Häromdagen firade vi ett år sedan vi gjorde vårt lilla mirakel. Tänk vad livet ändrats på ett år, vad snabbt året gått och vad lite som hänt! Tja, jag låg ju i soffan större delen av graviditeten. Och gissa vad jag gör nu? Ligger i soffan och ammar min unge (Jag börjar tro att soff-koman under 9 månader var för att förbereda kroppen och huvudet på liggamningen). Det funkar bäst så och det är även enda sättet att söva honom dagtid. Antalet gånger han somnat utan tutte och amning dagtid är lätträknade. Det är ju inget större probem så länge vi är hemma.
Dagtid ammas det fortfarande ca en kvart i timmen och sovs 20 minuter. Resten av tiden går till prata med humle-mobilen, blöjbyten och pottning, sprattel, tvätt, snabba försök att få i sig något ätbart – om han inte sover något ynka långpass då jag kan terapi-projekta med att rotera och sortera kläder, vattna blommor eller decluttra vardagsrummet synliga delar. Det jag ser och stör mej på hela dagarna. Vissa dagar är det rätt skönt att inte ha viktigare saker att göra än ligga och mysa under en filt i soffan, särskilt när det regnar och blåser utanför fönstret. Andra dagar får jag spunk och åker på shoppingrunda eller något. Vi köpte en Brio Sing att ställa babyskyddet på, så nu är det inte så krångligt att åka iväg själv med bebisen. Bra med Blocket-fynd. Vagnköpet gick från tanke till handling på en dag.
Nya färdigheter och saker vi gillar att göra vid 3 månader:
- Humlemobilen från IKEA är den stora favoriten fortfarande! Vi har en över skötbordet och en över täcket på golvet, och den har verkligen underlättat min vardag! Jag hinner fixa frukost medan han pratar med humlan!
- Det pratas en hel del med go, ha, hö och ibland kommer det något glädjetjut
- Rullar från rygg till mage, men det var bara roligt förra helgen – denna veckan verkar han jobbat mer med hjärngympasaker som att titta noga på grejer, följa med blicken
- Sitta när man håller honom i händerna. Man ser när han inte orkar mer, för då börjar huvudet svaja, så då är det dags att vila.
- skrattar och ler mycket oftare åt mamma och pappa nu, så man känner att man har kontakt
- gripa tag i saker han får mot handen och föra dom till munnen. Detta är än så länge i sin linda, men det är svårare att få in armar i ärmar eftersom han gärna griper tag i insidan på ärmen när tyget passerar.
- allt som kommer i närheten av munnen ska sölas ner och smakas på, så det är nog dags för ”snutte” nu om han får tag i något han gillar. Jag hoppas att det blir Kalle Kanin, den svartvita tygkaninen han fick av Edwin, som blir favoriten. Jag lobbar för det iallafall. Den är mysig, söt och lättrengjord och verkligen utformad för bebis-upptäckter med sitt mönster, långa öron m.m.
ett soligt leende i sömnen
Men vilken söt liten gofis!