Positiv energi och resten av familjen!

Om man ska följa babystepen helt enligt Skrubba så ser de första dagarna ut såhär i korthet:

1. Shina sinken (14 dec)
2. Shina sinken och gör dig i ordning ordentligt på morgonen, även om du "går hemma" (15 dec)
3. Shina sinken, morgonpiffa dej och läs lite inspirationsmaterial (16 dec – jag skrev lite peppning här i bloggen!)
4. Shina sinken, morgonpiffa dej och skriv ner dina nya rutiner på en kladdlapp (17 dec)

Följdaktligen är vi framme vid dag 5 nu – så bra det går för mej att coacha "rätt". =OD

Vi jobbar med mental förberedelse och inför nya smårutiner "ovanpå" ditt vanliga vardagsliv. Dag 5 ägnar FlyLady åt att tänka positivt och se på alla invändningar mot dina nya rutiner. Hon förespråkar att du skriver ner alla dina invändningar till varför detta inte kommer att fungera för just dej och din familj och ditt hushåll. Sedan tittar du på alla invändningar och vänder dom till något positivt.

Exempel:
– Finns det något tråkigare än att tvätta?
+ Att lägga in en maskin tvätt tar max 5 minuter, sedan sköter den sig själv en timme – vad bra!

Eftersom jag är mitt inne i min rehabilitering efter en utmattningsdepression har jag jobbat massor med positivt tänkande, energier och att vända på saker till något positivt. När jag jobbade som mest med detta var jag till och med trött på mej själv för att jag var så "äckligt positivt inställd" till allting – så kan man ju inte vara! Det måste vara något fel då ju! Eller…?

Jag hade fastnat i någonslags Vänner-Chandler-ironi-humor-negativ anda, och var gravt skadad av universitetstidens "kritiska tänkande" innan jag började min personliga utveckling. Hade precis tagit mej igenom 20-decenniets "världen ska vara rättvis, jag ska kämpa för allt som är bra och utrota allt som är dåligt" – en rätt utmattande period av mitt liv. Men det är en ganska normal livsfas har jag förstått. Jag kan fortfarande tänka kritiskt, men jag letar inte fel eller suger åt mej negativa vibbar hela tiden, utan mitt kritiska tänkande är positivt laddat.

Min prat-tant, som borde få något slags pris i positiva mästerskapet, om det finns ett sådant, bara tittade på mej och log när jag sa att jag var så "äckligt positiv att jag var trött på mej själv!". Sedan utbrast hon "jamen det är väl härligt! Du är till och med så positiv att du blir trött på dej själv! Underbart! Då är du på helt rätt spår". huh…? Det blir någon slags paradox, men det funkar! Så fort jag grottar in mej i en negospiral och försöker kväva min positiva inställning så hör jag bara Evalena säga sina positiva beröm istället: "BRA!" eller "Vad härligt!". Det är hon som har glorian på min gungbräda – den röde fixar jag än så länge fortfarande alldeles för bra själv. =OD

Nu ska jag avslöja en hemlighet…

Man kan LURA sig till att bli positiv! Det finns många olika verktyg man kan använda för detta, men det allra allra enklaste är att bara bestämma sej och "just do it". Fixar man inte det kan man använda sej av affirmationer, skrattyoga och andra innötnings-verktyg för att jobba med sitt positiva tänkande. Grejen är att man lurar kroppen och sinnet att "vara glad" och då blir man glad, positiv, stark, fyll i något annat positivt du vill uppnå här____ . Din kropp fattar inte att du "egentligen" är trött, lat, slö, utmattad, sur eller andra negativa sinnesstämningar om du "låtsas" vara glad/pigg/stark. Jag har testat detta så många gånger nu med positivt resultat att jag utan att tveka kan gå ut med detta som en beprövad huskur. Vi väljer själva hur vi mår!

Tanke-exempel: Jag har haft en lång och slitig dag på kontoret, med massa måsten och stress. Jag vet att det är dags att rycka upp mej och att det definitivt är "min tur" att laga mat. Jag vet till och med vad jag ska laga, eftersom vi förberett en veckomeny denna veckan. Jag drar mej för att gå in, in i det längsta och fötterna känns som bly när jag väl släpar mej inåt. Det första som möter mej är en odiskad stekgryta som måste stå i blöt en stund innan jag kan diska av och laga mat i den – som vanligt *morr*. Jag kan fortsätta sucka och stöna, kanske till och med gå in och slänga mej på soffan med en filt över mej och tjura ihop för att jag inte orkar ta tag i det! Tro mej, jag gör sånt – särskilt vissa dagar när hormonerna hjälper till att paja humöret ytterligare. Jag kan avslöja att jag fortfarande tillåter mej att göra sånt vissa dagar – ibland behöver man ta sej återfall för att inse vad långt man kommit åt andra hållet!

Jag kan alltså också välja en annan väg: Att bara bestämma mej för att det inte är några problem. Om man börjar tänka efter och bryta upp den "jobbiga uppgiften" i realistiska bitar så kan man ju faktiskt till och med fnissa lite åt hur slö man kan vara ibland! Jag hjälper mej själv på traven att pigga upp mina energier och mitt humör med att börja nynna lite medan jag kör igång projekt urdiskning av stekgrytan. Ler åt och småpratar lite med katterna som sitter och väntar på sin middag, nynnar vidare mot kylen för att plocka fram maten, och plötsligt kommer jag på mej själv med att känna mej väldigt lätt i huvudet, och matlagningen går som en dans! Jag kan till och med passa på att plocka ur diskmaskinen under tiden som spagettivattnet kokar upp, och köttfärssåsen puttrar ihop. Energin är tillbaka!

Nu kommer sambon hem från jobbet, och istället för att mötas av ett stort, dyster tungt svart moln redan i hallen, kommer han in i ett glatt och energirikt kök, där jag går och nynnar lite, och han smittas direkt av energin och sätter igång och dukar bordet, pladdrar lite om sin dag, matar katterna och vi hjälps åt med middagsbestyren i en härligt skön stämning.

Tror du mej inte? Testa själv! Bestäm dej för att inte sega ihop en dag, prova nynning och påtvingat leende (det blir naturligt efter en liten stund) och känn hur energin "återvänder".

Det du skickar ut får du tillbaka!

Detta leder vidare till din negativa invändning – resten av familjen

"Detta får jag aldrig med sambon/maken på, jag har försökt så många gånger…."

Jag skriver detta ur mitt perspektiv, dvs kvinnligt, och försöker inte vara genuskorrekt på något sätt – jag utgår glatt från att 99,9% av er som läser och tar till er detta, och ens hittat min blogg är kvinnor. Är ni några karlar som smiter med på tänket ser jag det som en bonus! Jag anser att man delar på sysslorna i ett hem efter förmåga, oavsett kön. Har min sambo kunnat tvätta, diska, städa och laga mat innan vi träffades så är han fullt kapabel att fortsätta med detta nu också, även om jag kanske tar en lite större andel av uppgifterna när han bygger på vårt hus på sin fritid. Men jag sköter inte automatiskt all markserivce bara för det. Så roligt ska vi inte ha det, så att gubben automatiskt är städ-befriad i 3-4 år – no-no-no…. Vi hjälps åt. punkt.

Den viktigaste läxan jag lärt mig under min personliga utveckling är denna: Du kan bara förändra dig själv. Förvänta dig inte att sambon automatiskt ska köra ctrl-alt-delete och starta om sin hjärna bara för att du fått en uppenbarelse. Gör vad du kan för att du ska må bra, påverka det du kan, dvs ditt eget beteende. Skippa alla förväntningar på mirakel i omgivningen och lägg ner tjatet och gnatet – det funkar ändå inte, och är inte positivt!

Har du en "keeper"-partner, så kommer han att "smittas" gradvis, som i tankeexemplet ovan. Vi är ganska lika trots alla olikheter, och energin/inställningen/humöret VÄLJER vi själva. Det är OK att ha dåliga dagar/perioder. Bara man inte fastnar i det för länge – då kanske man ska söka hjälp utifrån att bryta den negativa trenden. Men du kan inte tjata på din sambo att söka hjälp – den insikten måste komma inifrån en själv. Först då är man redo att ta emot hjälpen också. Annars är det som att kasta vatten på en gås.

Så här gjorde jag när jag började skrubba:
När jag kom så långt att jag började skriva ner mina listor så höll jag dom för mig själv på kontoret i början. Eftersom det var bökigt för mej också tog jag till slut med mej veckans lista in och satte den på kylen. Den fick sitta där ett par dagar innan jag pratade med sambon om den. Då sa jag så här:
"Du kanske har sett veckolistan på kylen"
"mmmm" svarade han avvaktande skeptiskt.
"Det är de städrutiner jag hoppas vi ska kunna jobba in i vårt nya fina hus. Jag kommer att ta huvudansvaret för listorna, men där finns även punkter med som du brukar göra, så vi hjälps åt med att kryssa av i listorna så mycket det går".

Hittills, ett halvår senare, har han inte kryssat av någonting på någon lista. Men han gör en hel del av det som står på listorna, och bara avlastningen med sink-shiningen är guld värd! Jag har goda förhoppningar om att rutinerna kommer att fortsätta smitta av sig och att han deltar på ett sätt som passar honom. Jag tror nämligen inte att han är någon listmänniska, så då tänker inte jag försöka tvinga honom att bli det heller. Huvudsaken är att han finns där, gör en del av sakerna, och stöttar mej i mitt skrubbande. Och det vet jag att han gör, för han märker ju också hur bra vi mår av detta. Mår jag bra, mår vi bra!

Jag har inte haft något städdille tidigare, men har mått dåligt av för mycket stök. Nu håller vi stöket borta från tidigare hotspots (platser där saker bara samlas, som inte skulle behöva ligga där, utan skulle kastats, sorterats in eller har en annan plats det "bor på"). Det började med köksbänksavlastningen, och de senaste veckorna har det även börjat smitta av sig på "pappershögarna" så att det aldrig blir det BERG av olästa tidningar, reklam och lästa tidningar ni vet, som tenderar att uppstå som en hotspot. Våra pappershögar rensas MINST en gång i veckan, oftast fler, och vi är två om att gå igenom dom regelbundet nu. Förr var det nästan alltid jag som frågade "Är du klar med reklamen?", men nu händer det allt oftare att den frågan kommer från sambon också.

Sammanfattning dag 5 – sätt dej och skriv ner dina invändningar , bryt ner dom i realistiska bitar och se hur du kan vända dom till positivt tänkande.

FLY i flylady betyder förresten Finally Loving Yourself! Pudelns kärna är att du ska ha så bra självkänsla i ditt skrubbande att du slutar piska upp dej om du inte är på topp en dag, utan att du accepterar livets berg och dalar, och vet hur du ska hantera pusslet hemma. Du får med dej verktyg som håller i längden, som du kan plocka upp och fortsätta med även om du haft ett tillfälligt ras tillbaka i gamla mönster och (o)vanor under en tillfällig stressperiod, när du inte hinner med dej själv ens!

Imorgon är det dags att börja identifiera och åtgärda någon av dina hotspots. Detta kommer du att ägna 2 minuter åt, så det är bäst du laddar ordentligt 😉