av Roland Janicke
Satt här med en modern kulspetspenna med anatomiskt utformat handgrepp i handen.
Tanken på pennans utveckling i min tid, gjorde att jag satte mig vid datorn med ett modernt skrivprogram.
När jag började skriva i mitten på 1940-talet, i skolan på ön Senoren utanför Karlskrona, var det med blyertspennor men även med pennskaft med bytbara stålstift och bläck.
Skrivböcker, pennor och bläcket fick vi själva köpa. Skrivböcker och blyertspennor sålde vår lärare men bläcket köpte vi på annat håll.
Vi hann, på frukostrasten, gå till handlaren och föreståndaren på telefonväxeln Ludvig Nilsson med vårt tomma bläckkar och få det påfyllt. Han tog fram en literflaska med en smal pip för påfyllning och fyllde det. Priset var fem öre och då fick vi en tvåöres-kola, på köpet.
Jag tänkte lite på ordet ”bläckkar”.Var det ett lokalt dialektord för det som på rikssvenska kallas bläckhorn?
Att skriva med stiftpenna var inte lätt. Pennan skulle doppas lagom djupt i bläcket annars kunde det hända att det blev för mycket bläck som sedan plötsligt droppade av med följden att det blev en så kallad ”plump” på papperet. Pennan skulle föras mjukt över papperet annars spretade det och blev oläsligt. Om stiftet blev skadat på grund av att man tappat pennan eller liknande gick det inte att skriva med utan fick bytas ut. Vi hade ett särskilt betyg på den tiden som hette välskrivning så det var viktigt att det fungerade bra. Jag hade det lite extra besvärligt för jag var vänsterhänt och på den tiden var alla tvungna att skriva med höger hand.
Det fanns även så kallade reservoarpennor med en inbyggd behållare för bläcket men de var så dyra så de var inget som barn fick på den tiden.
Vi fick vara med om en stor förändring av skrivandet i slutet av 40-talet.
Kulspetspennan
En av skolkamraterna fick en kulspetspenna av en släkting som kom från Amerika.
Vi var båda lite av forskare så vi måste ju veta hur pennan såg ut inuti och då hände det en liten olycka.
Bläckpatronen gick sönder och innehållet spreds över det mesta som fanns i närheten. Skolbänken, böcker, kläderna och en del av golvet blev blått. Jag vet inte om det var detta som gjorde att det blev förbjudet att använda kulspetspennor i skolan många år därefter men jag har mina aningar.. Jag vill minnas att priset för denna pennan var 15 dollar och det var ju en stor summa när man betänker att i dag delas det ut reklampennor så ofta att man inte hinner göra av med dem utan de flesta ligger och torkar så de är odugliga när de ska användas.
Lite av nutidshistoria för de som aldrig har använt en bläckpenna.
Roligt och tänkvärt!