Ordningen återställd – svartvitt i kökssoffan

Igår var det äntligen dags att hämta hem lille Sotis! En riktigt kelen och gosig kattpöjk, som redan börjat göra oss sällskap i kökssoffan.

Inställningsperioden med Greta går väldigt bra.

Här är bild från första mötet och minuterna. De nosade och hälsade försiktigt på varandra först ett par gånger, sedan började diverse tester och displayer – sånt jag aldrig tröttnar på att studera! Det blir en del fräs, lite morr, några labba till. Greta dängde till honom rätt rejält när han satt och morrade under en pall. Sedan var hon nöjd och gick ut en sväng. Jag hann bli orolig att hon skulle flytta hemifrån, men hon kom tillbaka igen efter en snabb pinkerunda ute.

Sotis är en pigg krabat, som inte är särskilt orädd av sej. Undersöker i stora lovar, och tar egna initiativ. Bara hälsosamt försiktig och lite skvätten när han "ska" vara det, vid konstiga nya situationer eller ljud. Hemresan igår började lite panikartat. Han fick tokpanik i transportburen, och vi fick avbryta utkörseln för att släppa ut honom och lugna ner honom. Han for runt i bilen och larmade högljutt ett tag, men lugnade ner sej när han fick ligga i min famn och kika ut, medan jag pratade lugnande med honom. Han var och klättrade lite på Magnus axlar också och strök sej mot hans kinder, medan Magnus jollrade med honom. Det var ganska tydligt att det blev lite mycket för honom med både konstigt ställe, ljudet från bilmotorn och att det swischade förbi utanför fönstret. Jag hann bli lite stressad av hans larm-rop (det är ju naturligt – det är därför det låter som det gör), men lyckades ta ett djupt andetag och fokusera mitt lugn så han skulle bli trygg av mina energier.

Idag har han börjat sin karriär som andre kontorskatt. Eftersom han varit och funderat på kattlådan inne på toa, men inte riktigt fått ro att sätta sej där, tänkte jag att han fick vara ute ett tag innan vi gick vidare till stugan. Han visade tydligt att han var kissnödig genom småkrafs här och där. Han är van utekatt från föräldrarhemmet, så vi hoppas slippa kattlådan helt rätt snart igen. Greta gör ingenting inne, ens om vi har låda där. Försökskrafset blev oftare och oftare, sen plötsligt fick han ett ryck, sprang iväg en bit och satte sej mitt på gräsmattan och pinkade läääänge!

Greta kom och anslöt till oss efter att vi varit ute en stund. Hon är lugn och nyfiken på den lille, och försöker visa att hon vill busa lite. Känner av när han blir för skraj, och går då bort en bit. Ibland sätter eller lägger hon sej med rumpan/ryggen emot, så han får låta nyfikenheten ta över och smyga på henne istället. På bilden nedan låter honom honom smyga efter väldigt medveten om att han gör det.

Hon har så mycket kattbus uppdämt i sej, så hon kan inte låta bli att springa efter honom upp i träden (han är släkt med en jag känner, som också springer upp å ner i träden som om det var plant golv). Och blir han för exhalterad i sin lek, far iväg för att spana in något så springer hon genast efter och ska leka-busa och slår kull honom. Han fräser och slår framtassarna mot henne som skydd.

Det känns väldigt lugnt från Greta sida iallafall. Möjligen hade jag hoppats att Sotis skulle vara mer som Johannas Loddbert, som genast gick fram och boffade på Russin och avgudade honom från första stund. Men han är lite skeptisk, och morrar och skjuter rygg när hon kommer för nära än så länge. Släppte precis in henne i stugan när hon stod och sa att hon ville in (för 3e gången) vid dörren. Han skulle tvunget hoppa ner och vara med när jag öppnade dörren, så de möttes ju nos mot nos. En vanlig hälsning, innan han backade inåt och blev en liten rugg-boll igen. Sen kom han ynkligt och ville upp i mitt knä. Han hoppar inte riktigt så högt än så jag fick lyfta upp honom.

Ikväll lämnar vi dom själva ett par timmar när vi far på kalas, men jag är inte det minsta orolig. Kattluckan är öppen, han har visat att han kissar ute och han har koll på var matstationen är. Att det blir lite bråk och konfrontationer i början är oundvikligt medan de lär känna varandra, och det är bara bra om det får lösa det själva på katters vis, eftersom vi inte riktigt förstår vad alla display-morranden och yl betyder.

Här kommer lite kattgos!

Knäkattsjobbet fattade han direkt!

Han visar även tendenser till att bli en kelen soffkatt.

Vi gick och la oss igår, och efter en liten stund kom det en liten katt upphoppande och krullade ihop sej på Magnus bröst. Där har han legat hela natten. Framåt morgonen kom Greta upphoppande och det blev en liten fräs- och morrkonflikt innan hon hoppade ner på golvet igen och la sej på mattan. Kändes inte på något vis undanträngd eller bortkörd, utan mer "jag ger honom spejs och tid". Hon har varit precis som vanligt när han inte är i närheten, så hon har fattat galoppen helt. Det är business as usual.

Bloggen är lite tyst, som i så många bloggar. Det är semestertider, resa är avklarad och nu är det full fart de sista dagarna som fröken som gäller. Återkommer med trädgårdsrapport inom kort.