I gårdagens Me or the dog fick vi träffa en spoiled rotten liten vitt luddtuss. Det är verkligen en förbannelse för vissa hundraser att dom ska vara så söta – särskilt om dom som denna lilla tjej dessutom är smarta som attan och kräver aktivering.
Denna tikens problem var att hon massakrerade posten, absolut inte gick att gå ut med, för hon anföll allt dom mötte och skällde ut rejält, samt att hon inte var ordentligt rumsren och störde deras nattsömn med ständigt sökande efter kontakt uppe i sängen. Lösning?
* Var en ordentligt flockledare och visa att posten är dina domäner, hon behöver inte bry sej
Viktoria använde sin ljud-distraheringsmetod för att få henne att sluta bry sej om posten.
* Regelbundna mattider istället för free feeding
* Regelbundna promenade med mycket motion
* Rumsrenheten kom på köpet eftersom regelbundenheten gjorde att hon bara behövde göra sitt på promenaderna.
* De fixade även sömnvanorna genom att ignorera hennes sökande efter bekräftelse i sängen om nätterna – hon blev helt sonika nerlyft i sin korg, sedan stannade hon där.
* Dessutom fick hon lära sej lite handteckens kommandon (sitt, dansa och high-five), som stärkte den övriga familjens tilltro till hennes intelligens
Lili var i programmets slut en glad och lugn familjehund, med betoning på hund, som lugnt kunde ägna sig åt hundiga saker istället för att sköta familjen.
Var en stark flockledare till din hund (man kan vara det kärleksfullt!!) och din hund mår mycket bättre!
Rubriken på dagens Djurprat hänivsar till Viktorias retande av mannen i huset som inte ville visa sej ute med Lili, som han ansåg var en tjejhund. Viktoria tog med både hund och karl till parken och såg till så att alla runt omkring verkligen uppmärksammade att han var ute och gick med en tjejhund. Så var det med den saken. =OD
Jag lyckas ju alltid glömma bort det där programmet. 🙁 Min pappa, däremot, ser det så ofta han kommer åt – han älskar det. Min far är en sån som älskas av alla djur. Flockledare på ett kärleksfullt sätt är nog den bästa beskrivning jag hört av honom nånsin… 🙂