Såhär när sommaren är slut är det många som ska ta nya tag i volanger och semesterkilon. Det behöver inte jag, som är försiktigt minskande med relativt viktstabil. Tyvärr får jag väl säga, eftersom vågen envisas med att visa tresiffrigt. Alltså, inga ”nya tag” här, utan snarare bara äta vidare som jag gör och hoppas på att kroppen snart känner sej färdig att fortsätta neråt. Den har gjort ett par försiktiga skutt nu under sommaren, så det finns hopp. Min ständiga fiende är stressen, som jag försöker minska så mycket som möjligt. Men så fort något ”händer” säger det tjoff på vågen utan direkt ökat matintag. Mitt problem är oftast det omvända, att jag inte äter tillräckligt. Fortfarande ett stort problem, särskilt när matlusten försvinner, vilket den tenderar att göra då och då.
Jag tror en av de allra vanligaste uppförsbackarna när man inte får något att funka är alla negativa tankar man dras med. Alla nojjor om vad man plötsligt inte får äta. ”Men jag kan inte leeeeva utan bröd. Jag VILL inte vara utan bröd!” Jag tänkte också så! Varma mackor var ju supergodiset! Nu började jag med GI och gav det en chans, eftersom jag visste att jag iallafall skulle få äta grovbröd ”sen” när jag trappade upp kolhydraterna lite. Men tiden gick, och jag la aldrig till mer än lite bröd. Jag hade en period när jag rostade rågkusar till helgfrukosten. Men en dag tog de slut i frysen, och jag har inte köpt nya. Mitt brödbehov försvann. Senaste året har mitt brödbehov enkelt uppfyllts av olika goda LCHF-brödalternativ. De få gånger jag känner att det doftar härligt av ett nygräddat bröd, eller blir bjuden någonstans, så kan jag ta en tugga eller så, och det kan vara gott, men det är inte som om jag klivit tillbaka in i något himmelrike.
Varma mackor som sagt. Toppengott med gräddstekt svamp eller ett perfekt sätt att få i sig lite extra mat på kvällen när man känner att man nog behöver det. Som macka använder jag då oftast woopsies. Dvs ägg+filadelfiaost. Andra bröd jag testbakat är Lembas, men dessa var lite för flåtiga och besvärliga att ha att göra med, så de har det bara blivit någon gång. Vill jag ha något ”mackigt” till goda pålägg, som jag bara äter i undantagsfall för att det är så himla mycket tillsatser, rökarom och sket i minsta skinkskiva, då kör jag ett bröd som kallas LCHF-bröd bara, som är sesamfrön + riven ost + ägg. Jag är osäker på kolhydratinnehållet i färdig macka, men eftersom jag inte använder brödet dagligen är det inga större problem. Jag har aldrig tillhört glada bakerskornas gäng, så det är en av anledningarna till att det inte blir substitutbröd här hemma heller så ofta. Jag tycker det är aptrist att baka och ska vara på ett särskilt ”jag vill mysa i mitt härliga kök”-humör för att ställa mej med bunkar och plåtar…
