Måste berätta om det här med djur och barn-kontakt.
Min 1,5-åring envisades med att vilja gå bort till garagedörren med bilnycklarna både i torsdags morse och fredags morse när vi var på väg till dagmamman. Han har inte lullat bort där förut, och det var tydligt att han ville något. På torsdagen satte han sig till och med en stund på betongtrappen medan jag skrapade rutorna på bilen och ville inte gå därifrån.
Igår (fredag) efter jobbet var maken en runda i garaget och mötte där en ledsen och högt jamande Sotis som uträttat sina behov på dörrmattan. Vi försökte räkna ut hur länge han varit instängd där, och kom fram till att han måste ha smugit in på onsdagkvällen när M kom hem från luftskyttet. Jag hade saknat honom lite snabbt på fredagmorgonen, men bara tänkt att han nog var ute på runda, för det brukar han gå ett par vändor efter att vi stigit upp innan han går på dagvila.
Vi har såklart grymt dåligt samvete för att vi inte saknat honom mer på 2 dar, men ibland är ena katten här och ibland andra, vi har inte sån koll på när vi såg dom sist. Uppenbarligen har han fått lillskrutten uppmärksam på sin situation iallafall, det var bara morgontrötta, halsflussiga och stressade mamman som missade kommunikationen som vanligt. Han kanske till och med jamade högt genom dörren. Idag hade lillen inget intresse alls av att gå till garaget när vi gick ut.
Ska bli spännande att se hur deras relation utvecklas!
