En himla bra lösning när man inte riktigt har tid att skaffa hund själv – är att fjäska in sej hos närmsta grannen – min djur-supplier! Hästarna är utplacerade runt om landet, men nu har lilla oemotståndliga (och något mer lätthanterliga) Cavaliern Adam flyttat in hos dom. Jag är sååååå gärna hundvakt såklart! =OD Igår fick jag första chansen när de skulle iväg och handla ett par timmar.
Det är verkligen en ynnest att få lära känna denna nya lilla krabat. Det var extremt längesen det fanns en valp i mitt liv, och jag är grymt fascinerad över hur smart den lille rackaren är. Kommunikationen är snabb och klockren, och han har stenkoll på så mycket omkring sej redan!
Några exempel:
Hur hårt kan man gnaga på en människohand? Direkt när det började göra ont sneglade han upp på mej för att kolla om jag skulle säga aj eller nej snart. =OD
Liten valp bör inte tugga i sej frigolitbitar som dräller på tomten. Adam knycker en och springer iväg så fort man närmar sej. Inte svårfångad annars, men fullt på det klara att nu gjorde han något han inte borde – men kul var det, så bäst jag smiter undan innan dom tar ifrån mej det kuliga.
Och med dessa oskyldiga valpögon går ju det mesta hem! =OD
Han var dock lite konfys över att jag inte bara gullegullade med honom, utan även snackade med honom som om han förstod vad jag sa. Såna små sötsmulor är inte vana vid att bli behandlade som intelligenta varelser… *fniss*
Små bebisar blir trötta när man härjat för mycket, och var är bästa stället att slagga? Vid extramattes fötter mitt i flocken mitt på köksgolvet så klart! Znark….
Mötet med Russin kom inte med på bild tyvärr. Jag som älskar djurmöten! Här följer iallafall ett referat.
Russin fattade såklart att detta var visserligen en hund, men en bebis. Han lät därför redan kattvane Adam köra hela valpdisplayen. Nosa och kolla vad det är, bli kaxig, springa runt oich skälla lite, och sedan göra utfall. Russin svarade som den kloka förståndiga katt han är med att resa ragg och fräsa åt valpen. När han tröttnade på att vara med började han försöka smyga bort, men den lätte gick inte Adam på, som givetvis satte efter katten. Katten hade såklart lite busig u-svans, och for in under altanen. Valp förstod genast attt han inte skulle med in där, utan respekterade ifredgränsen. Sedan satt de ett tag och nosade på varandra genom stegen som för tillfället står mot altanen. Sedan tröttnade valpen på kattleksaken och började snusa iväg i gräset. Faran över.
Men så otroligt jättesöt! Föstår att ni hade riktigt roligt igår! Och vad paff han måste ha blivit över att du kunde prata med honom, jättekul!
Vilken sötnos! Jag hade då inte lämnat tillbaka honom igen!! ;-D
Vilken blick – det syns att han uppskattar att bli pratad med! 😀
Han är verkligen bedårande!