Djurprat maj – 2004

Fruktträden blommar!Utanför mitt gigantiska vardagsrumsfönster drillar lövsångaren i en mer och mer ymnig grönska. Snart slår nog till och med de sega gamla Blekinge-ekarna ut! På mitt bord ligger för tillfället en massa jobb! Jag håller bl.a. på med webbplats och bokomslag till en jätterolig managementbok som heter Pig Management. Missa inte den när den släpps!

Om intuition

Satt och läste lite på lunchen och hittade en intressant artikel om intuition i Postens gratistidning för småföretagare Du&Co.

Det finns till och med en ledande intuitionskonsult i Sverige! Wao!! Tyvärr ligger inte just den artikeln för nerladdning (typiskt).

Intuition, som är en mycket stor beståndsdel i Djurkommunikation är alltså inte bara hokus-pokus. Det diskuteras till och med i företagssammanhang i olika beslutsprocesser, rekrytering osv..

Intuitionskonsulten Fredrik Praesto pratar om olika steg i besultsprocessen.

  1. Inmatningen
  2. Inkubationen
  3. Utmatningen
  4. Bekräftelen

Inkubationstiden är jätteviktig! Det är när vi kopplar bort det medvetna tänket och låter det intuitiva tänkandet komma till tals, t.ex. genom att “sova på saken” eller ta en promenad som vi får ut mest av tänkandet. Har du någon gång försökt komma på namnet på en skådespelare och tänkt intensivt på det i 10 minuter, men nej, det kommer inte. Så du lägger ner projektet och tar ett bad istället. Och vips är namnet där! Du har gett det omedvetna tänkandet ett chans att processa din eftersökta information!

Som formgivare har jag lärt mej använda mitt undermedvetna när jag skapar. Om jag kör fast med något lägger jag det åt sidan, går och lägger mej, tar en promenad, tar lunch eller liknande. När jag kommer tillbaka till datorn har jag ofta en lösning, utan att behövt anstränga mej alls!

Praesto tipsar också om olika sätt att öva upp intuitionen. Det bygger på samma principer som så mycket annat inom personlig utveckling. Har du en gång haft framgång med något intuitivt, t.ex. vetat vem det är som ringer innan du lyfter telefonluren, så ska du stanna upp och tänka efter hur den känslan kändes. Lär dej känna igen känslan, och så småningom kommer du att kunna “kalla på” din intuition.

Djurkommunikation funkar på samma sätt. Ju fler djur du känner att du haft kontakt med, desto enklare blir det att “koppla upp sej” nästa gång. Men vi glömmer snabbt, så se till att hålla igång och använd din intuition mycket! Lär dej lyssna på din kropp och dina signaler, så vet du också enklare vad som inte kommer från dej själv.

Nya numret (nr 5, maj) av tidningen Leva! har en hel bilaga om hur du kan lära dej utveckla din intuition också, om du vill läsa ännu mer.

Telepatisk kontakt

Det tar tid att vänja sig vid att man kan kommunicera telepatiskt, och jag kan fortfarande bli fascinerad över hur bra det fungerar. Jag får ofta frågan om man kan kommunicera med människor också telepatiskt. Svaret är ja. Du gör det nog utan att ens tänka på det redan med dina närmsta – riktigt tajta vänner, din partner, familjen… Därmed inte sagt att man kan “smyglyssna” på folks tankar på bussen!

Igår fick jag ännu ett exempel på detta med min pojkvän. Han stod i köket och lagade middag. Jag hade beställt sås, och detta är något som brukar innebära serveringsproblem. Plötsligt började jag tänka på vad vi skulle servera såsen i, eftersom jag visste att frågan snart skulle komma (ni vet den där “inte så pjåkigt”-reklamen, men i det här fallet skulle det låtit “vad ska vi ha såsen i tycker du?”). Mannen har väldigt många rostfria byttor i alla modeller.

Jag såg en rostfri bringare/mått i mina tankar och tänkte att en sån skulle vi skaffat, den skulle ju passa ihop med alla hans andra rostfria pryttlar. Så kommer mannen från köket och dukar på bordet med potatisgrytan, hans underbara biffar och… ja, du gissade… en sån såsbringare! Jag har aldrig sett den innan här, troligen är det något som han nyligen när de delade upp efter farmor. Han hade alltså skickat bilder på såsbringaren omedvetet till mej samtidigt som han hällde upp såsen, och det var det jag snappade upp och började processa. Så kan telepati mellan människor fungera.

Glöm inte kroppsspråket!!

Den lille jägaren med sitt byteDet pratas så mycket om telepati när det gäller djurkommunikation, men varför alltid krångla till det med att skicka energier och läsa tankar när man ser varandra? Det funkar ju lika bra att visa med kroppen vad vi vill, eller hur?

Igår satt vi och trivdes i solen på altanen och tittade på Russin, som vanligt placerad i åkerkanten filosoferande. Nu börjar det vara så uppvuxet där att man ibland bara ser ett litet svart huvud med två spetsiga öron. Min pojkvän fick syn på att katten betedde sej lite skumt. Han stod med hela huvudet nere i gräset och svansen den svajade. Det var inte “jag ser en annan katt”-svajet, och inte heller “jag jagar fågel”-rycket, utan en nytt sorts svajande som jag inte kände igen. Vi studerade honom ett bra tag, medan han var upptagen med något i gräset.

Ett tag såg det ut som om han gav upp, men det var nog bara paus i bevakningen av vad det nu var han hade där. Dök på huvudet igen, men det var inga rävhopp, leka runt eller kasta omkring något, så vi som åskådare började fundera på om det var en ödla eller groda eller något han hade där. Till slut for han ut ur gräset och sprang ut på planen. Jaha, det smet nog, tyckte vi, men då såg jag att han faktiskt hade “jag bär byte i munnen”-travandet. Ni vet den där när dom lutar huvudet lite lite uppåt, för att inte släpa bytet i marken (hur litet bytet än är). Och där kom han travande med en liten, fortfarande pipande, mus i munnen, den lille stolte jägaren. Det är ju bra att han kan vara självförsörjande i sommar!! *fniss*

Glöm alltså inte att du kan få väldigt mycket information genom att studera ditt djur och lära dej känna igen de olika kroppsignalerna. Jag kommer i framtiden alltid att veta när jag ser den sortens svanssvaj hos Russin att det är råttis på gång. Och jag kunde under jaktens gång inte låta bli att fundera om alla katter svajar likadant på svansen när de jagar sork, och vad svajet har för kommunikativt syfte från början. Alla flugjagande katter jag stött på reagerar ju på flugans flykt med det där gläfsande, upphetsade tandskallret, så det verkar vara en instinktiv reaktion. Kanske är svanssvajet det också. Hur gör din katt? Har din hund några hundiga kroppssignaler du lagt märke till?

Läsarboktips! – The Tao of Equus av Linda Kohanov

Jag fick ett boktips av en av mina prenumeranter. Jag älskar att få tips! Man vill ju inte missa någonting!! Så här skriver Lena om boken:

The tao of Equus“Författaren ger människor terapisessioner tillsammans med hästar och hon använder andlig kommunikation med hästarna för att få hjälpa människorna. Mycket intressant. Hon berättar även hur hon upptäckte kommunikationen och hur hon utvecklats tillsammans med sina hästar.”


Författarens hemsidan hittar du på www.taoofequus.com.

Så var det plötsligt sommar… Idag har den svartvita flugsnapparen tjatat vid sin nyvunna holk, och östergöken gol. Trädgårdslandet är sått och planterat med diverse grönsaker och lite insektslockande blommor.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.