Jag började med lowcarb-kost för att gå ner i vikt. Detta är mitt primära mål.
Men med tiden kan jag konstatera en hel massa hälsovinster, och dessa tycker jag är så trevliga att jag gärna berättar om dessa. Men jag är ärlig och berättar även om kända hälsoproblem i och med viktminskningen.
Värkproblematik
Jag tänkte aldrig på att jag gick omkring med ständig småvärk, framför allt i fingerlederna, men även i knän och andra leder. När värken försvann var det en enorm lättnad! Förhöjd mängd insulin och blodglukos är inflammationsframkallande, vilket förklarar småvärk om man hela tiden käkar en massa kolhydrater som sätter igång den berg-o-dalbanan.
Det har däremot tillkommit ny värk, som beror på viktminskningen. Kroppen ska lära sej ny belastning och balans, och tidigare fettinbäddade muskel- och senfästen kan protestera. Jag käkar magnesium mot kramp i vaderna, som jag framförallt känner av när min fettförbränning är hög. Omega-3 pratas det mycket om, och jag köper en burk då och då, men har aldrig märkt någon större förändring med eller utan. Det lär vara bra för leder och inflammationshämmande…
Jag har inte denna nya värk hela tiden utan har märkt av den när jag minskat mycket i vikt på kort tid. Numera minskar jag mer försiktigt och då hänger kroppen med bättre. Krampen i benen får jag fortfarande då och då när jag fått igång förbränningen igen efter en svullen mensperiod e.d.
Hud och hår
Till att börja med var mitt hår i bedrövligt skick, men när kroppen väl ställt om sig blev det kanon! Jag kör även med balsammetoden nu sedan jag permanentede mig, för att inte ösa i mer kemikalier än nödvändigt i håret. Jag tycker själv håret är snyggare, enklare att hålla ordning på, känns inte torrt eller svinto-igt.
Det pratas en del om att man kan sluta med hudkrämer o.d. när man så att säga smörjer inifrån med fett i kosten. Jag kan inte säga något om detta, eftersom jag aldrig kletat in mej med en massa sket direkt när jag kommit ur badet. Har aldrig behövt.
Humöret och energin
Humörsvängningar baserade på senaste måltidsintagsavstånd slipper jag helt. Populärt kallas det blodsockerdippar, men det gillar inte diabetiker som har riktiga blodsockersväningar att man säger – energibrist är en bättre beskrivning av vad kroppen skriker om. Jag minns inte när jag senast var alldeles skakig och kände hur jag bara blev mer och mer sur och tänkte ”Jag MÅSTE ha mat NU!!”. Känner du igen detta – testa LCHF!! Även om det hade varit enda hälsovinsten hade jag kört, för det är värt hur mycket som helst att inte bli detta hunger-monster!
Jag har perioder när energin känns tokslut, jag är trött-trött-trött. Dessa verkar komma cykliskt då och då och hålla i sej ett par veckor. Jag har tolkat detta som kroppens omställningsfaser, eftersom det återkommer regelbundet. Det borde ju gå åt en del energi att omstrukturera och omfördela och minska i vikt, så det är inte direkt något som oroat mej nu när jag ser ett samband och vet att det går över.
Hormonstabilisering
Som överviktig har jag haft problem med min menscykel. Det visade sig i utebliven mens långa perioder, följt av stänkblödningar långa perioder (3 månader med dagligt stänkande var inget ovanligt) under 3-4 års tid. Jag sökte för detta och fick bara besked om att det berodde på min övervikt. Jag tror fortfarande inte det var hela sanningen. Jag har ”experimenterat” med både p-piller i 16 års tid och sedan knappt ett år med hormonspiral. Även om båda preventivmedlen varit relativt låg dos och inte skulle ”påverka så mycket” har jag varit påverkad av båda prepapraten mer än jag fattat. Detta vid jämförelse med totalt utan dessa hormonpreparat, mellan p-piller och spiral och nu när jag äntligen fått rätt på cykeln igen. Övervikten må ha spätt på problematiken, men jag tror att störningen från början var att tillsätta hormoner utifrån i en från början ”känslig” kropp. Jag har förstått att jag känner av och reagerar lätt på hormonförändringar – det är kanske därför den här kosten, som är hormonreglerad, tilltalar mej så mycket.
Jag har alltså numera en menscykel jag kan ställa klockan efter, på 32-34 dagar, sedan ungefär ett år (=3-4 månader in på lågkolhydratskost). För mej är detta enormt regelbundet även om det inte är den omtalade 28-dagarscykeln, som jag aldrig hört någon som haft… Jag läser i forumen att många får mens-störningar när de börjar med kosten. Tjejer med p-stavar och liknande som varit förskonade från mens länge kan plötsligt få blödningar. Jag har aldrig sett någon sådan frågetråd från någon som är naturlig, oreglerad och fri från dessa artificiella hormonpreparat. Efter att ha förstört mej själv med p-piller och hormonspiral är jag vääääldig skeptisk till dessa preventivmedelsformer. Kanske ett nödvändigt ont för många, men alltför mycket slentrian utskrivet utan att ens kolla på konsekvenserna. Men det är en helt annan diskussion. Don’t get me started. 😉
Sömnproblem
Detta hade jag kanske mest under min utmattningsdepression och får igen en mild släng av insomnia om jag har lite mycket att tänka på på jobbet eller privat. Jag är mer kvällsmänniska än morgonmänniska, men egentligen är jag nog en tröttis som mår bästa på 10 timmars sömn. Det är det jag sover naturligt och oreglerat. Eller det blir kanske 9-9,5, eftersom jag brukar ligga och läsa en stund innan jag somnar. Jag har även en slags insomnia vid fullmåne, men den brukar jag veta vad den beror på och jag får ändå min vila i sängen, så det är inget som stressar mej. Jag sover betydligt bättre nu än med den gamla maten som skulle sorteras och flyttas runt och knorvlas med och halsbränna efter kalasmat och usch och fy… nä, tacka vet jag lugna fina kvällar och nätter när bara fett förbränns.. 😉
Immunförsvaret
Jag har alltid haft risigt immunförsvar och är uppvuxen med en immunbrist som en tid medicinerades med gammaglobulin i sprutform var 3e vecka.. Jag har inte märkt av immunbristen lika mycket som vuxen (jag var öronbarn och knaprade calciopen som om jag hade provision för det som barn), det har mest bara visat sej i form av prenumeration på bihåleinflammation när jag blir förkyld, och att jag i stort sett alltid blivit sjuk efter att ha varit iväg och träffat mycket nytt folk (och deras bacilusker).
Senaste gången jag var sjuk var i februari 2008. Med bihåleinflammation. Jag har inte tänkt på att jag är frisk jämt nu – bortsett från lågenergiperioderna, som väl är en slags sjukdom det med, fast det inte smittar. Men frisk är jag alltså. Peppar peppar… 😉 (gäller fortfarande i maj 2011).