Malte 5 månader nyårsafton

Oj vad mycket som händer just nu! Enligt Wonder Weeks har vi precis kommit fram till ett nytt utvecklingssprång, som skulle vara mer intensivt än de tidigare sprången. Och japp, det är det!
 
Det mest märkbara är att han drabbats av en variant av ”nattskräck”, men vi har bara råkat ut för det på kvällarna, vilket i och för sig nog räknas till Ms natt. Han vaknar efter en kvart-20-minuters snuttsömn och är jätteledsen, gråter, ylar, gnäller, tårarna sprutar och det enda som tröstar honom är bröstet, som han gärna tar. Sen släpper han och går in i en ny gråtattack, är knappt kontaktbar och man får försöka lugna honom så han hittar bröstet igen. Det har hänt 4 gånger senaste två veckorna, och var nästan på väg att hända idag, men nu har jag läst lite tips och råd och kunde stoppa attacken direkt när jag märkte att han vaknade och började veva och gnöla (med tutte). Det är så mycket som ska bearbetas när bebis sover att hjärnan blir överhettad, men det är himla jobbigt att se sin bebis ledsen utan direkt anledning. Har han slagit sej förstår man ju vad som är fel, eller om han har magknip e.d.
 
Dagarna är intensiva och vissa dagar går bara åt till energitankning både i mjölkform och sovande. Andra dagar är det fullt ös med gym på golvet, babbel och bus i soffan och utveckling utveckling utveckling. Sedan julafton har han hittat sina fötter ordentligt (har petat lite på dom i pottan, men söker dom aktivt nu), lärt sig studsa (jag vet inte om det var morfar eller morbror som lärde honom det) så nu står han aldrig still i knät – eller ligger still för den delen, ena foten vippar hela tiden i hopp om att stöta emot något så han kan studsa – och idag satt jag med honom på golvet och han böjde sej fram, sträckte sig efter leksaken på golvet, tog upp den och stoppade den i munnen. Tidigare har han bara kunnat ta leksak sträckt mot honom och alla försök att ta leksak själv har bara blivit luftkramar.
 
Pratet har också utvecklats enormt och han har precis börjat med långa harranger, både glada och gnälliga. Häromkvällen drog han en lång berättelse gobbeligobb och tittade sedan förväntansfullt på vad vi hade att säga om det. Det är ju så gulligt! 
 
Vi fortsätter ECa som innan, mest på rutin när det är allmänt känt att bebblor brukar kissa, men det har även blivit ett par teckenkiss på sistone när han stannat upp, pillat på byxlinningen och det kommit kiss när man tagit honom till pottan. Bajset är lättare att fånga på tecken eftersom det i regel innefattar en del grymtande och kämpande innan. Dessutom är han bra på passa-på-bajs vid rutinpottningen på mornarna med mig. En annan trevlig sak kring blöjeriet är att han sover så himla gott om nätterna att det är vanligt med torra nattblöjor. Pottade/ECade bebisar tränar upp sin blåskapacitet, tömmer bättre när de väl tömmer och lär sig att inte småskvätta hela tiden när de vaknar till, därför kan nätterna vara torra vid 5 månader. Men det är inte varje natt och det finns inget mönster, så det känns inte som dags att prova blöjfritt. Natten innan vi åkte till Skåne pinkade han ner 3 av 5 nattblöjor, så vi fick tvätta det första vi gjorde när vi kom till föräldrarna ifall nästa natt skulle bli lika blöt. Han ligger och sprattlar och cyklar när blöjan är blöt, så det märks rätt tydligt när det är dags att byta.
 
Sen måste jag skriva av mig nånstans, så jag gör det här eftersom det passar ihop med Malte-utvecklingen.
Jag känner mig inte särskilt präktig som förstagångsmamma som famlar mig fram. Forum och google är mina bästa vänner när det händer saker och jag undrar hur man gör nu då och vad ska hända sen, ett steg i taget.
Jag hade hört talas om både bebisbubbla och amningshjärna innan, och trodde det var mest sånt man sa, men det är verkligen sant. Hjärnan är helt fokuserad på bara bebis och bebis behov och de första tankarna som dyker upp är alltid om bebis är hungrig, nödig eller hur han mår. Sen kanske det går att försöka följa en film på TV, men då får jag koncentrera mej aktiv och det är skitjobbigt! Det är helt sjukt vad bubblig man är och vad koko man känner sig när man inte har någonting alls att prata om. Förutom bebis, vad han gjort, sagt, hur söt han varit. Det är normalt. Det går över. Hoppas jag. =OD Sen att andra tolkar det som att jag tror att jag är expert och den första i världen som fått en bebis är inte mitt problem. Det säger mer om tyckarens självkänsla. Jag vet ju hur osäker och vettskrämd jag är för ansvaret att uppfostra denna lilla individ till något vettigt och självgående.
 
Jag har gjort medvetna val med tygblöjorna och ECandet som jag vet ligger utanför normen, men som känts logiskt och naturligt för mig. Jag har varit beredd på att bli ifrågasatt och brukar svara lugnt på nyfikna frågor. Jag skriver om det här i min blogg och har även börjat som gästbloggare på sajten blojfribebis.se för att inspirera fler nyfikna.
 
Det har varit lite mer omtumlande och svårare att få amningen så ifrågasatt, som jag ju tagit upp tidigare. 4-timmars-regel-spöket biter sig fast mer än man kan tro, och ny information om hur ofta en bebis kan behöva amma när man tillämpar fri amning når inte riktigt ut. Den officiella amningsinfon på 1177 och liknande sidor vill ju inte säga några tider eller sånt alls och måste vara allmängiltigt och innefatta flaskmatade bebisar också, så därför framgår det inte på så många ställen att amning en gång i timmen ÄR NORMALT för vissa bebisar, medan andra klarar sig 3 timmar på en amning (det gör ju M på natten oftast, men inte dagtid). Jag har bara sett det i Amningshjälpens broschyr, som jag fick på mitt MVC och är glad att jag läste så noga. Jag ser så många frågor i forum och grupper på facebook med ledsna och förtvivlade mammor som inte förstår varför bebis inte blir mätt och vill äta så ofta, dömer ut sig själva som mjölkproducenter och tar till ersättning som extra backup och trygghet, även om dom kanske inte vill göra det egentligen. Sen finns det självklart lika många som är glada för att de kan få avlastning med moderna noggrant kontrollerade livsmedelshjälpmedel och gör det valet. Men det är synd om alla som tvingas till det i sin osäkerhet om de har nog med mjölk bara för att det inte informeras om vad fri amning kan innebära i frekvens.
 
Jag fick stöd av många mammor efter mitt senaste amningsinlägg som försäkrade mig om att bebis blir mer effektiv och att amningen blir enklare och mindre tidskrävande med tiden, och det är sant för oss också. Visst händer det att vi tuttar innan vi ska iväg nånstans utan direkta tecken, men i stort sett all annan amning går på tidiga tecken och rimlighetskoll (kan det redan vara dags igen?). Ibland säger han till om tutte efter bara trekvart, men då har det nästan alltid varit antingen en ovanligt stökig dag (=går åt mer energi och vill ha mer trygghet) eller så var det långt innan förra amningen, så han inte är ikapp riktigt. Tro mej, vi experimenterar hela tiden med att förlänga tiden mellan så mycket det går, men utan att ha en hungervrålande bebis. Magnus är självklart delaktig i vår vardag och våra beslut om hur bebis ska skötas, även om jag gör mycket efterforskningar och kommer med förslag och idéer om saker vi inte vet något om och får skapa egna rutiner kring. Han ville inte potta i början, men började med det efter hand eftersom det var mer praktiskt att tvätta pottad bajsrumpa än blöjbajsrumpa + att det är så tydligt att bebis trivs med detta. Nu är han bäst på pottningen när vi är hemma båda för grabbarna har en toppenkommunikation och pappa håller starkt och bra. 
 
Trots att jag använder baby-appen jag berättat om tidigare (för att jag ska slippa försöka hålla allt i huvudet, och nej, jag känner inte alltid vilken tutte vi ammade sist, så dålig är jag på att amma… eller något…) missar vi saker ibland eftersom vi inte har så stor erfarenhet än. Det var t.ex. svårt att bedöma hur mycket tygblöjor och kläder som skulle med på Skåneresan för att slippa tvätta. Särskilt som vissa tillökningsdagar även är storkräkdagar när det går 5-6 ombyten om vi inte ska låta bebisen ha blöta totalt nerkräkta kläder (vilket jag tycker är otrevligt för bebisen och onödigt om det finns rena kläder). Tygblöjor är ganska skrymmande, så jag packade i en Smartstore av praktiska skäl för att ha en bra förvaring där nere också. Vi har en extra skötbädd, så den slängde jag med för att underlätta också – den ska ju användas och vi har en stor bil. Då blev jag beskylld för att i mitt samlardille ha åt helvete för mycket grejer med till bebisen. Det skulle ha räckt 2 veckor till en trebarnsfamilj visst, vad nu dom ska ha en massa tygblöjor till… *fniss* Det är superskoj att få kritik för att man gjort en felbedömning pga bristfällig erfarenhet. Verkligen. Tack för otroligt stöd liksom…
 
Nu funkade pottningen bra trots att vi var borta, så det gick inte maxantalet blöjor nån dag. Det kunde lika gärna slagit på andra hållet, det visste vi ju inte eftersom det var första gången vi övernattade borta med bebisen, och då hade alla blöjorna gått åt. Tygblöjor håller inte en massa kissande, så man byter ungefär varannan timme istället för kanske var 4e som man kan ha engångsblöjor. Inte så lätt att veta om man aldrig använt tygblöjor. Nu blir det lite oftare om han ammar efter 1,5 timme och inte sover, då rutinbyter vi när han fått smälta maten lite – och det är inte så ofta dagtid blöjan är torr, även om det händer de dagar när EC funkar extra bra.
 
Men ja, vi byter blöja ”ofta” och vi ammar ”mycket” med 70-tals mått mätt (läs gärna om du är mor- eller farförälder). Jag lyssnar på mitt barn och vad han behöver istället för att försöka pressa in honom i ett lämpligt schema som passar oss och kanske skulle ge en mer missnöjd och gnälligare bebis. Jag är ju ledig för att ta hand om honom, so why not liksom? Nu får vi istället ofta höra vad nöjd och glad han alltid verkar vara. Han har ju gnälliga dagar också, när ingenting är kul och allt är jobbigt, vem har inte det.
 
Vår vardag är självklart udda och egendomlig för den som inte är van vid den, och inget jag själv kunnat förbereda mig på innan heller, eftersom bebisen är den som styr just nu. Vi lallar vidare och tar varje dag som den kommer. Det är tillåtet att paja första barnet – eller har iallafall varit det tills jag fick barn… Hujedamej…

2 COMMENTS

  1. Malte växer och utvecklas och ser ut att vara en mycket nöjd och go kille! Så fortsätt att sköta honom på det sätt du och han trivs och mår bäst av.
    God fortsättning på 2013 till er alla tre
    Kram, Gunvor

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.