Min mormor Ida hade sin man Oskar och 5 st söner som var yrkesfiskare. En gång hade de bundit ihop alla sina båtar (jag vet inte varför) och bogserade dem efter den största .
Då sade mormors svägerska Anna ”där kommer Idas flotta”.
Det var den största båten Eva och därefter, Hönan och Pol som var med motorer och sedan 3 st. notbåtar och därefter olika blekingsekor som här i skärgården kallades jöll (jöll är nog ett lokalt dialektord av namnet jolle), och jakt-kanoter som kallades snipor. Det var totalt 11 st. olika båtar så jag kan förstå Annas reaktion.
De bedrev till största delen fiske med sillnot men också ålfiske både med krok ( långrev) och ljuster och efter gädda med krok både i öppet vatten och från isen. Till gäddan användes levande mört som bete. Att fiska mört till bete kallades att stri och redskapen (nät) stri-garn.
En del notdragning med tobisnot förekom också , det var efter tobis som användes som bete till torsk och ål.
I slutet av 1940-talet köpte ett par av bröderna en större båt, trålaren Tora från Strömstad och fiskade med den några år.
Mina morbröder hade inga segel till sina båtar men annars var de ofta försedda med sprisegel och var bra även som segelbåtar.
