Det var ändå ingen som märkte att jag missade igår, men jag kör dubbelt idag iallafall för att hålla reda på dagarna enklare.
Dag 27 – En första
Första gången jag höll en fågel i handen på en fågelstation var omedelbar och livsförändrande kärlek! Jag förstod ordspråket ”Bättre en fågel i handen än 10 i skogen”. Favoritfågeln alla kategorier är och förblir den sötaste kungsfågeln – 2 sockerbitar tung! Älskar hejdlöst!
Samtidigt är jag väldigt kluven till att pilla på fåglar utan anledning, därför gör jag det bara i forskningens tjänst eller i någon nödsituation (som med höken i vardagsrummet). Det utgör trots allt ett stressmoment för pippin utanför deras normala livssituation. Vissa fåglar är t.o.m. så extremt känsliga att man nästan inte vågar ringmärka dom. Vi hade specialinstruktioner med domherrar t.ex. Dessa ligger oftast snällt på rygg i fågelnäten utan att ha trasslat in sig det minsta. De har pyttepluttiga fötter och hela fågeln ska behandlas med allra största varsamhet och vaksamhet. Verkade fågeln det minsta negativt påverkad skulle man hellre släppa den direkt och i annat fall skulle den tas direkt in och ringmärkas för släppning direkt. Ingen mellanhantering i påsar resten av nätrundan eller sitta i boxar i väntan på märkning. Jag var aldrig med om att någon domherre tog skada, men antar att instruktionerna fanns för att man upptäckt att de var så känsliga och lätt dog i hanteringen i ringmärkningens barndom…
Dag 28 – Mina rädslor
Min största rädsla är att låta mina rädslor ta över så mycket att de påverkar mitt liv och gör mig begränsad. Jag vägrar låta det hända! Därför utmanar jag mig själv hela tiden. Är något obehagligt och skrämmande så ser jag det som en extra anledning att göra det. Exempel på saker jag tycker är obehagligt är att ringa upp någon främmande människa första gången om vi inte har träffats. Denna rädsla delar jag med maken, så vi har det lite jobbigt när vi ska ”ringa och kolla något”, för vi tycker båda det är så jobbigt. Oftast faller det på mej att göra det. Jag har med mig en toalettfobi från barndomen som jag inte alls vet vad den beror på. Jag känner mej superfånig när jag känner obehag inne på ”konstiga” toaletter. Detta har inget med bacillskräck att göra utan deras utseende, konstig spolfunktion osv. Alltså funkar 95% av alla främmande toaletter helt OK, för de ser likadana ut ungefär. Det är sällan jag stöter på skräckframkallande toaletter nuförtiden, så jag känner mig mer eller mindre botad från denna fobi. Jag gör vad jag ska oavsett utseende och obehagskänslor, och jag brukar överleva. Fåniga fobier är det jobbigaste som finns!
Sen är jag rädd för att mitt liv ska förändras åt fel håll eftersom jag har det så bra nu och jag är så lycklig.
