Nytt år och nya tag! Jag kommer så småningom att införa en hel del förändringar på min djursajt i och med uppstarten av mitt nya företag. Jag vet inte alls i dagsläget i vilken omfattning Djurprat kommer att kunna ges ut. Det tar lite tid att jaga material och sätta ihop allt. Men jag hoppas kunna fortsätta med det, eftersom det fortfarande finns så mycket att skriva om!
I detta numret tänkte jag ta upp en sak som jag fått flera frågor om på sistone – nämligen drömmar!
Drömmar och djurkontakt
Djur är smarta. Det vet att det allra bästa tillfället att kontakta oss är när vi precis ska somna, eller precis håller på att vakna. Vet de dessutom att du är sådan som kommer ihåg dina drömmar när du vaknar kan de kliva in i drömmarna också!
Jag har en ”mentor”-häst som gärna kommer klivande i mina drömmar och berättar saker för mej. När jag sedan vaknar har jag redan svaren på alla frågor matte skickat, utan att ens ha läst frågorna. Han ligger ett steg före den pållen!
Visst är drömmar konstiga! Men om man sätter sej ner och funderar på dom så hittar du ju ofta spår av gårdagens händelser, som påverkar dej att drömma som du gör. Jag kommer ofta ihåg mina drömmar, och det mesta skumma brukar få sina förklaringar.
När det gäller djur som pratar med oss i sömnen är nog den vanligaste förekomsten när djuren dött. Clarisse, som är gästskribent med en berättelse om sin älskade katts sista dagar, skrev för ett tag sedan och berättade att hon äntligen drömt om Peeko. Han hade varit där i hennes dröm och sagt, med sin Peeko-röst, ”See? This isn’t so bad. You can still feel and hear my purr.”, och de hade fått chansen att leka lite, innan han rullade ihop sej och somnade bredvid henne. När hon vaknade kände hon hur sorgen tagit en ny vändning, där hon kunde börja se alla ljusa minnen också, och inte bara den svarta sorgen och saknaden.
För att lätta upp stämningen vill jag publicera en läsarberättelse jag fick nu i veckan, om en sån där ”knäpp”-dröm, som ändå hade sin förklaring. Sedan följer Clarisse tunga berättelse om vilken otur man kan ha när ens djur blir så sjukt att det oundvikliga kommit.
Kan man äta tvättsvamp?
Gästskribent: Ida
Några nätter i rad drömde jag om att jag såg djur jag känner och hördes deras röster i mitt huvud. Ena natten var det Razmuz (vår katt), Charles (vår pudel) och Lady (farmors schäfer) som diskuterade om en sak gick att äta. Jag hörde deras röster i mitt huvud och det kändes inte konstigt alls. Jag ”visste” att dom lät så!
Även om drömmen var lite lustig så, ja som du vet kan ju djur hitta på saker och tänka på konstiga saker ofta precis som vi gör ibland. Det som Lady, Razmuz och Charles diskuterade om det gick att äta var en tvättsvamp.
Charles älskar nämligen att bita på äckliga trasor och tvättsvampar! Han har haft sönder X antal disktrasor för oss sen han var liten, men nu kommer han inte åt dom längre. Han gillar att leka med Razmuz och Lady och försökte kanske fråga dom och mig samtidigt om disksvampen?
Att förlora en livskamrat – Hyllning till Peeko
Förra årets oktobertema om döden fick jag tyvärr anledning att stifta bekantskap med på väldigt nära håll, då min allra äldsta internetkompis gamla katt Peeko gick över. Även om jag aldrig träffade honom, har Clarisse berättelser om honom lyst upp vår korrespondens åtskilliga gånger, och jag har ofta sagt till henne att hon måste skriva och ge ut en bok om tokpellen.
Jag har fått lov av Clarisse att dela med mej av berättelsen till er. Eftersom den skulle förlora mycket i översättning så publicerar jag den med Clarisse egna ord, dvs på engelska. Hoppas detta är OK för er. Clarisse är amerikanska, bosatt i Tyskland.
Peekos sista dagar
Av Clarisse Yvonne Goethe
On the down-side . . . The reign of little ol’ Peeko, my 17 and a half year old cat is over. We went to the vet at PHV (American housing area) on 14 Nov 03. When I told them over the phone that Peeko was breathing roughly and not eating as he should, they could have told me then that their x-ray machine was not working and recommended that I take him elsewhere. Nooooo . . . they waited until we got there to tell me that x-rays of his lungs and blood samples were necessary for a diagnosis, neither of which they could accomplish in a timely fashion. Instead they practiced on the ol’ guy (in another room that I was not allowed to enter) trying to get a blood sample (which they weren’t able to successfully do ’cause Peeko’s veins were ”too small”), charged us $22 and sent us on our way with directions to the vet clinic in Frauenweiler and recommendations that we go there on Saturday.
Här kan du se en hyllningssida jag gjorde till Peeko när han fyllde år för 5-6 år sedan.
Den innehåller lite klipp från mail med Clarisse berättelser om sin ögonsten.
Nu har ljuset vänt, och vi är på väg mot en underbar vår! Innan vi vet ordet av är backarna fyllda med vitsippor och svalört. Passa på och njut ordentligt!
