I och med förra separationsfasen blev min unge plötsligt en bär-mig-bebis och han accepterade selen så till den grad att han kommer krypande, gnäller och sträcker armarna mot mig för att få komma upp. Nu tar jag på den t.ex. när han är nyvaken efter en längre tupplur och vi ska ut och hämta posten och lufta oss m.m. Sen är den toppen när man går på nya konstiga ställen med mycket folk. Eftersom sommaren och solen kommit nu fick jag modda till ett hemmagjort bärskydd så han inte blir bränd på armar och ben, men slipper ha långtäckande kläder (dessutom kasar byxorna gärna upp i grodställningen).
Vi har fortsatt vara ute mycket, och det gillar verkligen. I början skulle det krafsas och grävas och stoppas i munnen en massa, och det har väl inte upphört direkt, men nu kan han kravla omkring och undersöka saker utan att allt ska in i munnen. Han har dessutom lärt sig förstå vad ”inte i munnen” betyder och spottar hellre ut på kommando än blir grävd i munnen när han käkar sten. Jag förstår att det kan vara förvirrande att man FÅR äta vissa saker och andra inte, men det är ju inte så mycket att göra åt det. Här hjälper han till att gallra rädisorna på eget bevåg.
Gåvagnen är poppis och används flitigt. Gärna runda på runda runt kök-vardagsrum om pappa är med och styr. Egentligen får inget åka med eller vara i vagnen, han har nog bara inte hunnit tömma den än på den här bilden.
Vi kom på att man skulle prova ”sitta på axlar” och det funkade ju ganska bra. Lite liten och ginglig än, men helt ok i bus och kul-faktor.
Lagom till 11-månadersdagen hoppade han in i nästa utvecklingssprång, vilket har krånglat till ECandet, som flutit på himla bra efter 8-månaders. Krånglet består i plankning på bumbositsen och illhoj, om han inte är nyvaken eller behöver bajsa. Ett väldigt medvetet val av bebisen att bestämma att det inte är dags. Vi har börjat låta honom kissa stående i badkaret i och med att han började tycka stå är världens roligaste – det är bra att uppmuntra utvecklingen med rolig pottning, även om tanken är att detta ska gå över och toaletten ska vara förstahandsvalet så småningom (sittande även om han är pojke).
Den här intensiva blicken och bestämda minen ser vi väldigt mycket av. Monstring pågår! Här ska han nog pilla med pappas datormus. Han går mycket runt soffbordet och grejar, så det är ganska tomt på prylar för det mesta. Han får ha 2 av 3 fjärrkontroller (men inte i munnen). Vi försöker köra med så lite nejnejnej som möjligt, men helt har det ju inte gått eftersom vi måste kunna använda vissa saker ändå som inte är lämpliga för honom. Jag sitter nästan aldrig vid min bärbara dator längre, för den ska han greja med till varje pris. M kan sitta med sin utan att bli störd, men min går inte.
Diskmaskinen är världens roligaste! Det tror jag alla 11-månaders verkar tycka. Roligast är luckan till diskmedelsfacket som man kan fläppa fram och tillbaka. Diskmaskinen trumfar till och med torktumlaren, som annars är rolig när lampan är tänd.
Här är en annan grej som går att fläppa fram och tillbaka. Gångjärnet man ska hänga en dörr på. Det ska inspekteras och fläppas fram och tillbaka minst en gång om dan, och är hyfsat säkert att sätta ner nybajsad (avtorkad) bebis vid medan man sanerar pottvasken också utan att det blir stortjut, jag vill inte vara på golvet _själv_!
Jag har kört mycket blöjfritt här i mellantiden mellan de två utvecklingssprången, och även om det blivit lite pölar att torka har det ändå varit lärorikt för både mig och Malte som blivit mer synkade med kommunikationen och han har blivit mer medveten om händelseförloppet från kissnödig till kissa och pöl. Sen kom då nästa språng med plankning och pottvägran och störde. Jag har velat fram och tillbaka mellan att blöja på – som maken vill – och kämpa vidare med tvätten. De senaste dagarna har vi kört mycket blöja och jag försöker se det som lite paus och ett litet test att se om Malte börjar signalera igen och vilja skruva upp toalettandet igen. Detta lär kunna vara sista vägbulan till hyfsat dagtorr, men under det här språnget är det kissmaraton vissa dagar. 17 toalett-tillfällen är dagsrekord (det är då man nästan önskar man var vanlig engångsanvändare som byter när bebisen börjar knäa för att blöjan är för tung (?) – men bara nästan!).
Vi trodde han skulle börja gå den här månaden, men han verkade komma på en fas i det motoriska han glömt. Klättra! Upp med knät, klättri-klättri och mycket träning inför stå utan stöd med sätta sig på huk, sträcka sig efter grejer i alla möjliga konstiga vinklar medan han står. Både skönt och inte att han inte går än. Det är så mycket som verkar enklare med en gående unge, men å andra sidan har man även en springande unge då rätt snart. Som inte är kvar på samma plats man ställde han. Och som inte är begränsad av väggar att hålla sig i… Hmmm…
Tänderna har fortsatt spöka, men NU är 8 tänder framme och vi hoppas på andhämtning inför nästa jobbiga tandgrupp. Feber feber feber har han fått av de 4 senaste tänderna, och midsommarafton blev tidig kväll när han febertoppade igen och var väldigt risig. Inte kul att vara på fest med hängig bebis.
Här ser ni resultatet av en rolig sysselsättning – sortera kläder och blöjor. Jag låter honom hållas, han tycker det är kul och roar sig länge. Sen är det inte så snyggt invikt mellan varven. Ser förresten att det ser ut så där just nu.
Stadig och blöjfri. Min stora kille!
Maten går toppenbra. Vi hänger inte riktigt med i hur mycket han äter vissa dagar. Sen blir det helt kajko vissa dagar när LC-mamman är hemma själv och bebis somnar innan frukostdags, sen är det för sent för mellanmål innan pappan kommer hem. Måste jobba mer på regelbunden mat-mat till barnet. Han äter det mesta för det mesta, men ibland glömmer vi ha lämplig plockmat hemma till frukost och mellanmål. Får han välja själv får det gärna vara kött och grönsaker. Bröd, pasta och potatis förstår han fortfarande inte riktigt meningen med. Igår satt han och snuttade en lång stund på ryggbiff. Det var nog första gången vi åt klart före honom. På bilden smaskas det broccoli – ett säkert kort hos de flesta BLW-ungar.
Spjälsängen bredvid min säng har äntligen kommit till användning igen. Första delen av natten sover han där efter att ha blivit nattad i vår säng med tutte och blivit nerlyft av starkare/längre pappan. Sen väcker han mig allt mellan 1 och 3 för att få mat. Då har han oftast sovit en natt-sömncykel på ca 5 timmar, som är normalt för barn i den här storleken. Sen somnar han om och vaknar för tutte ungefär varannan timme, lite tätare närmre uppstigning. Halv8 verkar vara uppstigningsdags just nu. Nattning är oftast ca halv10. Försöker man tidigare blir det x antal omnattningsförsök och han somnar framåt 22, så vi försöker inte ens om han inte är riktigt trött av mindra dagssömn. Han har dessutom sin mest aktiva och utvecklande tid mellan 8 och 9 på kvällen. Det är då mycket brukar lossna, han börjar klappa, gå runt soffbordet, skjuta möbler framför sig osv. Vissa kanske kallar det hyper, men han hade samma dygnsmönster i magen, så han verkar vara ställd på aktivitet den tiden helt enkelt.
Han har fått en gungställning av farmor, precis som alla andra barnbarn fått. Det kanske var i tidigaste laget, men vi kunde lika gärna köpa när det dök upp en modell vi gillade till ett bra pris. Där är en klätter- och kanedel också, vilket kan vara kul när vi har så pass långt till närmsta lekplats.
Härja och greja så man nästan tappar kläderna!
