I måndags var vi och hälsade på vår lille skitkille som numera fått namnet Sotis, eftersom hans härkomst är sådan. Nu är dom i värsta bus- och yrvädersåldern så det var stört omöjligt att få en enda osuddig bild på honom. Han gillade starkt att gå på en planka som låg i gräset. När vi hade varit där en stund hördes ett gällt pipande från lillasyster Pipis
Magra Tessie var genast allert på att en av hennes ungar var i någonslags nöd. Det visade sej att Pipis hade klättrat upp i ett lågt fruktträd och inte riktigt visste hur hon skulle komma ner. Medan vi snackade med henne kom dom tre grabbarna tultande och skulle såklart också klättra upp. De trodde det var första gången de var uppe i trädet – hade iallafall inte sett dom där innan, så vi hade väl dåligt inflytande med oss från mormor Gretas energier…
Jag blir lika lycklig varje gång jag träffar min goa tjej Tessie och ser hur bra hon har det i sitt nya hem!
Det var en väldigt väldigt kluven upplevelse att hälsa på dessa små svartvita grynen. De är ju såååå lika Russin! Jag tänkte inte på det när vi bokade kattungen att det skulle kunna vara en liten mini-Russin. Ingen av Gretas ungar var ju en svartvit-mini-Russin… Nu vet jag att det inte är någon reinkarnerad Russin, det känns iallafall inte så, och jag tror han behöver lite mer tid på sej att återskapas och komma tillbaka till mej.