Så här goofy bilder kan man få på vårt lilla busfrö nu. Denna kom säkert till för att jag skulle kunna använda mina nya stämplar jag köpte på mässan.
I helgen var jag och Magnus iväg på en helgresa till Göteborg – en resa som varit planerad sedan innan Greta var född och tilltänkt som familjemedlem. Vi var väl lite oroliga för hur det skulle gå att lämna bort henne bara 2 veckor efter att hon flyttat in hos oss, men så här med facit i hand kunde det inte gått bättre! Hon fick bo hos en väninna till mej här på byn, som redan har huset fullt med djur. 2 hundar, varav en halvvuxen valp, och två katter som mest är ute, och den ena är gammal och halvdöv. Marsvinet hade gått över till andra sidan nu, annars hade det funnits ett sådant också (hon var gammal och halvrisig). Jag skolade in Greta samtidigt som min prat-session i fredags. Vi satt i vardagsrummet, och hundarna fick komma in och hälsa en och en. Corado, den äldre hunden, fick respekt för Greta direkt. Han vågade inte hälsa eller någonting, och så fort Evalena lämnade rummet började han attackera sådär studs- och skrämattacker, för att anfall är bästa försvar när man är skrajsen av sej. Greta sket blankt i honom – hon sköt rygg och fräste lite, men insåg snart att han var ganska muppig, så hon höll bara ett öga på honom medan hon fortsatte utforska rummet. Valpen Viska var mer på samma nivå som Greta, och var öppen för att hälsa och lära känna varandra. Det märktes att hon var väldigt lyhörd.
Jag lämnade Greta uppe i badrummet, där vi hade visat henne kattlådan. Det stod grind för trappen då. Fick veta när vi hämtade henne att hon haft badrummet som bas-station under helgen och gått lovar ut därifrån. På samma sätt som hon gjorde hos oss när hon flyttade in här, men med sovrummet, där hon först fick komma ut. Det verkar som om kattungar har det beteendet inbyggt i sej att utgå från där mamman lämnat dom. Första kvällen fick jag SMS-rapport som löd ungefär såhär: "Greta är helt klart drottningen på Möcklö. Hon styr och ställer över två hundar och två katter. Hon äter och mår bra" Vi log från öra till öra, och var världens stoltaste matte och husse. Och jag tror det verkligen om henne – hon har självförtroende och mod så det räcker och blir över! Igår kom vi hem vid 7-tiden och åkte direkt för att hämta hem vårt lilla monster. Hon satt helt lugnt och tog kvällstungbadet på kökssoffan hos kollo-matten. Brydde sej inte det minsta om att hundrana hoppade omkring och hälsade på oss, eller att det kom främmande till huset. Jag gick fram och petade på henne (hon satt med ryggen mot) och hon vände upp huvudet och tittade på mej uppåner. Reaktionen kom direkt! Men heeeej, där är ju duuuu!!! och det var väldigt lätt att lyfta upp henne och snusa på henne. Hon hälsade så glatt och var helt lugn i min famn. Inget åla omkring eller vilja hoppa iväg och göra annat. "Nu ska vi åka hem, så det så".
Lastade in henne i buren och for den korta vägen hem. Där mötte Russin oss (han vaktar huset och får passning av grannen nuförtiden när vi är på resa – han är nöjd så!), och första hälsningen i köket innefattade glatt nosande på varandra, och Russin nosade igenom hela Greta inklusive rumpan för att läsa av var hon varit och gjort. Så skönt!! Greta försökte nosa på hela Russin också, men skrämde sej själv och for iväg innan hon nått ner till den eftertraktade rumpnosningen. En vacker dag ska hon nog våga det också.
Det var ingen tvekan om att Greta kommit hem – det var bara att fortsätta där vi slutat. Nya utvecklingfaser såklart, men inget nytt inboende. Just nu är hon i smyga smyga-fasen och tycker det är jättekul. Vi har även börjat få se fler assymmetriska tassar (jag älskar assymmetriska tassar!!) och sånt. Mjuka tassar har hon allt som oftast när hon leker med händer och fötter på oss, och förstår bra när hon kan använda klor och inte (utom vid tunna byxor). Hon håller på att bli lååååång som en följetong och får nog samma smäckra byggnad som sin morsa.
Detta är favoritleksaken på kontoret. Jag knöt upp den i ett snöre från stolsryggen, och det blev en riktig fullträff. Hon klättrar och klänger runt benen på stolen samtidigt som hon leker med bollen och tofsen – den bjällrar roligt också. Se bilderna ovan för henne in action. Fjädervippan är vi av med sedan en vecka – hon bar iväg den vid ett obevakat tillfälle, och vi har inte storstädat, så den har inte dykt upp. Inne är det pappersåtervinningspåsen och den vita musen som är roligast. Hon börjar bli mer självständig, och ska inte ligga nära nära om nätterna under täcket längre. Kanske för att både jag och Magnus vet hur det låter när man lägger sej på en kattunge (med mej låter det piiiiip och med honom låter det ett högre meeeeow) och hur hon ser ut när man fiskar fram henne, platt och nyvaken… *skrattar* Om mornarna, när Magnus åkt till jobbet, kommer det en iskall lite kattunge och ska in under täcket dock. Jag tror hon brukar smita ut med "stora katten" en stund och härja, innan hon kommer in och planterar sina iskalla små tassar mot min sov-varma hud… Tur hon blir varm snabbt. Sen gosar vi och sussar till ungefär 9, innan det är dags att kela och busa lite innan vi stiger upp och börjar dagen.
