Nanny-Essan

Jag fick tillstånd av min vän att publicera denna söta historia.

Hennes halvpersertjej har jag nog berättat om förr. Hon är minst lika speciell som min egen älskade skrutt – framför allt ruggigt smart. Sedan de flyttade till hus har Essan, eller Elvira som hon egentligen heter, inte varit helt lycklig. Det har varit för mycket renovering och stök och alldeles för lite fokus på henne och alldeles för lite kel. Hon började bl.a. protestpinka lite här och där när det var som värst, men detta gav hon upp när två rivaliserande kill-sambos drog igång med sitt revirpinkeri (den ene har fått flytta på kollo nu).

Senaste tiden har jag dock känt när jag hälsat på att något hänt. Essan är lugn och glad nu. Det som hänt är att de fått en bebis i huset. En människobebis då alltså. Under hela vännens graviditet var Essan extra uppmärksam, buffade mycket på magen, och brydde sej mer än nånsin om min vän. Förändringen märktes redan då – hon hade någon hon kunde ta hand om ordentligt!

Idag berättade då min kompis om en händelse förra veckan. Hon skulle fara till stan, och fick för sej att hon skulle sminka sej för ovanlighetens skull (med en 7-månaders bebis blir det lite si och så med det). Ett öra ut på Edwin, som kravlade omkring på golvet i vardagsrummet. Edwin blev mer och mer irriterad efter ett tag, men hon tyckte hon kunde fixa sej klart först. En stund senare kom hon på att det nog varit sådär _tyst_ ett tag. Ni vet tyst som i “måste kolla vad som pågår”…

Hon kommer ut och möts av en tokstolt Essan, som sitter och tittar på Edwin på golvet. Edwin kladdar på för fullt med kattmaten som Essan burit till honom i flera omgångar från sin matskål i köket. Hon tittar på Johanna och konstaterar “han var ju hungrig begriper du väl”. Så Essan stormtrivs som Nanny i deras hus! Äntligen har hon fått ett jobb hon verkligen gillar!!

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.