Jag har varit iväg på bröllopsresa på GranCanaria. Vi hade beställt all inclusive för att ha det riktigt enkelt och bekvämt under vår vecka, och jag trodde det skulle gå bra eftersom det innebar buffémat. Man kan alltid plocka sånt som ser LCHF ut, och hoppas på det bästa.Här kommer lite tips från Bahia Feliz hotell Orchidea och Fritidsresor.
Flygplansmat
När det gällde flygplansmaten var min tidigare erfarenhet CARBS! Nån smaklös köttfärssås med överkokt spagetti i minimala portioner, och frallor med ost typ. Därför vågade jag inte beställa flygplansmat, men det gjorde maken. På nervägen var det enkelt att ta med den vanliga ägg och tonfisk-frukosten i en slängbar burk. Frukostbrickan hade jag kunnat beställa. Det var en bricka med ”plockmat” (=pålägg) som hade funkat finfint med ett medhavt kokt ägg eller två. Jag vet inte om man vågar hoppas på det nästa gång dock, så reservägg är nog att rekommendera. På hemvägen var det ”middag”, som också hade funkat hyfsat. Några kotlettskivor, med nån grönsaksröra, sen tror jag det kan ha varit ris, men jag minns inte så noga. En babybel-ost låg där också, som jag fick av min kära make. Jag hade själv med mig ägg, nötter och choklad, och vi hade hunnit en burgare som jag blev mätt och nöjd med på flygplatsen innan.
All inclusive
Jag är så van vid mitt morgonkaffe med vispgrädde nu att mjölk-kaffe bara är blaskigt – kan leva utan… Grädde fanns inte att få tag i, trodde jag. Tills jag hittade spraygrädden vid glassen, ungarnas pannkakor m.m. Den är förvisso sötad, men sockret fick jag ge mig på nästan direkt. Det var allra svårast att undvika när man inte har full kontroll på vilken mat man ska ha tag i. Drack man kaffe med gräddfluff kände man hur söt grädden var. Men lät man grädden smälta ner i kaffet så det bara blev ”kaffe med grädde” blev inte den söta smaken lika koncentrerad, eftersom den blandades ut i kaffet. Det var inget problem för mej, som tidigare druckit kaffe med socker, jag är van vid smaken, även om jag inte tycker om socker på samma sätt längre. Sprejgrädden var alltså räddningen på mitt morgonkaffe. Jag vågade inte skippa kaffe helt, vilket kunde varit en annan lösning, eftersom jag dricker kaffe dagligen nu, och en bröllopsresa med ständigt koffeinabstinenshuvudvärk kändes inte som ett lockande alternativ.
En typisk frukost för mig, om man bortser från glaset med mjölk, som inte ingår i min ordinarie kost. Ibland blir jag sugen på mjölk, då dricker jag mjölk. Trogna läsare vet att jag i vanliga fall oftast äter en burk tonfisk med 2 kokta ägg och majonnäs till brunch. Detta är den kanariska varianten. Baconen var mer som stekfläsk, vilket maken inte gillade, men jag bara tyckte var bonus! Däremot skippade jag äggröran direkt efter ett smakprov första morgonen. Den var nog gjord på bara äggvitan eller något, för den var totalt smaklös!! Eftersom det fanns stekt ägg som alternativ var valet enkelt. Majonnäs fanns vid lunch och middag, oftast i naturell och vitlöksversion, men det fanns inte alls till frukost. Däremot fanns tonfisk, vilket var en glad överraskning! Jag fetade till den med vanligt smör (=burro – obs, se upp, de har margarin också, så du får rätt paket. Vi missade frukosten en morgon *harkel* och fick gå på tilltuggen i poolbaren, och där fanns tonfisk, men bara en stor skål med margarin…. Urk vad det smakar kemiskt och konstigt nu när man är van vid smööööör), och röran blev jättegod! Jag kom att tänka på mina barndoms somrar i Lappland med röding med smör (och mandelpären) till lunch! Den kanariska vita osten var ganska mild, men såg fin ut på tallriken. Vid middagen hade dom en annan hårdost-variant i liknande klyftor, och den var supersmarrig! Frukost åt vi vid 9-halv10-tiden, sedan var man mätt och belåten till framåt 2 när man kunde knalla och käka lunch med sitt gula armband.
Lunchen var den svåraste måltiden LCHF-mässigt, eftersom det fanns färre alternativ än till middagen sen på kvällen, och de flesta var kolhydratspäckade. Det fanns alltså gott om mindre köttiga hamburgare, korvar, pommes, majsröror m.m. Men det fanns nästan alltid en ren kötträtt (kotlettskivor e.d.) och en ren fiskrätt (typ ugnsbakad eller grillad fisk, med såsen vid sidan om). Just den här dan när jag kom ihåg att plåta min lunchtallrik var det någon friterad fisk, så jag tog bara fläskskivorna, lite ugnsbakad squasch, burksparris, vitlöksmajonnäs och en ny laddning tonfisk med smör, som brukade finnas med vid påläggslängan.
Middagen var alltid lika underbar! Ett vegetariskt alternativ var alltid toppen-LCHF! Vad sägs om grön färsk sparris gratinerad med hollandaisesås? Blomkålsgratäng med massa smarrig ost? Jag hade inga som helst problem att hitta tillbehöret till köttbasen som skapar ögongodis på tallriken. Tyvärr finns inget förevigat, eftersom jag inte tänkte på att bära med mig mobilen, och bilderna är från sista dagen, enda kvällen vi inte åt på hotellrestaurangen till middag. Det fanns alltid stora krukor med majonnäs och aioli om man var osäker på såsen som egentligen hörde till. Kall sås är ju så gott i sommarvärme! Nu hemma på vintern står dom bara och blir gamla i kylen dock… Både kött och fisk fanns i flera varianter, och alltid något ”ren” där man inte behövde misstänka gömt mjöl i sås e.d. Deras ”kallopsvarianter” var underbart möra och kryddiga! Första dagarna åt jag mycket fisk, men även någon köttbit vid varje mål – är det buffé så är det! Jag märkte efter hand som veckan gick att mina portioner blev mindre och mindre, jag lärde mej att inte ösa på för mycket bara för att det fanns, och var alltid behagligt nöjd utan att vara stoppmätt. Sista kvällen på restaurang var smakmässigt en besvikelse, eftersom bean både jag och maken längtat oss blodiga efter var blaskig och smaklös. Oxfilén var helt OK, men serverades med tradiga kokta grönsaker och ett BERG med pommes. Minnet av papas fritas från tidigare kanarieholmar-semester fick mej att äta några såna också till maten, men de smakade inte alls så smarrigt som jag minns det, så nu vet jag det också.
Kolhydratfällor
Jag har redan nämnt sprejgrädden. Sedan klev jag självmant rakt ner i glassträsket. Nougatglassen var helt enkelt underbar OCH ”gratis”. Det gick inte att låta bli den (jo, klart det gick, men jag ville inte!). Skillnaden från tidigare var att jag inte toppade en skål, utan jag tog EN kula och njöt! Jag har som princip att njuta av mina snedsteg. Ska jag få dåligt samvete är det absolut inte värt det! Sedan provade jag en gul fromageliknande grej på deras superfina dessertbord också (som även innehöll små ursöta bakelser och flera olika format med fromager och puddingar), och konstaterade att mitt tidigare sockergris-jag hade äääälskat vad-det-nu-var. Nu var det gott, men lite otäckt efter två tuggor, och jag blev nöjd direkt liksom. Rätt skönt att numera ha en spärr som gör att jag inte fullkomligt bryter ihop och frossar så fort man får in något himmelskt gott (läs sött) i munnen.
Dryckesmässigt blev det en del kolisar också. Jag antar att sangrian jag brukade läska mej med vid poolen inte var sockerfri. När jag tröttnade på vatten drack jag det vita vinet till maten – ett milt och inte sötsliskigt vin, som troligen inte gjorde så mycket till eller från med tanke på glass och sötad grädde å annat. På kvällarna blev det vodka tonic eller irish coffee specialbeställd utan socker (förutom den man fick i sprejgrädden då…).
Jag gick upp ett par kilo under veckan, mest självvalt i form av glass-ätandet – jag var liksom beredd. Men jag behövde inte ”börja om och ta nya tag” när jag kom hem, eftersom jag aldrig egentligen klivit av, utan bara ”lagt till” lite onyttigheter. Så första veckan hemma har jag tappat 2,5 kilo igen utan några problem eller övergångsbesvär. Det var värt varenda liten nougatkula! För mej är det viktigt att jag lever ett medvetet liv, jag klarar inte att studsa mellan ”nu skiter jag i det ett tag” och ”nu ska det hårdköras som attan till beach whatever”. Och sedan jag hittade lågkolhydratsmaten behöver jag inte göra det heller. De små sug jag ibland får efter sött dämpas så lätt, antingen med ett bättre val i form av en babybel e.d., eller så äter jag bilen/pollyn/glassen, sen är det bra med det.
Utsikten från vår balkong var rätt OK va? Vi bokade ett SPA-paket sista dagen och njöt i de här varma bubbelpoolerna som fredagsbad deluxe.
Åh jag bara känner att jag måste svara på ditt inlägg eftersom jag nu fick en himla massa inspiration. Nu äter jag ju GI och inte LCHF men det är ju samma princip. Jag faller alltid tillbaka till det där mönstret ”allt eller inget”. Hårdköra eller inte alls. Jag måste hitta en balans, en gyllene väg, något som fungerar för mig, alla dagar varje dag, stressad som lugn dag. Tack för dina ord, de inspirerade mig! 🙂 Har gått upp eftersom jag släppt taget. Nu ska jag igång igen och den här gången ska det vara för alltid och inte bara ett hårdkör.
*fnissar* Skulle visa din blogg för en som precis börjat äta så här, och insåg att det var Orchidea ni bodde på – jag kom ju hem från Playa Feliz för ett par veckor sen och hade ingen aning om att det var samma ställe vi varit på 🙂 Jag klarade det också hyggligt, men trillade dit på chokladglassen istället.. 🙂