Jag är alltid sugen på att göra något nytt med händerna och är uppvuxen i en slöjdande familj.
Mamma var med helt i slöjdtrenden på 70-80-talet med vävstol, folkdräktssömnad, klädsömnad och stickning. Jag fick både stickade Skrållankläder och handsydda västar och det var självklart för mig att man kan göra saker själv också. Pappa hade slöjdandet med sig från sin uppväxt i Lappland, där det sameslöjdades hemma i köket. Rotslöjd, tälja kåsor, göra renhornsknivar, så renskinnskaffepåsar m.m. Och mamma nappade på det och sydde en kaffepåse handledd av pappas farbror Henning en sommar när vi var uppe.
Hemma blev detta slöjdande i träsvarv (pappa var svarvare på ASEA), knivskaft i staplade skinnlappar och knivslidor i läder i scouterna, pappa gick ut och gjorde en växtpress till mig när vi hade lånat hem en från skolan i högstadiet. Samma där, man kan göra saker själv. Föräldrarna fortsatte skapa och hantverka. Vi byggde modellbåtar i trä (mitt jobb var mest att hitta alla småsaker som ramlade på korkmattan i köket och blev osynliga) och de började med näverslöjd och har flätat allt från näverkåntar till miniatyr-äggkorg – givetvis pyntade med ”tågen” från rotslöjdstraditionen. De har även gått keramikkurser och drejat. Det har alltid varit kvalitet på allt de gjort, vilket varit skrämmande för mig som haft bekymmer med koordination och finmotorik – s.k. tummen mitt i näven.
Jag hittade mitt eget kreativa skapande ffa digitalt, men började även med papperspyssel genom scrapbooking för 20 år sedan. Där hittade jag mitt kreativa utlopp. Jag samlade på mig massor med dekorationsmaterial, såsom fina band, spetsar, knappar och annat smått pryttel platt nog att ha i fotoalbum. En av de första sakerna jag gjorde var att sticka en miniprovlapp som jag monterade på två mässinsspikar och illustrerade en scrapbooking-sida med mormors slöjd-skolfoto. Mamma blev helt förstummad! Hon hade ju följt mig kämpa genom textilslöjden genom åren och stickat färdigt hemarbeten (vilket slöjdfröken med all säkerhet genomskådade) och försökt lära mig både det ena och det andra genom åren och gett upp pga våra bristande tålamod. Att jag hade valt att göra detta arbete själv blev som en vinst för både henne och mig.
Jag började våga. När sonen var liten tvekade jag inte att sätta mig vid symaskinen och fixa utklädningskläder till honom när det krävdes. Bland annat återbrukade jag den jogginställströja jag mödosamt sytt i slöjden på högstadiet och klippte upp den till en poncho med lejonman, sydde på luva med lejonöron och fixade en svans – till mitt lilla lejon. En liknande batmancape kom till av en gammal svart fleecejacka och den återbrukades också till en påskfest när jag bytte batmanöronen mot en röd tuppkamm och sydde på en färgglad stjärt.
Titt som tätt kommer suget att göra något med händerna. Knypplingen ramlade jag på tack vare att jag hittade en knyppeldyna billigt och träffade Helen som snabbt kunde lära mig. Jag har köpt material både till grannlåtsbroderi och annat broderi, bandvävning och nåltovning. Allt ligger och väntar på bättre dagar. Jag har även samlat ihop allt mitt gamla slöjdaktiga scrapbooking-material såsom broderigarn, alla knappar, band och effektgarn. Jag använde det inte så mycket ändå till scrappet, och det finns ju kvar om jag tvunget ska ha just det. Men det passade bättre att inspirera inne i syhörnet.
