Har kollat både ”It’s me or the dog” och Topdog nu ett par veckor, och gillar båda programmen för hundarnas skull.
I gårdagens program med Viktoria fick vi se henne trolla med dalmatinern Pongo.
Läxor vi lärde oss var:
Slå ALDRIG din hund! Aggressivt beteende skapar aggressivt beteende (=skyddsmekanism). Alla som läser denna bloggen vet ju säkert detta, men jag skriver det iallafall… =OD
Hon visade även på hur effektivt ljud fungerar som avledare från dåligt beteende. Om hunden blir störd av något ”otäckt” precis när den ska göra något den vet att den inte får (för tro mej, de är väl medvetna om vad som är tillåtet när de t.ex. stjäl mat…) hittar de på något annat mindre obehagligt istället.
Hmmm, undrar om detta funkar på Russin, som blivit en diskbänkstjuv sedan vi flyttade till Magnus. Han tycker det är en ”dum regel” att inte hoppa upp och själv förse sej med den nykokta fisken som står på svalning i grytan – något han alltså aldrig ens fick för sej under sina första 7 år i det här livet…
Vad säger ni om TopDog då? Kan ni bortse från kläder, producenter och kommersialism och se hundarna och deras människor utvecklas? Glöm inte att de producerar de här programmen och klipper ihop dom och dess trailers så att vi SKA tycka på ett visst sätt om människorna i det.
Senaste veckan kör dom en trailer med Majkens husse Håkan som storgråter för hur hemskt Maja behandlas, hur kärlekslös hennes husse Jörgen är. Visst, han har hittat en varelse att ”enkelt” utöva makt på, och makt är enklare att visa offentligt än kärlek också. Men Maja ÄR älskad, och hon vet om det. Och kanske lyckas hon hjälpa husse med sin självkänsla, så han inte behöver utöva makt över hundar längre fram i livet. De har redan kommit en bra bit på väg genom att hamna i ett sånt här konfronterande TV-program – eller hur? Jag bara önskar dom hade frågat Maja hur det var med den där Chanellklänningen egentligen – hon hade gladeligen poserat i den, för hon vet att hon är vacker, med eller utan kläder!
Vi väljer inte våra djur. Dom väljer oss, och dom kommer till oss av en anledning.
Jag gillar din sista mening ”Vi väljer inte våra djur. Dom väljer oss, och dom kommer till oss av en anledning”. Jag tror att det är detsamma med våra barn 🙂
Din blogg har blivit jättefin och matnyttig (som allt annat du gör…)
/nina
Vad BRA att du tog upp just Maja – för hon skiner ju genom rutan. Jag har bara sett reklamen med jag förstod aldrig vad den där pysen menar? Måste man låta hunden slicka en i ansiktet, för att de ska veta att de är älskade? Skum typ. Men Maja är … fantastisk.
Ja, det är lite svårt att förklara att Jörgen gör rätt – också. Det finns många rätt. I uttagningen beskrev man Maja som en ledsen och underdånig hund (juryn som satt och diskuterade) men jag tycker det är en konstigt bedömning.
Jag håller med om att det är mysigare med en skuttig och glad hund som gör saker för att hon vill, och inte bara för att flockledaren säger åt henne att göra det, men jag kan inte alls se henne som ledsen. Tvärtom finns det nog många hundar i vårt land som mår mycket mycket sämre i huvudet, med goa och kärleksfulla mattar och hussar som gör dom alldeles förvirrade för att dom inte sätter gränser eller är konsekventa. Sedan kan man alltid diskutera hur ”hård” man ska vara…