Silja på Långanäs.

Det var hon som rodde med passagerare över sundet mellan Möcklö och Senoren innan bron fanns.

Hette egentligen Cecilia men var allmänt känd under namnet Silja.

Hon var född i Skearyd 1853.

Hon gifte sig 1875 med stenarbetaren Sven Peter Johansson från Senoren och de bosatte sig i båtsmanstorpet Möcklö 97 på Långanäs på södra Möcklö .

De fick 3 barn.

Johan Alfred 1876, Signe Christina 1878 och Selma Charlotta som föddes 1881 en månad efter makens död i en sjöolycka på väg hem från arbete på Kungsholmen.

År 1891 gifte hon om sig med Johan August Andersson och de fick 2 barn Alma född 1892 och Anna född 1893 

På bilden nedan ses Silja och August och döttrarna.

De hade senare ett fosterbarn Elsa Pettersson född på Sturkö 1905

Silja m fam.

Silja dog 1934 vid 80 års ålder.

Min far berättade många gånger om Silja och de äventyrliga resorna med en 14 fots Blekingseka över sundet.

Avgiften för att bli rodd över var 25 öre.

Det kan tyckas vara dyrt med den tidens penningvärde men det var hennes enda inkomster. Torpet med en ko och grisar och några höns räckte ju bara till familjens överlevnad.

Far berättade att när han ville ta med cykeln i båten blev det stora protester och hon tyckte att det var ett nytt dumt påhitt att fara kring på en cykel när det gick så bra att gå. Då fick hon en liten extra slant och då var allt bra den gången men nästa gång var det samma protester igen.

Om det kom någon på natten väckte man inte Silja utan då tog man båten och rodde  över och lade en slant i öskaret som betalning för det extra arbetet hon fick med att ro över och hämta båten.

Någon frågade Silja en gång. Vad gör August? Hon svarade ”han går på sjönnen och hugger sten och slaktar och klipper folk” i en mening och det lät kanske lite roligt för det blev omtalat.

Uttrycket ”gå på sjönnen” var var det gängse uttrycket i trakten för att fiska från isen på vintrarna antingen med gädd-krokar eller att ljustra ål, det som här kallades hotta.

Av andra berättelser jag har hört var hon tydligen okänslig för smärta.

En är om att när hon hade fått frost i fötterna slog hon med ett vedträ på tårna så ”det onda ska rinna ut”.

Det sägs att hon använde ingen spiskrok när hon lyfte av plattorna och ringarna på spisen utan de lyfte hon av med pekfinret.

En gång när regeln till ytterdörren hade gått i baklås klättrade hon in genom skorstenen och då rev hon ner en tegelsten som slog upp ett stort sår i huvudet men det behandlades inte som en stor skada utan det fick självläka.

När Silja dog flyttades huset till sonen Johan Johanssons torp efter vägen mot Östra Möcklö där det fortfarande finns på tomten som nu ägs av fjärde generationen efter Silja , Leif Hjortsberg.

Siljas torp

När jag var barn gick mina bröder och jag ofta bort till det som vi kallade Siljas torp och då fanns bara husgrunder och en brunn kvar men vi gjorde andra fynd på platsen ,skärvor av glas och porslin och en gång hittade vi en skridsko av den sorten som vi kallade Kuggeboda. En skena med fotplatta av trä och läder-remmar som var vanliga här i skärgården..

1 COMMENT

  1. Hej Roland!
    Roligt att läsa om Silja på Långanäs, henne hörde man bara talas om när jag bodde på Möcklö. Tyckte alltid det var så rofyllt i hennes hage borta på näset. Hade inte en aning om att stugan finns kvar.
    Mvh Jan-Anders

Lämna ett svar till Jan-Anders Cancel reply

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.