Djurprat nr 3 augusti – 2003

Vilken sommar vi fick! Jag är själv både värme- och soldyrkare, men vet att det finns många som lider av värmen, inte minst bland våra husdjur. Jag löste Russins lidande med att låta honom gå lös på landet med köksdörren öppen, så att han själv kan välja om han ska leta upp ett svalt, skuggigt snår, eller ligga under sängen inne. Han har även hittat regntunnorna för vätskeintag, vilket är skönt att veta. Det är andra gången i sitt liv han fått prova på att få gå lös, och i början var det lite nervöst om han skulle komma hem till insulindags eller dra iväg på turné. Han kommer snällt när jag ropar vid halv-7, så det hade jag inte behövt oroa mej för. Däremot kommer han inte så gärna när vi ska stänga in honom och åka iväg och handla… Men det är en annan femma.

Förutom kommunikationen med katten har jag dragit nytta av att kunna kommunicera med djur nu när augustipäronen rasar ur träden. Fallfrukten genererar besök av massor med insekter, bl.a. stora, tunga bålgetingar. Päronen måste krattas ihop och flyttas från gräsmattan, och då är det himla bra att kunna deala med getingarna att vi bara ska flytta mumset. Jag har även lämnat lite päron ute i häcken och i syrenbusken som de kan ha tills ny frukt har fallit (vilket den gör ganska snabbt). Jag har inte blivit stucken en enda gång på hela veckan, trots att många har blivit småirriterade på vår framfart. Jo, det var en liten vesping som försökte visa sitt missnöje, men han träffade rakt på nageln, och sedan lyckades jag lugna ner honom. Det var inte en bålis, utan en av de andra småttingarna. Hemligheten med samexistens med getingar är helt enkelt bara LUGN. Jag har aldrig tillhört skaran som viftar frenetiskt så fort jag ser något randigt, även om jag har full förståelse för de som gör det. Har inte blivit stungen särskilt många gånger heller i mitt liv, och de gånger jag råkat ut för det har jag förtjänat det, för att jag klämt dom eller liknande.

Djuren måste ha ett jobb!

Detta numret tänkte jag ta upp vikten av att våra husdjur får jobba. Russin har njutit i fulla drag av att vara utekatt, och i söndags visade han sin uppskattning genom att komma hem med sin första (?) näbbmus. Han blev överlycklig när min pojkvän klappade om honom och berömde honom! Äntligen har han hittat något som kan göra honom nöjd! Så dan efter kom han med en till, stolt som en tupp. Annars är det Russins jobb att passa huset när vi inte är hemma, jaga flugorna inne (något han själv utökat till allt flygande, även nattfjärilar och harkrankar) och hjälpa mej med mina konsultationer.

Vad jobbar ditt djur med? Det är väldigt viktigt att ditt djur har en uppgift annars mår det inte bra! Min kollega Magga Hellman berättar i sin bok Djurprat om olika hundtyper hon stött på i sitt jobb. För att kunna ge ditt djur ett meningsfullt jobb måste du först veta vad det har fallenhet för. En vårdande hund är kanske en utmärkt barnvakt, men funkar kanske inte lika bra som vakthund. Vissa hästar sätter en ära i att tävla och visa upp sej, medans andra inte alls är intresserade av det livet, utan hellre går hemma i hagen och uppfostrar föl. Men att alla måste ha ett meningsfullt jobb är självklart!

Jag har tagit hjälp av en kollega i det angränsande yrkesområdet hundkonsulter, för att berätta mer om hundjobb, med några konkreta exempel.

Våra arbetslösa hundar

Gästskribent: Kristina Mårtensson, Gute Hundkonsult

Har du någonsin reflekterat över det faktum att din hund faktiskt är ett rovdjur? Har du då tänkt på hur mycket tid, energi, tankemöda och erfarenheter som krävs för att en hund ska få mat – om den inte får den serverad av oss förstås?Då kanske du också har dragit den logiska slutsatsen att hundens mest naturliga och regelbundna arbetsuppgifter (att spåra, upptäcka, förfölja, trötta ut, lägga ner, döda och slita sönder sitt byte, plus att plocka bär och gräva upp rötter) ofta förnekas våra familjehundar.
Frågan är vad denna arbetslöshet egentligen innebär för våra hundar.

Med risk att bli beskylld för antropomorfism (förmänskligande) vill jag påvisa några reaktioner hos långtidsarbetslösa människor. Frustration på grund av bristen på meningsfull sysselsättning, dåligt självförtroende i brist på upplevelsen att vara duktig på någonting, dålig självkänsla i brist på social samverkan, hopplöshet i brist på kontroll över sin tillvaro, håglöshet i brist på mentala utmaningar och inspirerande uppgifter, trötthet i brist på fysisk aktivitet – är alla vanliga reaktioner hos oss när vi står utan arbete. Jag tror att mycket av detta gäller även hundar – att även de har behov av:

Meningsfull sysselsättning – känsla av att vara en duktig/duglig flockmedlem
Social samverkan – att samarbeta med sina flockkamrater
Egenkontroll – känsla av att kunna påverka sin tillvaro
Mentala utmaningar – glädjen av att ha kommit på lösningen själv
Inspirerande uppgifter – som väcker motivationen och lusten att övervinna svårigheter
Fysiska aktiviteter – känsla av kontroll över sin kropp och fysisk styrka

Läs hela artikeln och vad man kan göra för sin hund >>

Om att svinga med trollspöt och höga förväntningar

En sak som jag och mina kolleger brottas med är klienternas höga förväntningar. Kanske har de blivit tipsade av en bekant som blev hjälpt direkt av en djurtolk, och därför förväntar de sig samma goda resultat på studs med sin lilla kelgris. Eller så har de läst någon av alla de böcker jag tipsar om, där många inspirerande solskenshistorier finns beskrivna.

Tyvärr är det inte så enkelt. Djuren är lika olika som vi människor. Visst kan jag säga åt en hund att sluta skälla varje gång en bil kör förbi ute på gatan (eller rättare sagt visa hunden det beteende som är önskvärt när den hör en bil på gatan utanför). Och hunden förstår kanske vad jag menar. Men det är ju inte alls säkert att den VILL bryta sitt beteende, eller förstår varför den ska göra det. För den här hunden är det naturligt att uppmärksamma sina flockmedlemmar på bilen som kör förbi, ifall de andra missade det…

Dessutom är det ofta så att de beteenden som upplevs som ett problem för människan kräver en gemensam ansträngning av både djur och människa för att rätta till. Det räcker inte med att någon säger ”gör så” så är allt fixat. Om man kontaktar en djurtolk för att få hjälp med ett beteendeproblem, så får man vara beredd på att jobba ihop med djuret, och kanske till och med kompromissa och acceptera att delar av beteendet finns kvar efteråt. Eller kanske t.o.m. bara få en förklaring på varför djuret beter sej så utan att det går att ändra på. En utpräglad vallhund fortsätter att valla allt man kan fösa ihop, om inte du hjälper den genom att ge den annat att valla, för att ta ett exempel.

Så ibland händer det att man lyckas så till den grad med en konsultation att det bokstavligt talat känns som om man trollat! Men det hör verkligen inte till vanligheterna att det funkar så här lätt… Det hände mej iallafall alldeles nyligen när en kvinna kontaktade mej om sin häst Russin (jo, hon heter faktiskt så!). Hon förklarade att hon själv hade en knäskada som gjorde det nästan omöjligt att sitta upp på hästen om hon inte stod på en pall och hästen stod alldeles stilla bredvid. Hittills hade det varit tivoli varje gång de försökt, och hästtjejen hoppade runt som om hon hade betalt för det.

När jag känt igenom hästen kom jag fram till att det här var en riktigt omvårdare! Hon sätter alla andras välbefinnande före sitt eget. Så detta tog jag fasta på när jag började berätta för henne om pallen och vad hon hade för uppgift. Jag förklarade att hon måste stå alldeles stilla för att matte skulle kunna sitta upp. Jag berättade även för henne att det var hennes jobb att underlätta för matte när de skulle rida ihop, och att hon skulle vara jätteduktig på detta. Hon lovade att försöka. Jag meddelade matte vad vi hade kommit överens om.

En vecka senare fick jag rapporten som gladde mej oerhört:”Russin är inte till att känna igen – och det mest ”revolutionerande” är hennes beteende när jag ska sitta upp. Som du kanske kommer ihåg var detta lite av ett problem för mig pga. mitt trasiga knä. Innan jag kontaktade dig så var detta med att sitta upp en rodeo-uppvisning (från min sida), rena stunt-stycket. Gissa då om jag fick ”hakasläp” när hästen nu står blickstilla – och även efter att jag har suttit upp så står den fortfarande still! Lugn som en filbunke med spetsade öron – jag tror nästan inte mina ögon. Förut så kuttade hon avsted i 100 knuttar….

Boktips – Animal connection av Judy Meyer

Judy Meyer - The Animal connectionJag blev först lite besviken på hur liten boken såg ut när den kom, men ändrade snabbt inställning när jag insåg hur bra den var! Judy har samlat djurkommunikationens grunder med illustrerande case på ett smart och smidigt sätt. Den går snabbt att ta sig igenom, och innehåller många, bra och handfasta tips på hur man gör för att kommunicera med djur.

Dessutom är den skriven på en i mitt tycke väldigt enkel och lättillgänglig engelska, så jag hoppas inte språket avskräcker dej!

CD-tips – Lär dig meditera

Lär dig mediteraDet är inte lag på att du ska hålla på med mental avspänning, yoga, meditation och liknande för att kunna kommunicera med djur. Däremot så underlättar det väldigt att nå en viss nivå av avspänning för att ta kontakt. Dessutom är det bra för ditt eget välbefinnande att ta en kvart då och då när du bara sätter eller lägger dej rakt upp och ner och kopplar av.

Jag tycker själv det är skönt att ha hjälp av en CD-skiva med något avslappningsprogram. På så sätt kan du låta någon annan göra jobbet ett tag, och du kan bara lyda rösten och slappna av i höger knä, höger fot…

Hoppas augusti fortsätter med varma, sköna dagar och regn på nätterna. Ta väl hand om er och era djur!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.