Jag kunde inte låta bli – nyfikenheten tog över och jag var tvungen att kika på smygpremiären av TV3s nya spektakel TopDog. Det kommer att visas på tisdagar klockan 20 tror jag det var. Syftet med programmet sägs vara att plocka fram en ny hundstjärna a’la Turbo och Lassie, vilket så klart är en sanning med modifikation. Syftet är så klart att få höga tittarsiffor på bra reklamtid – hundarna är bara ett dragplåster för detta. Men det fattar väl alla?
Jag väntade hela programmet på den där stjärnhunden. Självklart är alla hundar stjärnor, men jag hoppades på en hundarnas Gidde Palema, en hund som strålade ”se på mej, jag älskar det här”. Tyvärr var det ingen sån med. Alla som gick vidare var där av en enda anledning: att göra matte och husse glada och stolta. En nog så bra anledning kan tyckas. Men jag tyckte ändå det var synd att ingen hade den utstrålning de sade sej söka. Kanske ”träningen” i programmet kan lyfta fram en sådan egenskap i någon av vovvarna – vi får hoppas att det ska ha något gott med sej.
Negativt i programmet (förutom hela programidén, många trasiga människor som har sina vovvar som bäbisar eller statusobjekt och alla dom där klyschorna) var själva auditionen som verkade vara väldigt ovovvigt tänkt. Hur långt hade dom ut i friska luften? Hur många av de hundar som blivit ditsläpade var ”vana” vid den sortens långa, uttråkande väntan – kort sagt, många hundar mådde väldigt dåligt av att vara där.
Vill ge lite heder åt jurytjejen med modellargentur för vovvar, som faktiskt verkade bry sej om själva hunden och snabbt såg till så stackaren med skor snabbt fick dom av sig (matten konstaterade till och med att dom kanske var lite för små!) – men jag förstår inte varför det är mode i att ha en så förbaskat otrevlig attityd när man sitter i den sortens jury. Alla som kommer dit gör sitt bästa utifrån sitt perspektiv – varför idiotförklara? Undervisa och låt personerna själva ta ställning till det istället!
Jag fick iallafall två favoriter som jag tror kan gå långt. Pitbullen (jo, faktiskt, utan att lägga mej i någon kamphundsdebatt – jag ser bara hunden som individ) och så klart lilla oemotståndliga Majsan, som förhoppningsvis ska hjälpa husse att inte känna sej så värdelös som han sade sej vara med ett stort skratt. Någon annan som tror att Majsan lyckas med detta?
