Ett av minnena från Möcklö är de höstdagar tröskan kom till gårdarna där jag arbetade.
Det var den så kallade bolagströskan som ägdes av bönderna på Möcklö och några i Säby och Ramdala.
Drivkraften var en traktor av märket Case.
Jag har kört den några gånger och en stor skillnad var att det fanns inga pedaler utan både broms och koppling sköttes med handspakar.
Den startades på bensin och kördes på fotogen. Under en del av andra världskriget kördes den med gengas.
Från början var den försedd med järnhjul men de byttes senare mot gummihjul.
Tröskan var av fabrikat Thermaenius och jag tror att måttet var 4 fot = 120 cm.
Det tillhörde även en balpress för halmen som pressade och band om 2 snören om balarna.
Det fanns också en vagn med rören till agn-fläkten som var monterad på tröskan och som gjorde att man kunde blåsa iväg agnarna till sin bestämda plats.
Vid flyttningarna drogs allt av traktorn så det var ett helt litet tåg.
Hela tröskverket drevs med remmar som gick mellan och utanpå och alla var oskyddade så det var bäst att vara uppmärksam så man inte gick mot dem för då blev det ordentliga brännmärken.
Det var två anställda som följde tröskan hela säsongen , en maskinist och en matare och på trösk-dagarna anställdes några extra arbetare på varje gård.
Det var lite dåtida status att vara en bra matare så det inte blev några avbrott.
Sädes-nekarna hade redan varit lagrade i ladan så de fick kastas ut och upp på matbordet där de togs om hand av mataren och bandet skars upp och neken fick fördelas lite så inte det blev för mycket på en gång så tröskan storknade.
Efter tröskningen skulle både halmen och säden bäras bort och det var ett hårt arbete.
Halmbalarna skulle staplas in i ladan och säden bars upp på det som kallades slindern eller magasinet , lite olika namn på olika gårdar, en trappa upp. Sädessäckarna vägde 100 kilo så det var ett av den tidens mandomsprov att bära säck på tröskan en hel dag uppför en knarrande trätrappa utan räcken.
Tröskdagarna bjöd bonden på mat hela dagen och det var lite tävling mellan bondmororna om att bjuda på godast mat.
När man ser en skördetröska som gör hela skörden på en gång så är det stor skillnad på allt arbete som gjordes med skörden.
Jag började arbeta på gårdarna 1950 och då fanns det redan självbindare som drogs av 2 hästar och som slog säden och band nekarna så på den tiden var redan allt arbete med slåttern för hand och att ta upp säden över. Det förekom fortfarande lite för det som kallades att slå runt , det var att göra en väg till bindaren runt hela åkern så inte säden blev nerkörd första varvet.
Efter slåttern sattes ett tiotal nekar upp i en trave till tork och sedan kördes de in i ladan med häst och vagn och lagrades till det var tröskdags. Därefter kom tröskningen och lagringen av halmen. Halmen användes som foder och strö till djuren och då var den ibland hackad i ett hackelseverk som klippte den i några centimeter långa bitar.
Den halmen var hanterad många gånger.
