Ta ut vattenådror till brunnar med slagruta är intressant.
Namnet slagruta kommer troligen från tyska ruthe som är en direktöversättning av vårt ord för spö.
Jag kan inte själv känna något av att det kan finnas ådror men är helt övertygad att det finns personer med den gåvan.
På Senoren fanns två duktiga slagrutemän.
Det var Peter Svensson som på ön kallades Klares Pelle. Efter namnet på hans mor Klara.
En annan som jag hade mycket kontakt med i detta var Gösta Pettersson.
När jag byggt på Möcklö behövde jag en brunn så jag talade med Pelle och han kom till mig och gick och pratade med mig en stund och undrade varför jag ville att han skulle ”ta ut en brunn”och inte göra det själv.
Jag sa att jag inte känner några vattenådror och då ville han visa mig hur man gör.
Han gick till en sur-apel som stod i tomtgränsen och valde ut en klyka och bröt grenarna till lämplig form.
Han höll klykan upprest med spetsen upp och började gå sakta längs gaveln på huset. När han gått en bit började spetsen gå framåt och stannade till sist rakt ner mot marken.
Pelle sa ”här har du en stark ådra”. Då sa han ”nu ska jag visa dig hur det känns”.
Han gick nära bakom mig och höll sina händer om min handleder och jag fick hålla rutan och så gick vi tillsammans över ådran men vi kände ingenting och då sa han” du är så stark så du tar bort kraften”.
Jag frågade om han ville prova vid den andra gaveln för det var lite lämpligare att gräva en brunn där med hänsyn till att det var nära den blivande tvättstugan i huset.
Han gick dit och hittade, som han trodde, samma ådra.
Efter att han gått ett par meter till fann han en svagare ådra så han sa att jag kunde få båda om jag grävde ett ovalt hål.
Sedan sa han att nu ska jag mäta djupet.
Han stod stilla och räknade hur många gånger rutan böjde sig ner efter att han rest upp den och den gick ner åtta gånger. Räkna med att varje gång är en aln (60 cm) sa han. Jag minns säkert att han sa ” 6*8 är 42 du har vatten på fyra och tjugo” . Jag rättade honom och sa att 6*8 är 48 och då ändrade han måttet till fyra och åttio. Jag frågade om den klykan var oduglig nu när den inte gick ner flera gånger och då sa han att det räcker med att lägga den på marken så går det att mäta igen och han visade att var sant, nästa försök gick klykan återigen ner 8 gånger.
Jag började med brunnen och vid 2 meter kom jag på berg. Jag hade på den tiden licens att köpa och använda sprängämnen så jag hyrde en kompressor och en borrmaskin och började spränga mig ner. När jag kom till 5 meter började brunnen ge vatten dels i ett hål som var cirka två gånger en centimeter och på den andra sidan kom vatten i ett poröst lager i berget.
Pelle hade fullständigt rätt i allt han sagt.
Han sa också att han på äldre dar hade märkt att han fick värk både i armar och ben när han gått med slagruta men han tyckte det var så roligt att han fortsatte ibland.
Jag fortsatt neråt för jag ville ha en behållare under tillflödet och därför behövde jag skärpa ett spett och körde till Far i smedjan och fick hjälp med det.
När jag var där kom Gösta Petterson och vi började prata om brunnen. Han frågade om Pelle tagit ut den och jag sa att det var så.
Gösta sa ” jag ska följa med dig upp och se hur det är, bara av ren nyfikenhet för jag vet att Pelle kan det”. Gösta gick till samma träd (sur-apeln) och bröt en kvist och jag frågade om det inte skulle vara rönn, som jag hört, men han svarade att det har ingen betydelse.
Jag sa att nu när brunnen redan finns och ger vatten så är det väl lätt att hitta ådran.
Gösta skrattade lite och sa att ” du får tro vad du vill jag är bara nyfiken”.
Jag sa inget om var ådran skulle finnas och att det var 2 olika.
När han kände ådran sa han att det var synd att jag kommit lite vid sidan men att jag kunde vidga ut lite mot norr så kom jag rätt. När han fortsatte gå kom han också till att det fanns 2 olika ådror med 1,5 meter emellan.
Han mätte på samma sätt som Pelle och räknade i alnar.
Jag frågade hur rutan visste hur lång en aln var och då hade han ett troligt svar på den frågan, som han hade hört av äldre personer, att det var längden på klykan som var avgörande, den var omkring en aln lång.
Han visade också att när han klättrade ner på stegen till halva djupet gick klykan ner bara 4 gånger.
Han sa att han kände annat också, telefonkablar i marken, täckdiken för dränering och även där det var stopp i dräneringar.
Jag sprängde en oval brunn och den gav rent frisk vatten som räckte till behovet så länge familjen bestod av bara frun och jag men när vi fick 3 barn så räckte det inte så då beställde jag en djupborrad brunn.
Den blev borrad bara c.a.10 meter från den sprängda brunnen men där fanns inget vatten förrän vid 125 meters djup och det var dålig kvalitet så jag fick sätta in ett filter.
Några år efter fick jag stopp i avloppet inne i garagedelen och visste inte exakt var rören gick och då kom jag ihåg det Gösta hade sagt och ringde till honom och han kom till mig och pekade ut var stoppet fanns under betonggolvet. Jag högg upp golvet och det var precis där han visade, en grad på insidan av röret hade byggt på med ludd från tvättmaskinen m.m.
När jag sökte på Google på ”slagruta” fick jag 10 600 sidor svar, med massvis information, så det tydligen flera än jag som är intresserade av detta ämnet.
