När jag tänker tillbaka på Gengas som användes mycket på 1940-talet vaknade minnena igen.
Jag skrev i tidigare inlägg om traktorn som var drivkraften till bolagströskan och att den drevs en tid med gengas och den producerades med ett aggregat monterat framför motorhuven.
Det var många bilar och även andra transport- redskap som drevs med gengas under de åren när bensin var en bristvara , på grund av att det inte gick att importera under kriget.
Nästan all lastbilstrafik och taxi och även en del privat persontrafik gick på gengas.
Jag minns också att en del av fraktskutorna som gick här genom skärgården hade ett aggregat och en bilmotor placerad på däcket och en rem som gick ner till propelleraxeln, i stället för den vanliga tändkule-motorn. Det fanns brännolja (skifferolja) som tillverkades i landet och kunde användas i de motorerna men den var besvärlig att använda dels på grund av att det var låg energi och så blev det mycket sot och koks i motorerna.
De flesta bilarna hade ett aggregat monterat antingen fram eller bak och en del små bilar hade ett släp med ett hjul , kallades pivåhjul , efter bilen. Lastbilarna hade för det mesta ett urtag i framkanten på flaket för aggregatet.
Den sista bilen jag minns som kördes med gengas var en Chevrolet lastbil som ägdes av Leander Andersson och Alfred Mattsson i trakten av Fågelmara.
Gengas, som egentligen är en förkortning av ordet generatorgas, produceras genom en ofullständig förbränning av ved eller träkol.
Det höggs en speciell ved som kallades gengas-ved, oftast björk, och det var bitar som var c. a. 5 cm. på alla håll.
Det fanns även många kolugnar som tillverkade träkol.
I stället för bensintank hade man ett takräcke för vedsäckarna.
Det tog en stund att få igång gasdriften.
Det skulle eldas och sedan var det en fläkt som skulle köras till gasen var brännbar och det provades genom att tända en tändsticka framför ett prov-rör och när det var klart att köra brann gasen med en nästan osynlig låga.
En speciell tändsticka som hette Gengaständsticka fanns för att underlätta starten , det var stickor ungefär 15 cm. långa med en stor tändsats som brann länge liknande de braständare som finns nu.
Körsträckan mellan påfyllningarna och att spetta lite i brandhärden var nog omkring 3 mil.
Bilarna fick ändras lite för att gå bra på gengas.
Oktantalet för gasen är 100 och det var inte de dåtida motorerna byggda för utan kompressionen fick sänkas för att de inte skulle knacka och det gjordes ofta genom att sätta i en extra topp-packning.
Energi-innehållet vid gasproduktionen är att 1 ton ved motsvarar c. a. 385 liter bensin.
Gengasen är extremt giftig och det hände många olyckor vid oförsiktig användning.
Det finns en del entusiaster som kör med gengas i Sverige fortfarande.
En del forskning pågår med att producera el och driva pumpar med gengas i utvecklingsländerna.
