Här i Karlskrona dröjer solen och värmen sej kvar i ett par dagars ”indiansommar” och jag njuter i fulla drag. Men så fort solen börjar sjunka avtar temperaturen och det blir riktigt kallt om nätterna. Särskilt nu med annalkande fullmåne. Dock ingen frost i sikte än. Livet är tillbaka i de vanliga rutinerna nu, med veckorna i stan och helgerna på landet, med en lila-halsbandad lycklig utekatt.
Förra numret hade jag som tema att djuren måste ha ett jobb, en uppgift att fylla, och jag fick god respons från hundägare som genast skulle tänka mer på sina kelgrisars uppgifter och aktivering. Men säg den sanning som inte har en baksida – det finns även massor med djur med prestationsångest! De som behöver…. semester!
Djuren måste få ha semester!!
Jag stöter ofta på stressade hundar och katter som själv tagit på sej uppgifter och inte riktigt klarar av dom. Vi har t.ex. hundarna som skäller på allt och alla, för att matte och husse är så usla själv på att vakta och verkar totalt likgiltiga för skramlet i trappen (enligt hunden då). Katter som är som vallhundar, som ständigt behöver ha koll på var alla i flocken befinner sej och håller på att stressa sönder sej för att matte och husse glömmer informera dom om var de ska hän när de går ut genom dörren.
Du kan hjälpa ditt husdjur enormt genom att uppmärksamma sådana saker! Ta för vana att alltid berätta för djuret du lämnar vart du ska, hur länge du blir borta (ungefär) och vad du förväntar dej av djuret medan du är borta. Har du flera djur har ni kanske delat upp deras arbetsuppgifter så den ena hunden vaktar och håller koll när ni är hemma och den andra sköter ruljansen när ni är borta.
Semester då? Jo, djuren behöver semester och vila lika mycket som vi gör! Har du ett djur som har prestationsångest över sitt uppdrag och kanske tar på sej alldeles för mycket själv, måste du försöka hjälpa till och ge djuret ledigt då och då. Kanske behöver katten en frizon en timme om dagen där den kan känna att den kan vila helt i lugn och ro, utan att resten av husdjuren i hushållet kommer hoppande och ska leka.
Att bygga broar för kontakt
Den absolut vanligaste frågan jag får är ”Är det verkligen sant att alla kan lära sej prata med djur?”. Svaret är – ja, det är sant, men det kanske inte går över en natt, och du måste ha stort tålamod och lära dej lita på det du känner och det du får upp! Det finns åtskilliga berättelser från andra djurtolkar som berättar om tokigheter de varit med om, som fått sina förklaringar!
För att få kontakt med ett djur måste du fokusera på det. Många tror att det krävs super-duperkoncentration, total tystnad och stillhet och att du är alldeles nollställd och öppen. Visst, det underlättar! Men om det är detta som får dej att tro att du inte kan kommunicera med djur, att du inte är tillräckligt koncentrerad, så kan jag avslöja att det inte behövs (med risk för att mina djurtolkskolleger sätter kaffet i vrångstrupen när de läser detta). Tänk efter – inte behöver du ha totalt tyst omkring dej för att kolla på TV, prata i telefon eller lyssna på radio? Varför skulle du då behöva det för att kommunicera med ett djur?
Jag tror på att inte göra det så komplicerat. För det är inte så komplicerat! Fokusera på ditt djur, skapa kontakten, bygg en mental bro mellan er och sätt igång. Om bron utgår från pannchakrat, ditt hjärta eller vad, det kvittar. Se bara till så att du tänker dej en kontakt mellan er. Var ödmjuk och full med kärlek, så löser sej resten automatiskt! Du kan underlätta din öppenhet genom att träna avspänning och meditation. Det gör dig mer harmonisk som människa också, och du kommer att må bättre, så det har alla nytta av även om de inte är intresserade av att kommunicera med djur.
Oavsett om du provar själv hemma eller går på kurs så måste du öva mycket! Förr eller senare kommer du att ha ett djur framför dej som du bara vet att du har kontakt med, och det är en väldigt speciell känsla! Du lärde dej inte tala på en dag, en person som råkat ut för en olycka och ska lära sej gå igen får kämpa med detta. Detsamma gäller när du ska öppna upp dina telepatiska kanaler igen (för de har varit öppna på alla en gång i er barndom) – bara kämpa och öva, så går det! Men framför allt – tro på dej själv! Jag hör alldeles för många som säger att de inte kan, men att de önskar att de kunde. DU KAN!! Det är bara att jobba vidare!
Boktips – Konsten att tala med hästar av Carola Lind och Karin Müller
Eftersom jag har en tendens att pladdra på oavbrutet om hundar och katter och glömma de underbara hästarna, så får jag balansera upp nyhetsbrevet med att tipsa om min kollega Carolas fantastiska första bok.
Carola har många case i sin bok, och du får träffa många olika hästpersonligheter! Här finns även övningar i telepati och djurkommunikation och tips om mental ridning. En verkligen läsvärd bok, även för dig som inte har häst! Köp den! Läs den! Skratta, le och njut!
Nästa nummers tema: Döden
Nästa nummer tänkte jag ta upp det svåra ämnet döden…
Hur ser djuren på döden? Hur hanterar man ett döende djur? Jag tänker ta hjälp av kolleger som har erfarenhet av detta, och vill gärna ha in berättelser från er också! Skriv och berätta om dina egna upplevelser.
Njut nu av den varma hösten med långa mysiga skogspromenader i svampskogen, med hund, häst eller katt 😉
