog ett par månader) ser jag på fotona hur dålig han var. Det såg inte vi som levde med honom dagligen då, men veterinären gispade till direkt hon såg honom, och då förstod jag att det var vägs ände. Jag är glad att jag lät honom gå då, men jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det, trots att det gått 2,5 år, för det var inget lätt beslut att fatta iallafall, även om det var jättelätt på samma gång. Russin vände bara bort huvudet, tittade ut genom fönstret och sa ”du får bestämma, jag är klar”.

      Jag tycker inte du ger upp lätt om du låter honom somna idag. Pengarna har väl ingen betydelse i det här fallet (kan ju inte jag uttala mej om, men det är så de flesta som skriver till mej brukar känna), det du i första hand ska tänka på är vad Rasmus ska gå igenom för att bli ”reglerad” (dvs få blodsockret under kontroll) och om han är stark nog att klara av det. Det innebär ganska stor belastning på hela systemet att göra kostförändringar, insulinbehandla, åka till veterinären, han kanske ska vara inlagd under regleringen.

      Känn efter ordentligt vad Rasmus ”säger” och vad du är beredd på att gå igenom. Jag tror inte veterinären kan tvinga dig avliva eller vägra behandla, men du kanske bara köper ett par månaders förtvivlade försök om Rasmus är i dåligt skick nu. Alla djur jag varit i kontakt med i den här situationen brukar säga att de har tid att vänta in sin människa om du vill ta hem honom och göra ett försök.

      Jag hoppas jag kunnat ge dig någon tröst i detta svåra du har framför dej!

      • Jösses tack SNÄLLA för ett sånt svar!
        Du har rätt i det du skriver, men jag tror att Rasmus har dragits med detta i många många år.. det är min pappas katt från början och jag har kämpat och slitit för att få honom att gå till veterinären med honom, men trots hans 13 år har han varit hos veterinären E N gång, vid kastreringen. Och ja, det är sant.. Att såna människor fortfarande finns idag 2011 är för mig helt obegripligt.. men jag lyckades ÄNTLIGEN få hem rasmus efter 13 år, och minst 8 års kamp för det.. och då visar det sig att han haft detta länge.. och han har varit vresig och lynnig så länge jag kan minnas, men hur konstigt är det när man går runt och mår skit!

        Det värdet som ska ligga på max 8 ligger hos Rasmus på 36.. Det var nåt av det värsta veterinären sett sa hon, men då har han troligtvis oxå gått såhär länge, han har varit överviktig i typ 8 år oxå.. minst..

        Jag sa när jag äntligen fick hem Rasmus att jag aldrig skulle utsätta honom för svåra veterinärbesök eller behandling i onödan utan låta honom somna om han blev riktigt sjuk.. problemet är väl att man aldrig är beredd liksom.. Jag var helt säker på att det var diabetes, men att det kunde vara den sorten som går med tabletter hemma att fixa.. men det här var såpass dåliga värden så att det skulle bli riktigt svårt att ställa in honom på rätt medicin och ja då dvs springa hos veterinären ofta och blodprov hela tiden och ja.. nej det var precis det jag lovade mig själv att jag INTE skulle utsätta honom för.. men som min veterinär sa, det är jättevanligt att man när man väl står där letar och söker och griper efter varenda litet strå man kan för att få ha sin bebis kvar hos sig..

        tack.. jag tror inte du vet hur himla mycket ditt mail hjälpte mig.. Jag är otroligt tacksam, du redde ut alla trådar som var totalt söndertrasslade i huvudet på mig, och fick mig att se allting på ett annat vis, även om du ser det på samma sätt som jag.. om det verkar vettigt haha.. tack igen, det här betydde massor. Massor.

        visste inte om jag skulle svara via ditt inlägg eller mail, så jag tog det såhär men du får gärna lägga upp det ifall du vill oxå..

        kram och tack åter igen.

  8. Hej! Min katt har också fått diabetes. Ger nu insulatard. Vad gav du?
    Hur många enheter behövde din kisse?
    Har prövat 3-4iE utan större resultat. Han blir snabbt uttorkad,
    Och är en gammal oförsäkrad katt. Vet ej hans ålder då han följde med gårdsköpet.
    Han var en vildkatt som bodde i ladugården. Men sedan tre år tillbaka
    Har han sin plats i soffan. Älskar min lilla kisse. Tacksam för svar.
    Mvh Linnea

    • Vad tråkigt att höra om din kise! Russin gick också på insulatard. Vi trappade upp långsamt och ett tag hade han 6 IE 2 gånger dagligen. På den tiden hade pennorna tyvärr bara 2-enhets-skala och 4 var för lite, 6 var möjligen lite för mycket. Sen bytte vi mat och hans insulinbehov minskade påtagligt, så de sista åren gick han på 4 IE 2x dagligen.

      Eftersom din katt är okänt gammal och snabbt blir uttorkad, inte svarar ordentligt på insulinet (men det kan ta tid att ställa in rätt dos, pga rekyleffekter dvs levern kompenserar för lite för mycket insulin och ger en konstig blodsockerkurva) så kanske han behöver hjälp på traven med extra bra mat som ger mindre påverkan på blodsockret. Om du har möjlighet skulle jag rekommendera ett försiktigt foderbyte. Äter han normalt blötmat är Mjao en sort som rekommenderas. Är han torrfoder-katt finns sorterna Orijen, Lynx (Carnia) och Acana (grasslands!) som rekommenderade lowcarb-foder, där Acana är ”minst bra”. Veterinärer rekommenderar Hills m/d som Russin funkade bra på också, men han var något ”hungrig” på det jämt. Hade de fettrika Orijen och Lynx funnits då hade han fått det istället.

      Lycka till med behandlingen av din socker-katt! Glöm inte lyssna på vad han säger och hur han mår och dra gränsen när det är nog. Inställningen av insulindos efter en utbruten diabetes är en enorm belastning på hela systemet, och är han redan gammal och sliten kan det vara orsaken till att han inte svarar ordentligt på behandling också.

  9. Jag har en 9 årig tjej som visade sig ha en utbruten diabetes i vintras. Hon ligger bara på ett streck med Insulatard, men hon är urdålig i magen, fiser jämt. Och hon verkar smått desperat efter mat trots att jag har bästa diabetes maten stående framma hela tiden. Kör med Diabetic på vetrinärens rekommendation, men jag har nu läst om andra alternativ på denna bloggsida.

    I alla fall så blir hennes värden inte bra och vetrinären verkar missnöjd och misstrogen mot att jag följer instruktionerna, jättekonstigt . .

    Har någon råd eller tips så är jag mycket intresserad.

  10. Hej,
    Min älskade 16-åriga Brutus fick diagnosen i torsdags.
    Jag vill tacka dig för all information som du delar med dig av.
    Kram
    Christin

  11. Hej
    Är det bara jag som har problem med veterinären??
    Förra året så fick våran affe 10 år diabetes, jobbigt situation tyckte jag o sambon men vi sa då vi ska fixa detta.
    Veterinär 1 Första besök : då sa veterinären ta blodprov i örat o sen ge insulin beroende på hur han låg i sockerkurvan, samt ge honom m/d foder.
    Perfekt tänkte vi detta grejar vi, men efter ca 2 veckor var affe så öm i öronen att vi vägrade fortsätta så. Då sa vi STOP dessutom skulle veterinären sluta jobba på detta ställe. Så att affe fick olika människor, vi kände hos inte trygga här

    Veterinär 2: så började vi på nytt, sambon googlade om diabetes o så som jag ger er tips så hittade vi nån som skrev att ge katten mjau blötmat.
    Veterinären sa sluta ta blodprover detta stressar bara upp honom, ta urinstickor när ni kan . Ge 1 enhet morgon o kväll och bara mjau på burk.
    1 månad senare så gjorde veterinären en sockerkurva och han låg mkt lägre. Veterinären ändrade dosering av insulin till 0,5 morgon o kväll och att fortsätta med mjau.

    Månad 2 så tog de en ny sockerkurva o vi fick den bästa svaren att affe behövde inte mer insulin. Vi var så glada
    Vi skulle återkomma om 3 månader
    Allt var super sovmorgon ?.
    3 månader senare så får vi veta att den här veterinär skulle sluta, åh nej tänkte vi inte nu när allt går som det ska.
    De tog en sockerkurva o den ”nya” veterinär som tog över sa då att affe hade lite höga njurvärde. Byt foder på en gång men de varnade oss att diabetes kunde komma tillbaka.
    Fine tänkte vi bättre diabetes än njurproblem (pest eller kolera) ?
    Efter bytet av foder ca 3 månader så märkte vi att affe började rasa vikt trots att han åt som en häst o var slö, så att vi tog ett blodprov i örat, han låg jätte hög i sockret.
    Vi gav honom insulin o byte till mjau o ringde veterinären o bokade tid.
    Den veterinär som tog över visste inte vad hon skulle göra, hon ville att vi skulle ta blodprov i örat varje dag ? allmän okunskap.
    Eftersom jag o sambon kände att Denna veterinär var ute o cykla så tog vi o gjorde som veterinär nr 2 sa 0,5 enhet 2 /dag och mjau

    Vi fick tips av en vän att testa klinik nr 3
    Och igen börja på nytt men får se hur denna veterinär vägleder oss annars är det bara leta på nytt .

  12. Hej
    Min lilla Selma hade diabetes och jag medicinerade henne i 1 år. Hon tog sig jättebra med hjälp av insulin och Mjau mjukfoder. Nu är det så att hon blev dålig p g a att hennes lever slutade fungera och jag har ca 600 sprutor kvar hemma. Skulle vilja sälja dem till reducerat pris till någon som behöver. 100 sprutor kostar 160 kr men jag tar halva priset om det är någon som är intresserad. Saknar min lille katt som nästan blev 15 år. Kan jag hjälpa en annan liten kisse gör jag det gärna. Kram på er alla

    Med vänlig hälsning Lena Johansson
    Landvetter

    min email är virago5212@gmail.com

  13. Hej! Klockan är 5:08 på måndag morgon den 8/8-2016, och jag har läst igenom alla inlägg! Vi ska med vår lille Linus till veterinären kl.11.00 idag. Fick svar den 1/7 att han har diabetes, värdet är 641, veterinären sa att det normala är 190-350! Vi kunde avvakta och prova med en annan kost, Linus har ätit Royal Canin Urinary S/O Moderate Calorie som veterinären rekommenderade 4/11-2013, efter att han hade kristaller i urinen samt vägde alldeles för mycket, 7,5kg! Vi har vägt all mat och inte gett honom mer än han skulle ha, men ändå gick han inte ner i vikt!
    Linus kom till oss 25 maj 2009, en liten mager rädd och helt underbar katt! Två dagar innan hade vi varit tvungna att ”ta bort” vår älskade Pussi, som blev 18 år! Vi hade bestämt oss för att göra ett längre uppehåll med att skaffa en ny katt, men när det inte verkade finnas någon ägare till Linus, som vi döpte honom till, så fick han flytta in hos oss! Veterinären trodde att han var ca ett år när han kom till oss, så Linus är ca 8 år nu. Han har gett oss SÅ mycket glädje, men tyvärr också en del sorg, han har haft urinvägsinfektion, luftrörskatarr, kristaller i urinen som han opererades för, även opererat bort varböld! Vägen byggdes om vid vårat och det gjordes sprängningar, veterinären sa att katter är känsliga för förändringar och att det gjorde honom stressad, så det var den troliga orsaken till att han fick kristaller i urinen. Men däremellan har det varit så bra! Tyvärr har han blivit jagad av en hund ett par gånger, samt en räv, som var ända framme vid vårt hus! Några år var han kompis med två hundar, dom kunde ligga jämte varandra och var så go’a ihop! Båda hundarna är tyvärr borta nu! Den 26 Oktober 2015 ringde ett par kompisar till oss och undrade om vi visste någon som kunde ta hand om en 3-4 veckors kattunge som höll på att bli tagen av en rovfågel, dom hade ingen möjlighet att ta den själva, med två hundar i huset och heltids jobb! Vi skulle bara ha den tillfälligt hos oss… Det är en liten tjej, vi har döpt henne till Sunny och är vår lilla ”prinsessa”… Vi hade aldrig behövt oroat oss för hur vår Linus skulle ta det för han har lärt henne allt hon bör veta om sitt kattliv! Tvättat och lekt med henne, hon har fått sova jämte honom, det verkar som han tyckt det var skönt! Nu är hon ca drygt 10 månader, dom ligger inte och sover jämte varandra längre, men leker ibland, fast inte så mycket nu, Linus verkar vilja vara mycket ifred. Lilla Sunny springer fram till Linus direkt när hon ser honom, nosar överallt på honom och ibland tvättar han henne. Dom är så fina ihop, det är svårt att se skillnad på dom, nu när hon vuxit och han har gått ner 3,5 kg i vikt! Dom är randiga båda två, han mer åt brunt och hon åt grått. Min man och jag bestämde efter att Linus var så sjuk och fick opereras att skulle det komma tillbaka igen, så skulle vi låta honom somna in, och när vi nu fick beskedet att han har diabetes och eventuellt livslång behandling, måste vi besluta idag om värdena inte gått ner att ta bort vår lille älskade ” prins”! Vi vill inte att han ska behöva gå igenom detta också! Det är inte bara vi som kommer att sakna Linus, lilla Sunny kommer säkert att leta efter honom och undra vart han är!
    Önskar det fanns mirakel!!! Varm kram till er med samma eller liknande problem! Mary

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.