Kikar förbi här för en liten lägesrapport när jag ändå rensar spam och uppdaterar lite.
Jag hade tänkt mig att gå tillbaka till strikt LCHF så fort jag kunde efter graviditeten (jag mår bäst så). Jag väntade bara på att livet skulle stabilisera sig, amningen skulle minska m.m. Nu blir bebisen snart 2 år och är ingen liten bebis längre. Ammar gör vi fortfarande litegrann (nattning och morgonslurk i sängen), men det är inte så mycket att det skulle påverkas av att jag kör igång en mer strikt kosthållning med ev. utrensningsprocesser när fettförbränning m.m. kör igång på högtryck.
Jag har bara inte klarat av att ta tag i sockermonstret. Så fort jag har ätit skriker hjärnan efter något mer, gärna sött. Vissa dagar står jag ut, andra dagar faller jag i träsket – medvetet val okejrå. Jag kör helt enkelt ICA-reklamsvarianten av LCHF ”men godis är OK”. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att jag vet hur jag ska göra och att det kommer att bli skitjobbigt att skippa sockret, men jag kan om jag vill och orkar. Ska bara bestämma mig. Sockerberoendet är starkt, men jag kan sluta när jag vill. När jag verkligen vill!
Ett stort framsteg är iallafall att jag slutat med bröd igen! Tjoho! Magen älskar mig för detta! Märkligt nog kom mensen igång ungefär samtidigt som jag slutade med brödet – kanske ett sammanträffande.
Vikten har jag ingen riktig koll på. Vågen gick sönder och nya vågen vi köpte funkade inte, så jag såg det som ett tecken på att jag skulle strunta i viktsiffror just nu. Jag har blivit bred om rumpan, en rumpa jag inte riktigt känner igen. Kanske hörde till barnafödandet? Senaste gången jag vägde mig kunde jag ledset konstatera att jag var tillbaka på min startvikt före LCHF iallafall. What a waste! Så mycket denna graviditet förstört för min kropp, inte bara viktmässigt. Men det har varit värt det, trots allt! Jag har en underbar unge som är min min min!! 🙂
