Igår tog vi farväl av Greta som varit hos oss nästan 15 år. Hon har varit skruttig ett par år men vi hade fattat beslut i samråd att även katter får bli gamla och ha diverse ålderskrämpor. Så länge hon hade livskvalitet, gick sina rundor ute och inne och var nöjd med tillvaron.
För några år sedan drabbades hon av en infektion i mellanörat som satte sig på balansen så hon plötsligt satt och ramlade och även föll när hon gick. Detta kom i samband med en infektion i ena ögat. Vi fick flera olika behandlingar under denna perioden. Bland annat opererades hon i ögat för att ta bort den bruna pigmenteringen som dök upp av ögoninfektionen.
Såväl balans som ögon repade sig men vi stod inför valet att undersöka vad som gav upphov till hennes mer eller mindre kroniska besvär. Själva CTn hade väl inte varit något men vi fick samtidigt ultimatum att vara beredda att göra något åt det som eventuellt hittades. Vilket skulle kunna innebära stora ingrepp utan några garantier. Så vi stannade där.
Vi hade en aktiv katt som anpassade sig bra till sina funktionsnedsättningar. Hon kom springande på altanräcket med en tydlig lutning ut mot gräsmattan, med full balans. Hörseln försvann av infektionen och synen var nästan borta, men det tog tid innan vi förstod det eftersom hon hade ställt om sig helt till sina nya förutsättningar. Hon pingade med rösten för att kalla på oss eller navigera sig i rummet. Vi har haft fantastiska år med denna smarta katt.
Jag önskade att hon skulle få somna in själv naturligt hemma och inte behöva någon intervention. Nu blev det inte så ändå. Hon blev sämre senaste veckan och vi märkte hur hennes andning blev allt mer påverkad. Jag visste att det var dags nu. Hon var allt mindre aktiv och hennes strikta vanor bröts en efter en. Så vi fattade beslutet att låta henne gå. Hade turen att hitta en veterinär som kunde göra hembesök och hon kom hit igår.
Jag har skrivit mycket om förberedelser och procedurer förr och frågade mina grabbar hur de ville ha det. Greta har funnits hela sonens liv men han har ingen tight relation med någon av katterna. Maken hade inga särskilda önskemål så jag kunde bestämma och planera själv.
Greta var försvunnen. Hade inte synts till på morgonen. Kanske skulle hon ghosta alltihop. Det hade inte varit första gången. Men hon valde att komma hem från skogen i lagom god tid. Sova ett par timmar på ett ovanligt ställe och kom sedan upp i mitt knä för ett sista långkel i fåtöljen medan vi väntade in veterinären. Strax innan hon kom stökade Greta iväg och ville dricka och äta. Jag tog maten ifrån henne och lyfte upp henne på sin plats i köksfönstret. Mindes att de kan må illa av sederingen. Det gjorde hon sen och vi fick sanera en gång till.
Allt gick bra, veterinären var lugn och vördnadsfull. Lät det ta tid. Lät oss gråta i den sovande kattens päls innan hon stannade hjärtat på henne. Det tog tid innan hon ville vila innan. Då klev Sotis plötsligt in i köket och gick och strök sig mot alla (även främlingen han normalt undviker och springer till skogs vid besök) och jamade mjukt. Då slappnade Greta av i min famn och var redo.
Vi bar ner hennes kropp till vår plats i åkerkanten, där Russin fick sin sista vila 2009. Tioåriga sonen valde att följa med och vara med. 13-åriga kattbarnbarnet stannade uppe i köksträdgården och betraktade oss på avstånd. Husse grävde igen och vi sa sov gott innan vi gick hem till vårt tommare hus.
Även om jag vet att hon var jättedålig kommer jag alltid att undra om det var rätt tid. Om jag skulle låtit henne bestämma själv. Hur lång tid vi hade haft kvar då. Jag hade sagt att hon fick säga till när hon var klar och redo. Jag tyckte hon gjorde det när hon bytte toalett till en matta i övervåningen.
Men eftersom hon kämpade sig kvar vid hög dos sedering och veterinären inte kunde bege att prata om hur hon kämpade och hur ovanligt var med en sån fighter. Kanske väntade hon bara på Sotis. Jag var för upptagen med att hantera alla i rummet för att veta och känna klart. Men det var dags att låta henne gå med den hastigt försämrade hälsan så nu tog vi beslutet ändå. Det fanns bara en väg framför oss.
Sov gott, min blomma.
