Jag har helt kommit ifrån bloggandet. Jag som skulle skriva så mycket om utvecklingen osv. Jaja, det är nog ett logistikproblem just nu iallafall. All ledig tid vid dator har ägnats åt jobb med släktforskning till kund. All annan tid har ägnats åt bebis. Facebook har passat bättre för rapportering av utveckling och ibland twitter. Men här kommer iallafall en slags sammanfattning om läget nu.
- Vi helammar fortfarande och det är en vana nu. Känner när det är dags innan bebis börjar säga till. Han börjar möjligen dra ut på behovet lite, men det är ungefär en gång i timmen fortfarande. Förvånansvärt ofta säger appen 1h6min när vi kör igång nästa session. Det är sällan långa pass. Han slurkar i sej vad han behöver på 5-8-10 minuter. Kvällstid när soppan börjar vara slut kan han vilja snutta en stund också.
- Vissa dagar har han mycket fokus på prat och kommunikation. Han provar både olika ljud och uttryck av dessa. Exempelvis är det inte så ofta det tidigare gnäll-gråt-jag-är-hungrig när det är matdags utan ge-mej-mat-nu-för-bövelen-skällande! =OD Det börjar vara sammansatta harranger med flera olika ljud också.
Vår solstråle (är det någon som sett skarp bebishand på bild? på vaken bebis?)
- Senaste dagarna har han övat mycket på sina trumhinnepåfrestande glädjetjut också, särskilt i mumin-gymmet under LillaMy-spegeln! Skratt och leenden är numera inga större problem att locka fram med bus, roliga ljud, lilla-handen-sången eller brupp på magen.
- Det är inte ofta han är ledsen och skrikig. Det händer bara i samband med magknip eller om han är övertrött och det tar för lång tid att landa vid tutten med blöjbyten m.m. Magknipen är jobbigast för mig att se på. Man känner sig så hjälplös när ungen stortjuter, tårarna sprutar och han kryper ihop och sparkas. Enda trösten är att det brukar gå över snabbt, inom ett par minuter, och att han blir tröstad/smärtlindrad av tutten, så jag _kan_ hjälpa bara genom att vara där, finnas till hands, berätta att jag är där och lugna honom med tröstande smekningar.
söt träning i Bumbon - Han blir stadigare och stadigare och sitter nu ganska bra i bumbon som vi sittränat i en månad då och då. Det börjar även vara dags för en IKEA-tur för att köpa en antilop-stol. Vi har fått en IKEA-tripptrapp-wannabe av föräldrarna från deras vind, men jag tror den får vänta pga sin storlek (=otymplig i vårt lilla köks matvrå) och massa vinklar och vrår att rengöra. Vi börjar med den nättare antilopen, som går att ställa i duschen med unge å allt! 😉 Jag ska även köpa Bumbos toasits till honom så den finns hemma att börja öva med. Spara våra ryggar lite och ha honom på toan direkt. Vet inte hur vi ska göra med potta, det får vi se när han börjar vara en ålder som själv kan gå till pottan.
- Magläget börjar vara roligt och nästan bekvämt, och han har även kommit på att man kan förflytta sig genom rullning. Han kommer inte så långt än så länge, för han brukar fastna efter ett halvt varv på någon kant eller så, men det är på gång helt klart. Bara att han börjat försöka ta sig iväg är ett framsteg. För bara två veckor sen fanns inte ens tanken. Då låg han där platt på rygg och sprattlade nöjt.
- Vi har inte märkt av the 4 month sleep depression alls (än?). Snarare tvärtom. Natten till sin första namnsdag sov han troligen sin första ”hela natt” från ca 23-5 och vaknade med torr blöja och stort kiss i vasken. Jag sover gott om nätterna och vaknar kanske till om han letar sig fram för att snutta lite, men vi somnar om snabbt igen båda två. Då och då har han en ätarnatt då det ska ätas varannan timme, men det är max en gång i veckan.
bajspottning med pappa - ECandet håller sig ganska konstant, men man märker att han både håller sig längre stunder och är med på vad som händer. Han kan vänta tills vi är på plats, signalerar nödighet med att vara knölig och rutinpottningen efter sömn ger nästan alltid resultat. Efter nyår funderar jag på att köra lite nakenobservation för att få koll mer på kiss-tecken, men intuitionen börjar fungera hyfsat nu med flera fångade kiss och bajs. Häromdan till och med ett andrabajs bara en kort stund efter att han hade passat på-bajsat vid rutinpottningen. Jag fick en stark känsla av att han behövde gå igen och istället för att vifta bort det med att han var nyss så tog jag honom till vasken och det kom en rejäl tömning. Vi använder 2 blöjor mindre om dan nu än för 2 månader sen. Det beror inte på att vi går mer sällan utan att det ofta är torrblöja vid rutinpottningen efter sömn. Plus att vi har ett blöjbyte mindre på natten då han sover. Morgon-förmiddag kissas det massor. På kvällarna är pottningen oftare utan resultat och är blöjan blöt är det ett litet kiss.
Vi kommer inte att börja med smakisar nu bara för att han blivit 4 månader. Han är inte det minsta intresserad av att vi äter något, så vi börjar med att han sitter med vid matbordet i matstol då och då, så får vi se när han börjar vara intresserad av mat. Då får han smakbitar från vår mat om det passar att plocka och fiffla med. S.k. BLW.
pappas fingrar är däremot goda att gnata på
På kvällarna är det mycket soffbus med pappa. Att stå i pappas knä och prata, skrika och skratta är just nu väldigt poppis och pappan har funderat på hörselkåpor.
I Isbjörnsoverallen – redo för skidåkning!
Vi är inte bra på promenader. Varken jag eller han gillar liggvagnen särskilt mycket. Igår tvingade vi oss ut, för frisk luft är ju bra. Då hade han sin Isbjörn of Sweden-ulloverall på sig i fleece-fluff-åkpåsen i liggvagnen. Han var vaken halva promenaden, knölade lite (troligen kissnödig), fick en napp att snutta på och somnade av tristess. Hur roligt är det att glo på dinglis-lejonet liksom? Nä, snart dags för sittvagnen så han kan vara med lite mer och somna av stimulans istället.
Pappa visar snön, men stjärnan är finare att titta på.
Hej vad det går framåt!
Kram, Gunvor