Prova släktforskning på nätet i helgen

Ni som är nyfikna på att kika i kyrkböcker har chansen nu när Arkiv Digital erbjuder gratis forskning i sina fotoarkiv under helgen (19-22/3).

Jag fick några kommentarer sist jag hade ett forskarstim där ni undrade hur man börjar.

Om man inte har tillgång till någon annans påbörjade forskning, som kan vara en bra grundplåt, så finns det ett par olika vägar att gå:

1. Prata med äldre släktingar!
Detta är det viktigaste av allt! Di gamle försvinner med sina minnen, arkiven finns alltid kvar och blir mer och mer tillgängliga. Även om muntliga källor och minnen kan vara lite si och så när det gäller sanningen och hur det verkligen var, så är det ändå detta som är hjärtat i forskningen. Att höra någon berätta om vad de minns om en särskild person, och vad de kommer ihåg att det sagts om dom.

Utöver anekdoter och minnen – som man kan trigga fram med små enkla intervjufrågor, typ "var gick ni i skolan, och hur tog ni er dit?" – så kan man skapa familjescheman att bygga på. Skriv ner så mycket ni kan och de kommer ihåg om föräldrar, syskon, mostrar och farbröder. Ibland blir det fel, och en "farbror" kanske i själva verker är farfars bror, men det kommer ni snart att upptäcka och kunna flytta rätt. Huvudsaken att man börjar med en grund.

2. Arkiv att starta i

a. Sveriges Dödbok
Det finns en skiva som kallas Dödskivan.

Funderar du på att börja släktforska seriöst, så är nog detta en av de allra viktigaste grundverktygen idag. Den kostar en liten slant (600 kr), men den är värd vartenda öre! Den kan finnas tillgänglig på bibliotek och liknande också om du vill prova på. Här finns (nästan) alla som dött under andra halvan av 1900-talet, och skivan uppdateras ständigt med nya versioner. Det finns dessutom en hel hoper glada amatörforskare som ägnar timmar på pastorsexpeditioner för att komplettera de tidigare uppgifterna. I början av din forskning, när du fortfarande är kvar på folk födda i slutet av 1800-talet och under 1900-talet kommer du att kunna smaska in massor med detaljer om dina släktingar från den här skivan.

Men för att ha nytta av skivan krävs det såklart att du vet lite vad du letar efter. Vad gubben eller gumman hette och ungefär när de var födda eller dog och var. Dödskivan ger dej inga upplysningar om familj, förutom en post med civilståndsändring. Har tanten blivit änka får man automatiskt makens dödsdatum – och man kan söka på tantens dödsdatum och kanske hitta gubben om han dött senare, så lite korsreferenser finns. Du får också reda på personnummer, födelseort och dödsförsamling. Ett litet skelett om personen att bygga vidare på.

b. Personakt och folkbokföring

Vet du ingenting alls om mor- och farföräldrar får du vända dej till … tänker efter … Skatteverket borde det vara som har dessa uppgifter idag. När jag började forska och inte visste något om mormor och morfars föräldrar, så gick jag till deras dödsförsamlingar och fick uppgifter ur den s.k. personakten. Sådana finns upprättade för alla och fanns på våra församlingar, som skötte folkbokföringen till början av 1990-talet, då Skatteverket tog över bokföringen.

Mormor och morfar dog båda i början av 1980-talet, därför fanns deras uppgifter kvar i deras dödsförsamlingar (men arkiven kan vara flyttade till landsarkiven runt om i Sverige). (Dödskivan fanns inte när jag började.) I personakten finns även uppgifter om föräldrar och alla barn. Även s.k. "barn på bygden" finns med, därför krävs det att du är släkt i rakt nedstigande led för att de ska lämna ut uppgifter ur dessa arkiv, på grund av vår 70-åriga personuppgifts-sekretess. I sekretessreglerna står bl.a. att de får lämna ut uppgifter som inte kan vara till men för någon, men de har rätt att neka dej uppgifterna om du inte kan visa att du har rätt till dom genom direkt släktskap. Eftersom jag var osäker på om jag skulle få mormors uppgifter tog jag med mig mamma, som har rätt att få ut uppgifterna. Personakterna upprättades efter andra världskriget, och kan innehålla felaktigheter om äldre personer. I mormors fanns uppgifter om att hennes mamma var född i Hästveda, vilket hon inte var. Hennes familj hade bott i Hästveda, men hon var född i Stoby. Vid en flytt kom inte födelseorten med på Anna Paulina i flyttattesten till nästa församling, och man antog då felaktigt i den nya församlingen att hon hade samma födelseförsamling som hennes två bröder, som var födda i Hästveda. Sånt händer då och då, det får man vara beredd på! Det är mycket spårande från alla håll. Man kanske får reda på när dom gift sej, och när dom föddes, sedan får man gå framåt eller bakåt för att fylla i luckor.

Nu låter det jättekrångligt och meckigt att forska, och ja, starten är lite klöddig, eftersom vi har den här sekretessen. Så vi får hoppas att du redan vet lite om mor- och farföräldrar, så du snabbt kan komma ner till de "roliga" kyrkböckerna.

c. Folkräkningar
Det finns 4 skivor till som kan vara till hjälp i din forskning. Sveriges befolkning 1890, 1900, 1970 och 1980. Dessa innehåller de folkräkningar Statistiska Centralbyrån genomförde i vårt land vart tionde år, och innehåller hushåll, adresser, namn och födelseår på personer. Barn står registrerade utan efternamn, så det gäller att ha koll på föräldrarna! Du kanske vet att din morfar hette Sven Jönsson och bodde i Helsingborg på 70-talet. En sökning på ett så vanligt namn kan ge en hel del träffar, men du kan ha tur! Och när du bläddrar igenom alla Sven kanske du hajar till för att du känner igen en adress e.d. Sedan finns det ofta en knapp med Samma hushåll och Samma fastighet (skivorna skiljer sej åt lite), där du kan få upp hela familjen. Dessa skivorna kan jämföras lite med de gamla husförhörslängderna, som du kommer ner till på 1800-talet.

Sedan är det bara att köra på!
Har du hittat dina mor- eller farföräldrars födelsedatum och församling får du genom församling eller landsarkiv – eller folkräkningarna – ta reda på vad deras föräldrar hette, när och var de var födda. Runt 1890 har vi en krånglighetsgräns. Då upphör husförhörslängderna och det blir mer och mer vanligt att man får "efternamn" istället för de tidigare patronymen Svensdotter och Jönsson. Fruarna tar makens efternamn och familjenamnen är ett faktum…

När du passerar den gränsen är det nästan motorväg. Nä, inte riktigt, men du kan ha tur.
Det finns en del hinder på vägen. Okända fäder kan sätta stopp för en gren, kyrkböcker kan ha brunnit, den som skrivit böckerna kan skriva fruktansvärt slarvigt, så du inte är säker på om den pigan är "din" Johanna om du inte kan verifiera det med flera böcker som säger samma sak. Sen kan folk försvinna vid flyttar – de skulle flytta till en församling, men flyttar aldrig in. Jag har blivit av med mormors farmor på det viset. Hon skulle flyttat in till Helsingborg, men försvann bara. Så jag vet inte alls var hon tog vägen eller när hon dog. Personal på församlingarna i Helsingborg har hjälpt mej leta, och församlingen hon flyttade ifrån har kollat dödbok och sånt runt detta datum också, ifall hon inte "hann" flytta utan resultat.

Snabblathund kyrkboksforskning – grunduppgifter
Man börjar med att kolla en födelsebok på det datum du fått tag i. Där får du reda på föräldrarna och var i församlingen personen är född (by-gård). Notera redan från början dopvittnen också om dessa står med. De är ofta släkt!!
Nästa steg är husförhörslängden från samma år. Leta upp by/gård och din familj. Där står föräldrarnas födelsedatum och församling (oftast, ibland bara årtal, inga församlingar – betyder ofta, men inte alltid att de är födda i församlingen) och syskons dito. Anteckningar, flyttkolumner, vigslar m.m. är av särskilt intresse. Strukna i husförhörslängden ger dej extra anledning att kolla efter flyttar, dödsdatum m.m. Utöver födelsebok och husförhörslängder finns vigsel-längder, dödböcker och flyttlängder. Flyttlängder och vigslar kan, om du har tur, även vara kompletterade med attester. Vanligast för flyttlängderna. Flyttattester, som innehåller lite mer info om din släkting, finns i den församling de flyttat till. Det är inte alltid dessa sparats.

Jag har haft funderingar på webbkurs i släktforskning, men tycker det finns så bra läroböcker och det är enklare att gå kurs på studieförbund och liknande i det här fallet. Däremot kan jag tänka mej någon slags handledning/coachning eftersom jag tycker det är så himla kul att höra om andras forskning och framsteg. Hör av er om det verkar intressant.

Lycka till!