Som ni kanske förstått gillar jag böcker! Särskilt böcker om djur, djurs beteenden och människor som begriper sig på djur, och skriver och berättar om detta. Jag vet inte om detta är en sådan bok. Den recenserades i min lokalblaska BLT den 5 januari, och jag är milt skeptisk till sättet boken beskrivs. Ni vet när man får något enkelt och självklart beskrivet för sig som en revolutionerande nyhet. Den där känslan av "jaha, och…?". Nu har ju journalister ett ansvar att vara objektiva och inte utgå från att alla är passionerade om en viss sak, vilket kan förklara den avvaktande beskrivningen av boken.
Det jag reagerade mest på var den försvarande ingressen: "Djup vänskap mellan djur och människor ses ofta som suspekt. Djuren kan inte känna, säger vissa. Inte utan fnysning. Men de som tycker så borde genast läsa…." Vidare berättar recensenten att författaren minsann jobbat hela sitt liv som vetenskapskvinna, bl.a. med nobelpristagare – då måste hon ju veta vad hon pratar om. Eller hur? I sluttampen av recensionen konstaterar man även att hon aktar sig noga för att förmänskliga djur, även om hon då alltså påstår att djur kan både tänka och känna. Jag blir mest bedrövad av att läsa såna självklara saker.
När ska vi börja fördjurliga människorna istället och börja inse att vi inte är så jäkla unika eller speciella? Nåja, jag ska såklart ge boken en chans och inte döma utifrån en recension av en journalist, för jag tycker boken verkar intressant, om än gammal skåpmat när det gäller konstateranden om djurens egenskaper och förmågor. Härligt att fler kanske kan bli uppmärksammade om detta också! Min är på väg hit med posten – blev du också nyfiken?