Djurprat nr 1 juni – 2003

Så lämpligt att komma ut med ett nyhetsbrev om djurkommunikation just nu, när alla rykten och missförstånd fortfarande surrar i luften efter Aftonbladets och Aschbergs “avslöjanden”. Det är just när sådant händer som man behöver komma ut och informera mer om vad vi gör och hur det fungerar. Som ni säkert förstår är det mycket som är bortklippt, snedvinklat och som inte framgick.

Mer än så tänker jag inte gå in på ämnet, för det är ingen idé att tjata om det. (Vill ni diskutera detta får ni gärna höra av er till mej, men många är nog redan trötta på det). Så nu ska jag prata om något som jag älskar – DJUR!

Om vikten att förstå sina djur

Häromveckan var jag på utflykt i Wämöparken här i Karlskrona, där det pågick lite loppis och var lite folk samlade. Vissa hade med sej hundar. Jag fastnade med blicken på en ursöt taxtjej, en långhårig röd dvärg. Jag har själv haft tax (strävhårig dvärg) och är väldigt förtjust i denna ras, det var väl därför jag la märke till henne. Hon var riktigt ladylik, en liten försiktig tjej. In på scenen träder så en maffig taxkille. Husse till killen var av typen “min hund ska hälsa på alla hundar”, trots att taxtiken visade ganska tydligt att hon inte var intresserad utan drog åt andra hållet, bort från det manliga ekipaget.

Till slut beslöt sej tikens matte för att låta den stretande killen få hälsa då, till hans husses stora förtjusning. Vad tror ni taxkillen gör då? Vad brukar hundar göra när dom hälsar? Jo, han stack ju nosen i rumpan på lady. Fullkomligt normalt. Men då blir husse väldigt generad och börjar dra bort killen från tiken “nej, sluta, inte sånt nu”, och jag tappade hakan där jag stod och beskådade mötet! Men hallå! Skulle dom få hälsa eller? Det var ju detta du tjatat om, varför får dom nu inte hälsa?? Givetvis sa jag inget, men visst blir man förvånad ibland hur lite folk vet om sina djur!

Jag säger inte att man ska acceptera att hundarna sätter nosen i skrevet på en, för de får ju lära sej att vi tycker det är obehagligt, men varför ska vi hindra hunden att göra så mot en annan hund? Vi måste låta våra djur vara djur och respektera det! Ju mer vi lär oss om våra husdjurs beteenden, desto mer utbyte får vi av dom.

Nyttan av att kommunicera

Jag säger till alla mina klienter – prata med era djur! Skäms inte för det! Jag pratar själv väldigt mycket med min katt, och samtidigt som jag uttalar orden har jag lättare att visualisera det inne i huvudet. Fast han har klagat för en kollega till mej att jag alltid bara sänder när jag pratar med honom, aldrig är redo att ta emot. Det har han rätt i, och jag jobbar mycket på den andra biten som går så lätt med djur jag inte “känner”, men med min egen katt är det svårare…

Ska ni åka bort, berätta i förväg vad som ska hända! Jag mötte en dam på tåget som hade berättat för hunden att de skulle åka tåg, och trots att det var första gången, och lite konstigt, så var han hur lugn som helst – om han slapp titta ut genom fönstret, för då blev han stirrig. Lite för många intryck på en gång. Så han höll sej helst på golvet. Där luktade det f.ö. supergott i mattan. Tänk på att inte själv stirra upp dej och undra “Hur ska det gå?” för då plockar djuret upp din oro och kan plötsligt börja tycka något är hemskt som den inte reagerat på innan!

Det kan aldrig sägas nog många gånger – tänk vad du vill att djuret ska göra, inte vad du inte vill att det ska göra! Carola Lind har en bra beskrivning på sin hemsida om hur en häst som ska lastas får kortslutning av alla mixade signaler matte sänder för att hon är orolig att hästen ska tycka det är otäckt att gå in i transporten.

Jag kommer ofta på mej själv med att göra såna misstag, för vi människor är funtade så, vi tänker alltid en negativ tanke om vi kan välja. När jag ska ut på landet med Russin brukar han springa och gömma sej. Men bara ibland. Gissa när? Jo, när jag tänkt “bara han inte springer och gömmer sej nu, för vi har inte tid med det idag”. Jag blir lika arg på mej själv varje gång, för jag vet ju hur fel det är – efteråt! Undrar om man nånsin kommer att lyckas programmera om sej.

Gästskribenter sökes!

Vill du dela med dej av dina erfarenheter med djurprat? Du kanske har anlitat en djurkommunikatör med ditt djur och vill dela med dej av upplevelsen. Eller om du jobbar som djurtolk vill du kanske berätta om något trevligt du upplevt i ditt jobb. Jag tar glatt emot alla små berättelser du vill skicka!

Jag har tänkt mej att nyhetsbrevet ska innehålla aktuellt inom djurpratsvärlden, såsom kalendarium med aktuella kurser och seminarier. Berättelser om djur och deras beteenden, djurpratsberättelser och lite “lektioner” om sånt som kan vara bra att tänka på när man har djur. Alla bidrag är hjärtligt välkomna! Jag förbehåller mej rätten att redigera, men du kommer självklart att stå som författare, och får godkänna slutresultatet innan det skickas ut.

Boktips – Maggas djurprat

Det finns många böcker om djurkommunikation. Jag kommer att tipsa om dem här på boktipsavdelningen.

Maggas djurpratJag vill börja med kollegan Margaretha Hellmans underbara lilla bok som heter samma som det här nyhetsbrevet – Djurprat! Magga berättar initierat om prat med både vilda och tama djur. Hon sätter tonen i boken genom att berätta en fascinerande berättelse om en koltrast. Boken innehåller även en tänkvärd berättelse om en häst som visar hur mycket den förstår. Jag hoppas du kommer att bli lika glad och inspirerad som jag blev när jag läste Maggas bok.

Månadens Tänk på!

Vill med denna serie bara berätta att ditt djur förstår mer än vad du tror – mycket mer än du tror!

Serien Elvis från Metro

Väl mött i nästa nyhetsbrev!

Du får gärna skicka kommentarer, diskutera, spinna vidare eller bidra med eget material.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.