Djurlivet på Möcklö

Förra veckan upptäckte vi att man inte kunde ha ytterdörren öppen helt obevakat en längre tid. Magnus kom hem från jobbet, klev in och kom ut nästan lika snabbt igen och ropade på mej ute på kontoret. "Kom fort!!"
Inne i vardagsrummet på golvet satt den här pajsaren och var ganska förvirrad – jag kan bara tänka mej hur den kände när den kom swischande genom hallen, mot ljuset och *dunk* där tog det stopp…

Eftersom det inte är första gången jag hanterar rovfågel vet jag ungefär hur de beter sej i trängda lägen. Det hände att vi fick in dom i Helgolandsfällorna på Ottenby, och de går inte ner i slutboxen, så man får fånga dom med händerna. Samma i rovfågelfällan på Schäferiängarna. De är ganska lugna om man bara är lugn själv. Flaxar kanske lite, men deras "naturliga" beteende är att trycka nere i ett hörn med vingarna utslagna. Någon gång har jag råkat på en som varit riktigt rädd eller ilsken, och dom kan slänga sej över på rygg och hota med klorna, men det var ingen risk med denna, som bara var glad och tacksam att få hjälp ut.

Jag tog handskar på mej och tog händerna försiktigt runt vingarna och ner och greppade tarsen. Det är klorna som kan skada rejält, så dom behöver man ha kontroll på. Näbben kan dom hugga och rispa lite med, men det blir inga svåra sår, så den behöver man inte hålla lika mycket koll på. Höken hade inte varit inne mer än cirka en timme max, för jag hade varit inne en vända då… Jag vet inte om jag rekommenderar att man som ovan hanterar rovfågel själv – man hade kunnat öppna altandörren och hoppas på att den hittade ut, men eftersom jag har vana och det innebär mindre stress för fågel på detta viset än att man ska smyga och öppna dörrar och fönster och försöka få den åt rätt håll, så valde jag handmetoden. Jag berättar bara lite knep ifall någon råkar i liknande situation och tycker det är värt att prova.

Eftersom det var ett lite ovanligt besök fick maken hämta kameran och föreviga pippin innan jag släppte den. Den var inte skadad, utan flög bara lättad iväg. Fotosessionen var inget den tog skada av heller, den kändes väldigt lugn och fin. Jag tackade för besöket och läste sedan i Djurens språk vilket budskap den hade kommit med.

Sparvhök:
"ut och gör nya bekantskaper. din gåva är att få utdelning av livet. sparvhöken lärde mej att om man håller sig borta från livet så kan man heller inte vänta sig att livet ska ge en något…"

Den enda skada besöket gjorde var att min Lagerhaus-uggla gick i tusen bitar. Den stod i fönsterkarmen höken flaxade förtvivlat i. Lite ruggigt var det att dan efter sa mitt horoskop i BLT typ "Idag för du ett ovanligt och oväntat besök, och något du tycker om går sönder". En dag för sent, men ändå…. =OD

Kattrapport

Om någon väntar på kattrapport så kommer det en lite sån här också.
Sotis-katten flyttade in direkt och intog sina positioner i huset. Greta var en surpuppa i flera veckor, och precis i början såg vi inte alls särskilt mycket av henne. Efter en snabbkonsultation med min tolk fick jag besked att katthonor är surpuppor med nya flockmedlemmar, det är naturligt och behövs för flockdynamiken och uppfostran. Vi skulle bara slappna av och behandla båda katterna normalt, med kel, kärlek och matstunder som om ingenting konstigt pågick mellan kattfränderna.

Sotis är husses katt så det smäller om det! Visst gillar han mej också, men när Magnus kommer så kastar han sej över honom! Grabbar liksom… Här sköter han en av sina viktiga arbetsuppgifter som kökssoffekatt.

Imorse var det lite drama på kattfronten. När jag slog morgondrillen vid halv-8 fick jag syn på Möcklös värsting som klättrade ner ur vårt södra päronträd och såg väldigt nöjd ut. Jag anade genast oråd och började leta efter Sotis, som fortfarande inte går särskilt långt från huset, även om han kan vara ute själv och pjållra runt nån timme eller så. Det är kul att jaga fjärilar, klättra i norra päronträdet, bungyjumpa i syrenbusken, och om Greta är ute kan man alltid larva sej med henne! Han älskar även barn, så när syskonbarnen är på besök hos svärmor är han limmad där borta.

Nåväl, ingen Sotis syntes till, pep eller kom när jag ropade. Jag gick en runda i trädgården och började såklart vid päronträdet. Greta kom traskande och undrade vad som var på gång, och jag frågade henne om hon sett Sotis, men nä, hon hade ingen koll. Ropade uppe vid garaget och gick in en vända till för att kolla ovanliga sovställen med, men ingen katt. Gick ut på altanen för att kolla bortåt päronträdet igen. Då satt Greta där under och tyckte "Han ÄR ju HÄR!". Jaja, jag vet ju det, tyckte jag, och gick bort för att se om han satt högt, var ihjälskrämd eller så. Då höll han på att klättra neråt (ca en kvart efter att jag skrämt iväg värstingen alltså). Greta sprang upp och mötte honom, men fräste bara åt honom när hon kände hans rädsla. Jag fick ner katten ur trädet iallafall, och kom på att jag inte skulle dalta en massa – fast som Magnus säger så är han ju en tuffing, så det ska nog mycket till innan man förstör honom med mjäk.

Sedan var vi vid altanen en stund, och det är mycket displayande mellan honom och Greta fortfarande. Här går hon väääldigt nonchalant framför nosen på honom.

Ibland kan man nästa tro att det är en surikat vi fått i huset. Visst är det vissa likheter? Här spanar han efter ett konstigt ljud hos grannen i norr. Där morrade otäcka schäfern på honom häromdan, så han sprang och gömde sej under bilarna, så han vet att hålla koll ditåt.

Surikat från Skansen…

Greta surpuppar inte bara, utan senaste veckan har hon börjat härja lite med Sotis också. Dom är lika goda kålsupare och smyger på varandra, ger varandra tjuvnyp, kan inte låta bli att attackera när tillfälle ges, eller jabba till med en tass om de kommer nära varandra. Enda lugna stunden är när dom sitter i matstationen och käkar bredvid varandra. Lite ovant att se stor grå och liten svart – det brukade vara tvärtom… Bilden ovan kunde blivit bra om kameran hade varit liiiite snabbare… Greta smööög på Sotis som satt på platthögen. Jag såg att hon skulle hoppa upp och attackera, så jag klickade… men Sotis var redan iväg – ni ser svanstippen… Mobbebilder.