Jobbar och reser!

Efter fest och pompa var det dags att kliva tillbaka till gruvan och börja jobba igen. Jag stormtrivs med mitt jobb, med det innebär ofta att jag blir alldeles uppslukad och glömmer omvärlden! Därför har det varit lite si och så med mer bröllopsrapporter, kattrapporter och annat. Idag bjuder jag bara på några bilder från min resa till hufvudstaden den här veckan.

Smygfisen Nellie, som jag upptäckte var instängd i mitt gästrum ungefär 20 minuter efter att jag stängt dörren en kväll! Hade varken hört eller känt henne, men hade ändå plötsligt en aning av en närvaro och såg en skugga i garderobsspegeldörren. Tyst och försynt tjej.

Vackra Molly, som bara blev mer och mer pratglad för varje dag som gick! Visst matchar hon mattan fint!
Tjejerna bor hos mina två kunder Yngve och Rita, som jag jobbat med i flera år. Jag reste upp till dom för att ha specialkurs i deras nya hemsidor, så de skulle känna sej lugna och säkra, och fick samtidigt lite guidning i Stockholm, provbehandling av Rita och massor med inspiration och trevligt umgänge!

Rita hade skapat en riktig oas i en ganska vanlig liten villaträdgård i Täby, som fick det att sjuda i mina nästan obefintliga odlargener. Att skapa en insektsrestaurang som samtidigt helar själen bara av att vistas i detta gröna hav – wao!! Om jag kan skapa en egen kvadratmeter här hemma skulle det räcka ganska långt!

Maken säger nej och nej till alla mina önskningar om vattenytor, dammar m.m., som ju ska skötas och hållas fräscha, så vattnet inte står och surnar… Rita hade flera små dammar med små porlande fontäner, och detta zinkbadkaret stod insmuget lite hemligt i en blomstersäng. Det hade blommat näckrosor där i sommar, men just nu var ingen i blom.

Inspirerad av alla intryck i hennes trädgård skapade jag idag en yttepytte-oas själv i en fådd zinkbalja, med två dekorationsgräs, en japansk starr och några sedum-aktiga plantor. I mitten körde jag ner ett sött keramik-fågelbad som jag fyndade ihop med växterna på Coop bygg som ska stänga här i Kalle. Fynden gjorde jag redan förra veckan nångång, så planeringen på projektet fanns tidigare. Jag fick bara en extra spark i baken när jag såg mitt värdfolks oas!

Jag tyckte jag plåtade massor, men som vanligt var hälften av bilderna dåliga och suddiga, så nu är det snart dags för en bättre kamera, så jag slipper bli besviken varje gång jag kommer hem med bilderna….

Ena dan turistade jag på Skansen också, där jag nog aldrig varit (möjligen som pytteliten – har något traumatiskt nyckelpigor på Gröna Lund-minne). Jag passade på att jobba en hel del med kameran för att ta bilder till "bra att ha i släktforskarsammanhang"-arkiv. Denna bild tog jag på Delsbo-gården vill jag minnas. Det var lite dumt fotoljus hela dan – antingen skarpsol eller blåskuggor vad man än skulle plåta… Och nästan alla inomhusbilder blev suddiga och/eller gryniga, eftersom man inte får plåta med blixt (som ändå inte blir bra…).

Dan efter var det dags för shopping och Gamla stan, men vi blev lite sena hemifrån, och sedan ändrade planerna drastiskt när jag fick syn på en bussreklam om den här Titanic-utställningen. Som gammal Titanic-nörd med åtskilliga böcker, National Geographic med Titanic-rapporter och annat hemma i bokhyllan ville jag jättegärna se utställningen, och Rita följde glatt med. Den var superbra!! Jag har varit på en utställning i Malmö för 7-8 år sedan med bärgade föremål, som var fascinerande, men man gick mest runt och kikade i montrar och läste infoskyltar. Här fick man med sej ljudguide – en manick man hängde runt halsen och "engångshörlurar". Jag fick byta mina hörlurar som inte funkade, men det störde inte så mycket, och de var glada och trevliga i kassan.

På nedervåningen var det mest vanligt utställningsstuk, med montrar, vepor på väggarna och prat i öronen som berättade vad man såg och historierna bakom. Det var kryddat med små "oviktiga" detaljer, som ger mer liv tycker jag! Jag tror att Claes-Göran Wetterholm var väldigt inblandad i själva föremålen och presentationen – en riktig eldsjäl och samlarnörd som skrivit flera böcker om Titanic, och samlar på stort och smått kring båten! Det var iallafall han som pratade i lurarna upplyste tjejen i shoppen mej om efteråt. Många föremål var inlånade också. Är man det minsta lilla intresserad av Titanic är utställningen värd vartenda öre!! Riktigt välgjord och bra!

Jag fick en mycket märklig känsla när jag klev in i förstaklasskorridoren på andra våningen. Mitt värdpar var övertygade om att jag reagerade som jag gjorde och har det brinnande intresset för båtens historia för att jag var med. Jag tycker det är en enkel förklaring, men jag vågar inte riktigt tro på det själv… Jag tror att mormor nångång pratade om Titanic och att hon antingen kände någon som varit med eller visste någon som förlorat folk på båten eller något, och sedan var jag förhäxad av allt som sas om Titanic från den stunden… Vilket inte var så mycket under 70- och 80-talet, förrän de hittade vraket, och det senare blev hollywood-film av hela rasket. Självklart älskar jag filmen, men inte bara för tuttenutt-historien, utan främst för att dom lagt ner så mycket tid på att återskapa små detaljer för att ge rätt känsla. Det pratades för övrigt om en Ramlösa-familj på utställningen, som var med på båten och omkom, så mormor-känna-någon-teorin är inte helt långsökt. Det var mycket svenskar med på båten!

Shoppingen blev det inget av – vi tog Djurgårdsfärjan in till stan, käkade och åkte hem. Lika bra det, för det är lite ont om kulor just nu… Turistade lite på promenad mot tunnelbanan.