Bröllopsrapporten – brudförberedelser

Nu börjar det vara dags att berätta om den stora dagen.

Vi sov som sagt hemma båda två. Det var störst chans att vi skulle sova bra och vara utvildade om vi löste det så. Jag kan sova borta, men jag sover bäst hemma! Somnar helst med huvudet på Magnus axel eller med ljudet av hans andetag i rummet. Jag vill minnas att vi sov tills vi vaknade, alltså utan väckarklocka. Jag hade bestämt med svägerskan halv-10 för färd mot Johanna för smink och hår. Innan dess brukar Magnus alltid vakna och stöka igång mej också på helgerna, så det var ingen större risk att vi skulle försova oss. Annika åkte förbi och hämtade mej och hängde upp sin klänning. På vägen till Johanna stannade vi i blombutiken och betalade blommorna som stod där och väntade på oss. 3 stycken UNDERBARA buketter, en båge till bordet och bröstbuketterna till grabbarna. Dess skulle vi hämta sedan på vägen tillbaka.

Vi började med sminket. Jag fick även telefonguida Malena (som kom både som min gäst och för att dokumentera hela dagen), vilket resulterade i att hon körde lite fel, men jag förstod snabbt var det gått snett så jag kunde guida henne rätt igen. Så går det när man ska vara ”tydlig”, då blir det två svängar runt det gula huset på hörnan….

Under tiden var Johanna och sminkade sej och laddade för håruppsättningen. Sminket blev så himla bra och höll kanon hela dan!! Jag hade fortfarande snyggt gröna ögonlock i hissen på hotellet sen, trots att vi hade stimmat runt, svettats och haft roligt hela dan!

Den stora håruppsättningsutmaningen var ju min vackra rotslöjdskrona, men vi hade listat ut att den skulle gå att sy fast i inbakade flätor, så skulle den stå stadigt och inte kännas (den väger ju ingenting). Kan intyga att jag totalt glömde att jag hade den på skallen, vilket märktes tydligt när jag hoppade in i Malenas bil när vi skulle köra sen och det var något som tog emot i tak/dörrkarm! Som tur var höll den för lite såna grejer också!

Vi fick locktånga hela håret, eftersom jag inte hade lyckats få till ”ploppen” så bra efter inpackningen jag hade provat kvällen innan. Inte så smart att prova nytt grejs i håret en sån här viktig dag, men det löste sej ju och blev kanonfint ändå!

Här är det färdiga håret framifrån, och jag drack glatt mitt bubbel. Annika fick en bild på mej som nallade slutslatten direkt ur flaskan också, det vore ju synd om den förstördes. Ni kan vara helt lugna, jag drack bara precis så mycket att det kändes som en mysig nivå, lagom avslappnad och tipsy. Jag ääälskar bubbel!! Visst är Malenas bilder underbara??

Detta är en av mina favoritbilder från hela dan!! Johanna duttar i Kaiser-pärlor i håret medan jag ringer blivande maken och förbereder honom på att vi är påväg ditåt, så han kan hysta in lunchen – en god och LCHF-mättande ugnsomelett! – i ugnen till alla de som var med på förberedelserna innan. Och ja, min mobbe matchar SJÄLVKLART ögonskuggan! =OD

Nu gick färden hemåt, och Johanna och Annika stannade på vägen och hämtade upp blommorna, medan jag och Malena for raka vägen hem. Jag tittade förbi tjejerna i tältet och dukningen. Här var ett av dagens mindre missöden, som stressade mina goa hjälptjejer! Vi hade bara packat av hyrporslin, bestick och termosar i tältet när det kom. Jag såg i besticksbacken att en termos hade slaskat ner besticken i ena kanten med kaffe-vatten som antagligen hade läckt ur ”skalet” efter disk. Jag trodde inte det var så mycket, så jag gjorde inget åt saken när jag såg det, men tyvärr hade dom upptäckt att i stort sett alla besticken var nerfläckade, så de fick diska av/torka av alla besticken innan de kunde duka med dom, vilket tog tid!! De trodde säkert som jag att det inte var så mycket, så de försökte torka efter hand. I efterhand hade det kanske gått snabbare att bara diska om alla besticken, men det är sånt man kommer på för sent. Jag tyckte mest synd om tjejerna, som ju ville göra ett bra jobb!

Nästa missöde var att Johanna kommit på att hon glömt livsnödvändiga saker hemma, så hon fick vända direkt igen och köra och hämta dom, med påföljd att vi blev lite försenade med att börja med påklädning, och stackars Johanna fick kasta i sej sin lunch på stående fot när hon kommit tillbaka. Men jag tyckte ändå att allt kändes väldigt lugnt och sansat, ingen fick några större stressbryt, utan vi hade hyfsat tilltaget tidsschema ändå, och alla har förståelse för att det inte blir exakt som man tänkt sej. Jag omgav mej med fantastiskt härliga människor hela dagen, som gjorde den helt perfekt!

Vi hade lite meck med min korsett, som man ju var tvungen att justera ”för dagen”, särskilt med tanke på mina kroppsförändringar över huvudtaget senaste året. Det kanske inte syns så mycket på vågen, men jag lovar att jag märker det på kläderna!

Så fort brorsan anlände till Möcklö bad jag om att han skulle komma in så jag fick krama om honom. Det var nog en av dagens viktigaste ögonblick, om man bortser från dom mer uppenbara viktiga stunderna då!

Dags att kliva i klänningen! Det var första gången vi provade den på det hållet – hade alltid dragit den över huvudet innan, men vi chansade att ta den nerifrån med tanke på hår och smink och grejer!

Sen fick vi trolla fram nål och tråd lite snabbt, för jag hade minskat ännu mer uppikring sedan vi fick den insydd. Jag kände av det redan när vi hämtade klänningen, men vi bestämde oss för att prova att justera korsett-tuttningen och sånt istället. Nu blev det ett par snabba tråckelstygn också för att snygga till bystlinjen lite.

Montering av slöjan.

something borrowed, old and blue…. näsduken Johanna fick köra hem och hämta (och lite annat, så hon åkte inte enkomt för den). Johannas mormor som gick bort ifjol hade ägt denna. Trodde jag skulle behöva den, för jag brukar skvala som en fontän, men alla känslor var så mycket hela dan att inte ens tårarna kom ihåg sej…

Nu var det dags att gå ut och plåta fina brudparsbilder. Nagellacket hade vi inte hunnit med alls, möhippemanikyren hade tyvärr inte hållt, men vitt nagellack är ganska tacksamt, det gick att ”slänga på” ett lager lite snabbt, som var ”good enough” för helhetsintrycket. Annika passade på att förbättra ögonsminket också.

Därute i hallen står min snygging och väntar! Visst är det en dödsläcker bild!!!

Ut i trädgården för att leta efter plåtningsställen i hyfsat bra ljus och med lä. Det var inte lä här…

Mitt fint lockade hår var rakt på en kvart…
Men jag är lika glad ändå! Väljer man att vara ute i naturen får man faktiskt acceptera den som den är! Det blåser nästan alltid på Möcklö, vi var fullt beredda på det.

Fortsättning följer…

4 COMMENTS

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.